Full fart hela året runt (2011)

Januari
Jag och min prins Daniel satte på oss våra guldringar (21 januari) och började året med att bli fästman och fästmö. Vi var på några födelsedagskalas och passade på att mysa inomhus.
 
Februari
Februari är alltid en så där tråkig månad. Inget händer. Studier, studier och inget mer. Vi gick på bio och såg
Trassel för att liva upp stämingen, och lillasyster följde med på en shoppinghelg i Göteborg. Bus-hästen hoppade över frambommen i hästtransporten och därefter blev det en heeeel del vänjande vid att åka transport.
 
Mars
Vårkänslor i kroppen och några nya sommarplagg fick flytta in i garderoben. Jag levde bland mina skolböcker och läste mer eller mindre varje minut av min vakna tid. Huvudet var alldeles för trött och studenten fanns inte ens på världskartan. Trots det började jag planera lite smått. Planeringsfreak som jag är. Jag började även skriva "25 dagar", ett inlägg per dag. Världens bästa pappa fyllde år.
 
April
Den sena påsken firades med ett projektarbete i Kina, och därefter en STOR projektredovisning. I övrigt fanns inga speciella höjdpunkter med april 2011. Plugg, plugg och ännu mer plugg. Studenten kändes oändligt långt bort, men jag hade inte ens hunnit börja längta..
 
Maj
Jag följde med mamma och hennes jobbkompisar för att springa vårruset, tog körkortet (på första försöket) och hade myskvällar med pojken min. Såg Eurovision Song Contest och skämdes lite över att vara svensk.
 
Juni
Studentveckan inföll tidigt i juni månad. Full fart konstant, och veckan avslutades till sist med studentfirande, fest och bal. Detta var, sett i backspegeln, onekligen en av de absolut roligaste veckorna och tillställningarna i hela mitt 19 år långa liv. Jag har sällan sett så många glada männinskor samlade på en plats. Vilken underbar känsla! Veckan efter studenten började jag arbeta som montör på CEJN, och sedan rullade livet och sommaren på.. Mamma lilla fyllde år.
 
Juli
Vi firade Daniel som fyllde 20 år och gjorde små utflykter till olika delar av vårt fina land. Passade på att åka vattenskidor med familjen, äta alldeles för mycket glass och moffa i mig 50 kg jordgubbar. Minst. Badade de flesta dagarna i veckan och njöt till 120% av livet. Gjorde allt för att få ut så mycket som möjligt av den vackra svenska sommaren, som kompensation för att jag skulle missa den fina hösten med alla dess färger.. och all dess nederbörd..
 
Augusti
I augusti avslutade jag min anställning på CEJN, flyttade till Spanien och började studera spanska och spansk kultur. Daniel var med mig i Spanien de första två veckorna, sedan blev jag solokvist där nere. Eller ja, nästan. Jag träffade jordens mysigaste människor, fick en ny "rumskompis" från England och bakade kakor till halva världen. Vår älskade lilla ponny Kajsa Varg fick nu somna in och komma till en finare plats, efter att en skada inte ville läka ut helt och hållet..
 
September
Missade alla regniga dagar i Sverige. Jag fick besök av älskade mamma och hennes kompis, fyllde 19 hela år och fortsatte att studera flitigt. Underbaraste tvillingsystrarna Larsson tittade förbi mig en helg och jag passade på att hålla benen gyllenbruna och fina. Dagarna var varma, spanskan flöt på och livet var i största allmänhet väldigt bra.
 
Oktober
Jag fortsatte mina spanskastudier som tidigare, förbättrade mina kunskaper avsevärt, njöt av varma kvällar och soliga dagar. Vi firade två år som kära. Jag fick finbesök av morfar och Sofia, och i slutet av månaden kom Daniel åter igen på besök.
 
November
Slutprover i skolan, shopping och dagsutflykter upp i bergen med älsklingen.
Sökte strökurser att läsa på universitetet till våren.
Farväl till varma, soliga dagar. Hello älskade, kalla Sverige. ♥
 
December
Letade fram alla vinterkläder, för de dagar som spenderades i Sverige. Tittade intresserat på alla som jäktade runt på stan i jakt på julklappar. Drack äckligt vaccin och packade STORA resväskan. Några dagar innan jul satte jag och familjen oss på flyget och begav oss mot Sydafrika, där vi blev kvar resterande delen av året och lite till..
 
Summa summarum, 2011 var ett väldigt händelserikt, varmt och soligt år för min del.
Vem kan klaga på ett sådant år? :) Nu håller vi tummarna för ett minst lika fint 2012! ♥

Hej Fru Träningsvärk..



Hemma, och halvdöd. Fy bubblans säger jag bara. Dagens träningspass var inte att leka med. Ugh, pust och stön. Tisdagens pass var ju rena rama dagisleken i jämförelse med idag. Hujedamej! Träningsvärk imorgon, oh yeah! Jag vill inte ens tänka på hur min kropp kommer må imorgon. Jag nöjer mig med att tänka "rackarns vad duktig jag var idag" och krypa ner i en skön säng nu. Älskade John Blund, välkommen hit!

På det igen bara!

Träningsvärken från i tisdags är mig inte nådig, det är ett som är säkert. Haha. Undra om det finns NÅGON centimeter på min kropp som inte känner av det träningspasset. Hmm.. Jaja, det är ju ett gott tecken, inte sant? :) Några blåmärken har jag visst också lyckats dra på mig efter att ha ramlat i golvet ett antal gånger under träningen. Menmen, må så vara. Nu kör vi igen. Farligt peppade!

Uppdatering: nya lägenheten och flytten

För det första vill jag säga sorry att det bara blivit text och väldigt få bilder det senaste. Jag ska bättra mig! Bara för att ni ska få se någon bild lägger jag in den första bilden jag laddade upp på bloggen. Haha. Nya bilder kommer! Promise! :)
 
........sakda
 
Det jag ville med detta inlägget var egentligen bara att ge er en snabb uppdatering om hur det ser ut på boendefronten just nu. Som ni vet så var jag inte heeeelt nöjd för en vecka sedan. Rättare sagt allt annat än nöjd! Hur som helst så bestämde vi oss för att åka till kontoret och prata med dem. Sagt och gjort. De lovade att kolla över allt ännu en gång och bad oss skicka över den lista jag skrivit över allt som inte var "helt okej". Så, de fick ett mail med en 3 km lång lista, och ett meddelande som förklarade läget. Idag ringde de tillbaka och damen lät meddela att "det var hemskt att vi kände det så. Så ska vi absolut inte behöva känna inför att flytta in i en av deras lägenheter". Efter att jag kanske inte var helt snäll mot dem i mitt mail då jag ställde ett litet ultimatum, fick vi nu meddelat att en målare kommer dyka upp under första veckan (istället för efter 3 månader som ursprungsplanen var). Dessutom lovade de en ommålning av ALLT i lägenheten, vilket inte var helt klart från början om vi säger så. De ska även skicka dit en gubbe som nu ska se vad han kan byta ut, alternativt laga. Känns detta bra, oh ja! Hon sa även att vi, om det var något "fel" efter att vi flyttat dit, bara behövde höra av oss så skulle det genast ses över. Woho! Nu så! Äntligen känner jag mig hoppfull igen inför detta projekt. :) Delar av arbetet klarar vi naturligtvis att utföra på egen hand, men att renovera en hyresrätt från grunden kändes inte riktigt aktuellt.
 
Nu är vi hur som helst väldigt nöjda, som ni kanske förstår. Lägenheten som sådan är nämligen toppen för oss. Nu har de åtminstone garanterat att göra den fräsch. Kvarstår gör bara att vänta och se om de står för sitt ord. Men det utgår vi ifrån. :) 1 februari - nya lyan här kommer vi!

Fröken Hanna i farten igen...

Jag glömde ju berätta för er hur det gick med allt jobb igår.. Så nu drar jag en liten sammanfattning för den intresserade. :) Efter en resa med skolbussen på mogonen, vilket inte har hänt på läääänge, sprang jag och hämtade ut nycklarna och stormade vidare mot klassrummen.

Några missförstånd senare stod jag där, utan klasslistor, med fel (alternativt ingen) information om dagens arbetsuppgifter och hoppades på att jag åtminstone hade hittat rätt klassrum. Haha. Men det gick bra. Klasslistorna skrevs helt enkelt för hand, papper och penna sviker dig aldrig! :) Resten av dagen fick improviseras.

Svenskauppgifterna fick jag tolka på egen hand, men trots det blev resultatet läskigt bra. Jag är ruggigt stolt över klassen! De skötte sig exemplariskt och genomförde alla uppgifter på bästa tänkbara sätt. Inget krångel alls. Mattelektionen byggde helt på att en elevassisten dök upp och hade med sig allt arbetsmaterial, men hon var naturligtvis sjuk just den dagen.. Såå, ännu mer improvisation. Och nog tog vi oss igenom en hel mattelektion också. Alla nöjda och glada, jag nöjdast av alla. Haha.

En trasslig dag, ja. En rolig dag, absolut. Det var en fantastiskt rolig utmaning, det vill jag då lova, och klassen jag hade hand om skötte sig sådär galet bra. Faktiskt. Det var från min sida helt oväntat att allt skulle flyta på så fint. Det var betydligt mer än jag hade väntat mig och räknat med. Speciellt med tanke på omständigheterna. Sammanfattningsvis var det en helt fantastisk dag och jag är så glad att jag tackade ja. (För den ännu mer intresserade kan jag meddela att jag blivit tillfrågad om ytterligare arbetstillfällen. Så, något måste jag ju göra rätt i alla fall. Inte sant? Jag är så glad, för detta är verkligen löjligt roligt!)

What doesn't kill you makes you stronger

Nu ska allt spagettiarmarna få sig en omgång.. Det är verkligen på tiden att jag tar tag i mitt träningsliv igen. Och håller igång det. Pust och stön. Det är alltid lika jobbigt att komma igång igen, så förstår inte varför jag envisas med att göra dessa "avbrott". I sanning dumma mig! Meeeen nu attans bananer ska det banneme allt bli fart på den här ungdomen i tantförpackning! (Detta ämne har nu till och med fått en alldeles egen kategori på bloggen, så det vore då självaste f** om jag inte kan hålla i mitt peppade träningsjag..) Som min kära lillasyster så klokt säger: "Vad gör vi? Nu kör vi!"
Idag var jag och Daniel iväg och provade på Ju-Jutsu. För er som inte har koll på vad det är så är det en kampsport som riktar sig mot självförsvar. Inga hårda slag och så, utan mest praktik på att använda den naturliga kraftens riktning, kroppens alla styrkor och motståndarens svaga punkter. Inte helt dumt om jag får säga det själv. Det var faktiskt riktigt roligt, tro det eller ej (haha), och gruppen verkade supermysig. Sammanhållning till tusen. Och alla var snälla mot mig. Haha. Det gillar jag! :) Vi var knappast de enda gröna inom ämnet, och folket som var där var i alla åldrar, kön och typer. Himla trevligt! Sedan kan jag ju inte säga att jag ogillar hela idén med att inte muskelstyrka ligger i fokus. Med lite övning kan ju korta, klena lilla jag brotta ner pappsen, den muskelknutten. (Så se upp nu pappa! Ajabaja om du inte sköter dig!) Haha. Jao, främsta målet kanske inte är att brotta ner pappa, utan snarare att träna på ett roligt sätt. Så, nu får vi se. Nya tag på torsdag. Heja-heja oss!

Vad skulle jag göra utan honom? ♥

Ja hur skulle det då se ut? Kaos kanske vore det rätta ordet. Jag började, som en del av er vet, min andra kurs på GU i måndags och skulle upp tidigt på mogonen. Jag är knappast den typen som vanknar av mig själv. Inte före kl. 11 åtminstone... Haha! Så, på söndagkvällen kryper jag ner i sängen, nöjd med att ha tänkt på allt (läs "det mesta").. somnar.. Så kommer han in i bilden. Min fästman ni vet. Den där nissen som bor på andra halvan av sängen. Pussar mig på kinden och viskar "jag ställde alarmet åt dig hjärtat, så sov gott nu". Tack tack, älskade lilla du. ♥ Den detaljen hade jag visst glömt. Wopsi!

Sedan är han bra på andra saker också. Till exempel som när jag inte riiiiktigt tar mig upp ur sängen på egen hand på mogonarna. Nästan, eller nja.. Ni förstår. Det går trögt. Men då har jag honom där. Så romantiskt av honom att ta på sig rollen att rycka av mig täcket och knuffa ner mig på det oerhört megasuperkalla golvet. Yes. Väldigt rart av honom att tänka på mig! Tack gullunge för den! Hämnd kommer när du minst anar det. ♥ (Meeen, vad skulle jag gjort utan dig? Min räddare i nöden!)

Jag hann till kursstarten, och för den som undrar verkar kursen helt suverän. Jag är sådär riktigt kalasnöjd med mina val. Klassen är dessutom helt fantastisk! Jag kanske berättar mer senare, när jag hunnit komma in i allt. :) Nu är det bara så mycket alltihop! Haha.. Men jag gillar det! Ruggigt mycket!

Liten fråga ger litet svar

Jag fick en fråga om vilken kurs jag läser just nu, så det kan jag ju berätta lite snabbt.

Den kurs jag började i torsdags handlar om konflikthantering i olika grupper. Det är en pedagogisk kurs som nu ingår i lärarprogrammet. (Åtminstone på GU.) Det är en kvällkurs, uppdelad i två delar á 7,5 hp. Första delen, fram till 15 mars, handlar om mer grundläggande begrepp inom konflikthantering. Andra delen, fram till juni, handlar om mer fördjupade saker inom ämnet, så som olika konflikthanteringsmetoder osv.
 
Den kurs jag börjar nu på måndag handlar om undervisning, fostran och lärande. En kurs som mest riktar sig mot skolverksamheten, om än till alla olika åldrar. Allt från dagis och förskola till vuxenskolan. Spännande indeed. Också denna kurs är 15 hp och läses på pedagogen. Så nu får vi hålla tummarna för att jag trivs lika bra med denna kursen som med den första.
 
Dessa är dock inte några kurser jag läser för en speciell utbildnings skull. Denna terminen läser jag bara strökurser för att jag tycker det är roligt och jag tycker de verkar bra att ha i bagaget. Vettiga kurser som man kan applicera på det mesta i livet. Men i första hand är planen fortfarande att arbeta (vilket jag nu gör), och enbart ha studierna vid sidan om. Som en hobby liksom. :)

Besvikelse upp över öronen...

Nej nu är jag så ledsen, arg och besviken att jag inte vet riktigt vart jag ska ta vägen.. Som jag sett fram emot att få gå med på dagens besiktning av den nya lägenheten, och så blev det jordens största besvikelse. Hujedamej!

För att göra en lång historia "kort". Vi var puckade till tusen helt enkelt. Vi köpte grisen i säcken. Vilket vi egentligen visste redan från början. Dock trodde vi att vi hade löst alla eventuella problem, men icke! Vi hittade en lägenhet som såg väldigt bra ut på pappret. Vi intresseanmälde oss och fick sedan besked om att vi var välkomna på visning. Problemet var då att förra hyresvärden inte hade tid att ha visning innan det datum vi var tvungna att ge slutgiltigt besked. (Det står i kontraktet som krav att han SKA visa lägenheten.. men så blev det alltså inte.) Knepigt det där. Allt såg ju så bra ut. Hur som helst ringde vi den dåvarande hyresgästen och frågade om lägenheten. Han lät meddela att det var en fin lägenhet. Vissa saker behövde bytas, men det var helt uppenbart så han trodde att hyresvärden skulle fixa det direkt.
 
Sedan ringde vi till hyresrättsföreningen, förklarade situationen med att vi inte kunde få komma och kolla på lägenheten samt frågade om vad som gällde egentligen. Vi ville ju absolut inte hamna i läget där vi fick en ofräsch lägenhet som vi själva fick bekosta renoveringen av. Kvinnan i luren säger att det inte är någon fara. Allt som inte såg helt bra ut målades om, och "vanlig" ommålning skedde var 10:e år om inte hyresgästen absolut ville något annat. Allt som var minsta slitet eller skabbigt byttes ut direkt. Inga konstigheter. De var enligt henne väldigt noga med sådant. Hon sa, citerat, "har ni riktig tur så får ni tag på en så skabbig lägenhet som möjligt, för då byter vi ut precis allt i den". Sedan sa hon att om väggar var målade i aningen "konstiga" färger, men fortfarande var i bra skick och gick igenom besiktningen, kunde man be om målarfärg för att måla om något på egen hand. Så, på det stora hela taget lät det perfekt. Vi hade redan sett den exakta planlösningen i kompisars lägenheter, så vi visste vad vi hade att vänta på den fronten. Antingen fick vi en fräsch lägenhet utan några konstigheter alls, eller så kunde vi påpeka fel så fixade hyresrättsföreningen till dessa. Det hela var klappat och klart.
 
Glada i hågen tänkte vi att ja men vad tusan, vi kör väl då. Säger upp vår nuvarande lägenhet, spetsar in oss på flytt den 1 februari och så.. Pladask. Världens besvikelse idag! Vi kommer till lägenheten och välkomnas av ett bombnedslag från 1940-talet ungefär. Hurray! Vilken lycka. Förra hyresgästen berättade att han bott där i 13 år, och på den tiden hade INGET bytts eller målats om. Hyresgästen innan det hade bott där i 10 år, och han hade inte heller fått något bytt eller målat. Så lägenheten har stått "orörd" i 23 år. Ni kan ju tänka er. Köket såg allt annat är fräscht ut. Väggarna var sönderborrade och fläckiga, golven var spruckna, listerna trasiga, garderober trasiga, dörrar slitna, handtag trasiga, taket var fullt med fula märken.. men köket. Herregud säger jag bara. Det var så äckligt skabbigt att jag inte ens skulle vilja laga mat där inne. Än mindre förvara saker! Aldrig i livet.
 
Trots detta hade allt känts okej om det inte varit för denna knallkork till besiktningsman som inte riktigt såg problemet.. Är mannen blind? På riktigt? Öppna ETT av alla skåp i köket så ser du träskivor som är söndertrasade, innanmätet är SVART istället för VITT som de en gång i tiden hade varit och luckor faller ner från sina gångjärn! I mitt stilla sinne började jag fundera på om mannen var helt pantad, då jag var tvungen att stå och argumentera för att han skulle byta ut fuktskadade skåpsluckor från tidigt 1900-tal. Han absolut vägrade se det som "ett större problem". Om vi ville ha nytt innanmäte så fick vi minsann "fixa det på egen hand; det skulle bli aldeles för dyrt för dem att byta ut alla kök på de sätt som hyresgästerna önskade". Men snälla? Kolla i vilken annan lägenhet som helst på samma gata så har de ett minst 10 år nyare kök! Jag skojar verkligen inte. Fy bubblans för detta! Som pricken över i:et låter han meddela att målaren, som (tro det eller ej) ska måla om våra väggar kan dröja... "men det borde inte ta mer än 3 månader". Haha. Vilket jäkla skämt!
 
Jag flyttar inte in där helt enkelt. Aldrig. Jag sätter inte min fot där före det åtminstone finns en plan på att göra iordning ALLT som inte är som det borde. Än mindre betalar jag för att bo där. Usch. Vår ladugård hemma hos mina föräldrar är hundra gånger mer lockande.. och antagligen tio gånger så ren!
 
Oj, lång text. Blir lätt så när man är arg. Suck. Deprimerande när man bytt bort en, med nya ögon, guldgruva till lägenhet mot en svinstia. Jaja, vi får se hur det går. Har vi tur var det bara en osedvanligt korkad besiktningsman och missförstånd med i bilden. Annars ska de nog få se på arg...

Första dagen i nya lektionssalar

I'm back in school again... och det känns superdupermegagalet bra faktiskt! Detta känns verkligen helrätt för mig just nu. Världens absolut sötaste kursansvarig har vi dessutom. Åh, hon är verkligen som ett mysigt litet mumintroll. Jag har blivit lite kär i finlandssvenska, vem hade kunnat gissa det liksom? Och hela gruppen verkar så mysig att befinna sig i; en så himla avslappnad stämning och atmosfär på föreläsningarna. Trots att medelåldern ligger ungefär 15 år över mina egna 19 år, vilket onekligen är en hel del som ni kanske insett, trivs jag megabra. Det blir ju nästan som ett mysigt kafferep på torsdagskvällarna framöver. Haha. Jag gillar det skarpt! Jag är dessutom riktigt pepp på att läsa kursen som sådan, efter att ha sett innehållet. Det såg absolut superskoj ut! Det känns verkligen 110% rätt! Detta är min grej. :)

Today's teacher


Det stämmer. För alla er som nu var nyfikna och undrade så kan jag berätta vad jag pysslat med idag. Jag är varit lärare. I NO, närmare bestämt. Jag måste säga att det har känts ruggigt skoj, även om mitt huvud nu tackar för den tystnad kvällen ger. (Haha.) Skolan har då inte hunnit ändras det senaste, det vill jag lova. Babbla görs det både högt och lågt. Men vad vore väl en högstadieklass utan snattrande 90% av lektionstiden?

Dagens skönaste kommentar måste solklart vara "anser du dig vara 19 år ung, eller 19 år gammal?"

Dagens dos med jobbprat

Idag har jag varit på ett "snabbt" möte, så nu är tisdagens arbetsuppgifter klarlagda. Jag känner mig sådär löjligt superpeppad inför dessa utmaningar. Detta ska bli ruggigt roligt att ta sig an. Jag är lycklig upp över öronen. Jag fick dessutom frågan om jag kunde tänka mig att ta på mig ytterligare en arbetsdag. Naturligtvis! Så nu är jag uppbokad även tisdagen den 24 januari. Tänka sig. Himmel och pannkaka, jag är glad! Kunde det bli bättre? :)

När jag kom hem så fick jag även ett väldigt glädjande mail från Göteborgs Universitet. Tack söta ni för att ni förgyller min dag på detta underbara sätt! Jag fick tydligen slinka med på ytterligare en kurs, trots min sena anmälan och allt. Och på en av de kurser jag ville läsa så hääääär mycket. :) Vilken himla mysig dag! Lycka till tusen!

Så nu var vi där igen. Fullpackat schema på alla håll och kanter. Jag kan tydligen inte hålla mig ifrån att ha många bollar i luften samtidigt. Hur många gånger jag än lovat mig själv att leva ett lugnt och stressfritt liv så.. Jaja, så kan det gå. Full rulle dygnet runt är ju också trevligt! :)

Så nu är det jobb i Skövde som gäller den 17 januari (fram tills dess blir det till att planera, planera, planera..), den 19 januari startar min första kurs i Göteborg (heltid). Den 20 januari ska vi gå med på besiktningen av nya lägenheten. Den 23 januari startar min andra kurs i Göteborg (också den heltid) och 24 januari har jag åter igen jobb, i Skövde. Innan den 24 januari behövs ytterligare planering klämmas in. Sedan är det lite födelsedagsfirande som ska hinnas med och den 1 februari flyttar jag och pojken.. och alla 5 (om inte fler) miljoner saker med oss.. (Hur kan man hinna samla på sig så galet många prylar på så, relativt sett, kort tid? Det är inte ens fysiskt möjligt ju!? Eller ja, uppenbarligen var det ju det..) Ja, nog ska jag allt kunna hålla mig sysselsatt i alla fall!

Var det någon som sa åka hem? (Heathrow Airport)

Vi förväntas landa med flyget från Sydafrika vid 06.25, flyget till Göteborg lyfter 07.35. Gaten stänger 07.15. Klockan 06.55 tittar mamma på klockan och konstaterar snabbt att "vi kommer få springa". Vi har ännu inte landat, och ser på skärmen framför oss att flygplanet gör ännu en cirkel i lyften. Kö vid landningsbanan. Härligt!

07.10 sätter vi fötterna på fast mark. Och sedan sprang vi. MED eskort. Genom hela förbannade flygplatsen sprang vi. Tror ni att vi hann? Icke! Vi nådde fram till säkerhetskontrollen 07.14, svettiga och anfådda, och de lät då meddela att de bokat om oss på nästa plan. Toppen. När gick då nästa plan? Jo 15.45.. Hurray! Oh happy day!



Vem vill inte sitta instängd på en flygplats i London i 8(?) timmar, efter att ha suttit på ett flyg i 12 timmar och sedan sprungit genom hela flygplatsen? Ryggen gör ont, man har sovit dåligt, man känner sig ruggigt äcklig och är besviken efter att ha varit intsälld på att få komma hem relativt tidigt. Meeen, what to do liksom? Keep smiling! Elise och mormor sprang runt i alla affärer och luktade på ALLA parfymer som fanns (ni som rest vet att det finns gaaaanska många parfymflaskor att undersöka på en stor flygplats), pappa spenderade tiden med att leta upp toaletten längst bort (och vägrade ta emot "vägbeskrivning") och jag rensade bilder från resan.. För mer tips om hur du kan spendera alldeles för mycket tid på flygplatser, maila hannablog@hotmail.com.


Hem kom vi hur som helst.. Om än betydligt senare än vad vi räknat med. Huvudet på kudden och ögonen slog igen strax där efter. En otroligt rolig resa (tack alla som bidragit till att den blev så bra) och väldigt fina minnen. Inget att ångra i första taget. Men som vi säger: borta bra, men hemma bäst! ♥

Nu checkar vi ut för sista gången.. (Kapstaden)


Stödstrumporna på och väskorna packade, nu är vi redo för en lååång flygresa hem igen..



Lillan börjar redan snacka om att åka tillbaka till Sydafrika.. Ledsen lillasyster!
Sista hotellet, sista utcheckningen. Nu är vi redo.

"Det sa poff!" (Kapstaden)


Vi avslutade sista rundturen i Kapstaden med att titta på när "klockan-tolv-kanonen" sköt.
Varje dag, exakt klockan 12 hör Kapstadens invånare en av dessa två kanoner smälla.

I väntan på den stora smällen..
För 64639:e gången sa det "poff" på denna kulle.. :)

Table Mountain (Kapstaden)

Vår sista dag i Kapstaden passade vi på att tillägna Taffelberget. Vissa delar av sällskapet bestämde sig för att stanna nere på fast mark, då höjder inte riktigt är deras grej..

Resterande del av gruppen tog linbanan upp på berget..
Och utsikten var onekligen helt fantastisk!

Helt klart värt färden upp, även om också vi "icke-höjdrädda"
mer än gärna blundade delar av resan.. Haha.





Definitivt tummen upp för denna utflykt! Väl värt att rekommendera. :)

Middag på Gold (Kapstaden)

Vi åt vår antagligen roligaste måltid på restaurangen Gold i Kapstaden. Deras restaurangidé bygger på att man beställer "en middag", och sedan serverar de olika smårätter från olika delar av Afrika. Du beställer alltså inte in en speciell måltid, utan varje del av middagen blir en överraskning. Väldigt roligt och spännande. :) Under middagen visas dessutom tre olika små dans- och sångföreställningar.




Förlåt morfar, men det gick inte att låta bli. Detta var ju trots allt kvällens riktiga höjdpunkt!





Efter att morfar hållit för öronen då han satt närmast föreställningarna, och det faktiskt lät väldigt högt, blev han uppdragen på dansgolvet. Haha. Onekligen underhållande för oss andra, men sedan var det kört för morfars del.. Han slapp inte undan uppmärksamhet en enda av de gånger som de passerade vårt bord.. Vi andra klagar inte. Vi hade synnerligen trevligt och jag har sällan skrattat så mycket. Så tack för att du bjuder på dig själv morfar! :)

Cape Point och galet många trappor.. (Kapstaden)




Utsikt över Godahoppsudden.. :)

Är det soligt så är det.. 

Många trappor senare så nådde vi äntligen upp till toppen, och fyren..


En lång väg ner igen..

Cape of Good Hope (Kapstaden)


Hela gänget samlat. För en gångs skull.. :)
Stor grupp = omöjligt att samla ihop folket för att få ALLA på samma bild.



Fåglar på band.. :)



Klipporna vid Godahoppsudden.

Ett besök på Robben Island (Kapstaden)


Framme vid ön efter en livlig båttur dit. Alla mådde nu inte helt hundra längre..



Rundtur inne i byggnaden samt information hur livet i fängelset var.
Vi blev guidade av en av de gamla fångarna.

Utsidan av det gamla fängelset på ön.



Vi åkte även på en visning runt ön, och det slutade med en fikapaus med
fantastiskt fin utsikt ut över havet.

Någon som vet vilket berg som skymtas i bakgrunden? :)
Världens finaste pappa och lillasyster. Glassligan! ♥
Älskade mamma, jag är ledsen men jag kunde verkligen inte låta bli. Ibland måste man helt enkelt bjuda på sig själv. Det här kunde omöjligt undvikas. Haha. Du förlåter mig förhoppningsvis tids nog.. ♥

En av alldeles för många... (Kapstaden)

Kåkstäder, kåkstäder och ännu fler kåkstäder.. Är det något som jag verkligen fått för mycket av under denna resan så är det synen av kåkstäder. Fy tusan. Det är ju så man skäms över hur man själv lever och vill gråta över hur fruktansvärt dåligt andra människor har det på vissa ställen. Att inte ha en fast inkomst, att inte veta om man kan ge sin familj mat för dagen, att vara beroende av vad andra anser sig ha råd att betala dig, att arbeta gratis och enbart leva på det du får i dricks. Att leva i sådan ovisshet..


Så himla jobbigt att se hur barn här lever och växer upp. De springer runt, utan
något på fötterna, bland både krossat glas och allt möjligt sorts skräp.

Vi skulle inte ens låta våra djur bo under förhållanden som dessa.. Att männsiskor faktiskt lever såhär är verkligen inte roligt att se. Helst hade man velat blunda för det, för det ÄR jobbigt att erkänna att det existerar i samma värld som vi lever i, men det är nyttigt att se. Man MÅSTE veta hur världen faktiskt ser ut. Hur verkligheten egentligen är. Men det är allt annat än roligt att se..





Tänk om man kunde ta med sig alla hem.. Jag tvivlar absolut inte på att de får kärlek och allt sådant, men jag vill inte att barn ska växa upp under sådana förhållanden som en kåkstad innebär. Det är fel.

Första januari tjugohundratolv

Ja, frågan är ju då.. Hur börjar man ett år på bästa sätt? Visst vill man väl börja det bra? Lägga upp det för en bra fortsättning på året liksom? Vissa kör på den för allmänheten beprövade modellen "börja året med en fet baksmälla" gissar jag, men i ärlighetens namn så känner inte jag mig så värst lockad av den idén. Däremot kan det väl aldrig slå fel med lite vinprovning, runt sisådär, klockan 10 på morgonen? Haha. Eller... jao, kanske. Jag kan väl medge att det inte är optimalt på alla sätt och vis.. meeen det går icke för sig att ha varit i ett vindistrikt utan att ha smakat ens en droppe vin. Så vinprovning till varje pris, jajamen! Vad gör vi? Nu kör vi!




Finsmakarna är nu redo för omgång ett!



Två flaskor fick följa med hem, en till mormor och en till mig. :) 




Hanna!
Personligt
Personligt bloggar
Personligt
RSS 2.0