Förra söndagen träffade vi prästen för första gången och oj så bra det känns. Han var mer än någon kunnat önska och så otroligt mån om att detta ska bli precis som vi sett det framför oss. Det känns dessutom skönt att redan ha övat en gång, och så fick vi ju såklart svar på alla frågor som alla blivande brudpar har. Man ville ju fråga om allt allt allt, bara för att veta säkert hur allt går till. Inga obehagliga överraskningar på den stora dagen. Nu på söndag väntar generalrepetitionen av vigseln, där alla inblandade ska vara med och öva på respektive del.

 

Förra söndagen passade vi även på att fika lite hos farmor och farfar. Det är alltid mysigt. Vi diskuterade även där en hel del kring bröllopet, och jag kan säga att det känns bättre och bättre för var dag som går. Samtidigt blir jag mer och mer nervös med dagarna som går.. Men det hör väl till. Det är trots allt en av de största dagarna i livet. Det vore omänskligt att inte ha fjärilar i magen.