Hundägare ♥

(Dålig bild, men då bara "gammal" mobil fanns att tillgå fick det duga.)
Emils första besök i Göteborg. ♥
 
Vi har blivit med hund. ♥ Eller ja, åtminstone tillfälligt. Haha. Den här veckan är nämligen Emil och myser med oss! Första gången han åkt buss och första tågresan för hans del. Måste säga att allt gick över förväntan! Han skötte sig så himla fint. Sa inte ett ljud, satt/låg stilla som ett ljus och skötte sig helt exemplariskt. Charmade alla! Känner mig så stolt över lilla pojken!
 
På det stora hela skulle jag säga att han trivs bra här. :) Det är klart att en lägenhet några våningar upp skiljer sig från ett stort hus där man bara kan öppna dörren ut till stor gräsmatta, men han anpassar sig fint. Inga problem alls att tala om. Det blir ju en heeeeel del promenader för min del, men det är väl bara nyttigt antar jag. :) Hur som helst är det mys att ha en vovve i huset! ♥
 
Den största skillnaden märker jag nog nästan på mig själv! Jag har ständigt koll på vart vovven är, och av någon anledning oroar jag mig för att han blir uttråkad. Själv ligger han gärna på sin matta, mitt i vägen där han ser allt och alla, och är allmänt nöjd med tillvaron. Men jag får ändå dåligt samvete så fort han ser minsta "ledsen" ut. Jaja, vi båda måste väl vänja oss kanske. Hunden är hur som helst nöjd, för han får då löjligt mycket uppmärksamhet för att "rädda mitt samvete"!
 
En annan av de saker jag så himla tydligt märkt är att jag, som alltid kan sova hur länge som helst och genom nästan vad som helst, vaknar av minsta lilla ljud från Emil. Haha. Och i morse vaknade jag, hör och häpna, kl 06.00 och kunde inte somna om. Jag låg och kollade på vad hunden gjorde, oroade mig för om han hade det bra, var uttråkad, inte kunde sova ordentligt, om han var hungrig, om han behövde gå ut.. Ja jag kan hålla på hur länge som helst. Haha. Löjligt! Jag är uppvuxen med hundar och förstår inte varför jag NU skulle börja bli så orolig för allt. Dessutom envisas jag med att tvätta hans tassar efter mer eller mindre varje promenad, då jag oroar mig för att det ska sätta sig vassa saker eller kanske glas.. usch! Så, en till sak att vara bekymrad över.. Hujah! Hur ska detta sluta?
Trackback
Hanna!
Personligt
Personligt bloggar
Personligt
RSS 2.0