Ja nu har älsklingen landat i Sverige, och själv är jag ensam i lägenheten. Usch och fy! Känns alldeles för tomt att bo ensam här hemma, och ingen att möta mig vid bussen efter skolan, men det är ju ”bara” frågan om några månader. Det är vad jag försöker lugna mig själv med just nu, dock fungerar det helt värdelöst. Haha. Som tur är så kommer mamma ner om ungefär en månad, vilket gör att det hela känns lite bättre. (Och jag har ju trots allt en hel del människor från skolan att umgås med, men ändå. Det är ensamt att bo och sova själv, inget för mig i långa loppet!)

Nej nu ska jag allt se till att göra kvällens läxor samt ta mig ett dopp i poolen. Dessutom måste jag laga mat, annars kommer min mamma jagandes med stekpannan i högsta hugg! Inget jag frivilligt tänker utsätta mig för, så bäst att inte slarva (hur tråkigt det än må vara att laga mat inför ”singelmiddag”).

Jag avslutar detta inlägg med ett meddelande.

Bästa morfar,

Jag vill gärna ha lite liv här i lägenheten, så om du sitter och slappar framför TV:n kan du väl istället packa väskan och komma ner till ditt fantastiskt underbara barnbarn!? Haha.

Ps. Jag lovar att inte tvinga dig att laga mat åt mig!

Kram!

Det är då rakt inte den lättaste uppgiften att ta sig an när man ska välja nivå för sina studier. För lätt är inte speciellt skoj, för då blir det ingen utmaning och man ser ingen förbättring, och för svårt är enbart jobbigt då det blir svårt att följa med på lektionerna.Efter att jag hade gjort provet första dagen (som är för att placera in elever i rätt grupper) så fick jag välja mellan två olika grupper, en lite lättare där jag skulle få repetera vissa saker och sedan gå upp och en annan lite svårare grupp. Jag valde då den lättare för att känna på, och för att inte behöva ”byta ner mig”. Det om något skulle varit deprimerande. Usch! Haha.

Nu, efter några dagar, så har jag nog bestämt mig för hur jag ska göra med allt. Jag sa ju tidigare att jag skulle tenta av en kurs och sedan gå upp en nivå, det har dock hunnit ändras. Lärarna tyckte att jag skulle byta grupp, då jag låg betydligt längre fram än de övriga i vår grupp. Så nu ser det ut som så att jag på måndag börjar en grupp som är nivån över mig. De har dock bara en (eventuellt två) vecka kvar, sedan skriver de upp och de som får godkänt går upp till nivån ”avancerad spanska”, så planen är att jag byter upp ytterligare en nivå efter det provet.

Vissa lektioner är ”svåra” även på de lättare/medel-nivåerna, men då handlar det mest om att ord inom ett visst område är svåra. Glosor som man helt enkelt aldrig lärt sig. Det skapar naturligtvis osäkerhet, eftersom man vill kunna ALLT på en nivå innan man byter upp till nästa. Man vill känna att allt är lätt. Dock är det svårt att utvecklas om allt nytt man får lära sig är en himla massa nya ord. Så jag prioriterar helt enkelt att öva mer tal och grammatiska moment (på högre nivå), och håller tummarna för att orden kommer när jag behöver dem.

Världens finaste pojkvän har ju fram tills nu hållit mig sällskap här nere i Spanien, och jag fasar lite för att bli lämnad ensam här när han åker hem. Usch! Barnsligt må hända, men det är mysigt att alltid ha någon hemma. Någon som följer mig till bussen på morgnarna, och möter upp på eftermiddagarna. Någon som ser till att jag kommer upp ur sängen och inte försover mig var och varannan dag. (Haha. Lätt hänt!) Någon som följer mig till mataffären, någon som lagar mat med mig, någon att bada i poolen tillsammans med och sola i skuggan med en ”fanta-drink”. Ja fy så tomt det blir när pojken försvinner! Saknar honom redan, trots att han knappt packat färdigt än mindre lämnat mig!

Ne, nästa milstolpe att se fram emot är när mammsen (och mammas franska kompis Helena) kommer ner och håller mig sällskap en vecka. Myspys! Även om det är minst en månad kvar.. Hujah!

Sista nätterna, med älsklingen här nere, firas med balkong-mys i solnedgång, god mat och champagne. (Mormors champagne, om man nu ska vara riktigt petig.. Haha.) Inte fy skam det heller! Vi passar dessutom på att smygfira vår tvåårsdag lite i förväg, eftersom vi är frånskilda på den ”riktiga” dagen. Ibland är lite fusk allt tillåtet. J (Och ovanpå det firas också min födelsedag, sådär en månad för tidigt. Haha. Så kan det gå!)

Som vissa av er vet, och andra inte har en aning om, så har jag numera flyttat mig och mitt pick och pack till varmare breddgrader. Jag kommer bo här nere under hösten för att studera spanska språket och den spanska kulturen.

För första gången på väldigt många år kände jag mig åter igen som en liten skolflicka på väg mot sin första skoldag, när Daniel följde mig till bussen mot Marbella. Haha. Lustig känsla, som jag totalt förträngt. Daniel bara skrattade åt mig och sa (som mammor alltid gör) att allt skulle gå fint och jag skulle klara mig utmärkt. Klok pojkvän, den där lilla filuren. Det var inte alls så illa som jag befarat! Alla var supersnälla, trots att de plågade mig med att envist att snacka spanska. Jag antar att det är anledningen till att jag är här, och det ÄR bra att de håller fast vid språket (lätt att falla över på engelska annars), men första dagen när man är som mest nervös för att något ska krångla så är inte spanskan speciellt flytande milt uttryckt. Haha. Hur som helst överlevde jag, starten.. Nu är bara resten kvar. Lärarna verkar åtminstone super, och kompisar finns det redan (efter andra dagen) gott om. En lovande höst!

Nästa vecka tentar jag av de ”lättare” stegen, så jag kan studera på lite högre nivåer. Spännande, inte sant!? Känns som goda potentialer för utvecklig det vill jag lova.

Är det någon annan som studerat på någon av Enforex skolor tidigare? Inga erfarenheter, bra som dåliga? (Är nyfiken på att höra vad andra anser!)