Nu har jag tagit mig igenom mina två första dagar på Handelsbanken och kan med glädje meddela att jag trivs alldeles utmärkt. Kollegorna är helt fantastiska, man får träffa så otroligt många kunder och det känns verkligen mysigt att gå till jobbet. Det är som det ska vara med andra ord. Naturligtvis kommer jag få det tuffare med tiden, och till hösten.. ja ojoj vad jag har att göra när hösten kommer. Jag har kikat lite på min preliminära utvecklingsplan och jo, nog har jag en hel del moment att gå igenom. Himla tur att jag har 3 år på mig! Jag ser ändå fram emot det. Det är en utmaning som jag definitivt känner mig mogen för. Just nu är det bara för mig att njuta av att inte ha riktigt SÅ många krav på mig. Nu måste jag "bara" göra ett bra jobb, men i övrigt så ligger ingen press på de saker jag nu får gå igenom, prova på och om några veckor ska sköta på egen hand. Det är självfallet himla skönt för mig. Jag kommer gärna in i bankens "tempo" innan det börjar ställas riktigt höga krav på allt jag gör. Det sista jag kan berätta nu är väl att jag fått en otroligt fin och rar handledare som i sanning är jordens sötaste. Vi 'klickar' verkligen, och det känns helt rätt. Hon bad faktiskt chefen om att få "ha ansvaret" för mig, så jag antar att känslorna är ömsesidiga. Det känns väldigt tryggt för mig och jag är helpepp på detta nu. Om jag jobbar kvar om 10 år vet ingen idag, men i nuläget trivs jag oerhört bra. Vad kan man mer önska? Jag känner mig så priviligerad i och med att jag har fått den här möjligheten och det gör mig väldigt glad. Idag är livet som Hanna väldigt trevligt att leva. :)

 

 

Fint väder har vi också. Strålande sol! Humöret blir onekligen på topp dagar som dessa. :) Nu ska jag passa på att njuta av tiden med min fina pojke, när vi båda är hemma, och bara mysa. Ladda upp batterierna inför morgondagen. Jag ska nämligen iväg på ett morgonmöte. Alltid spännande. :)

 

Jag kände för någon dag sedan, när vi skickade in pappren för hindersprövning, hur himla nära bröllopet faktiskt är nu och fick då lite småpanik över att jag ännu inte hade hittat någon klänning jag verkligen tyckte om. Det tar ju faktiskt några veckor att få tag på något vettigt när man väl bestämt sig, och vid den insikten så fick jag eld i baken. Jag har redan varit i (mer eller mindre) alla Göteborgs brud- och festklänningsaffärer utan att ha hittat mer än en ynka klänning som jag ansåg var "dräglig". Jag menar, vad är det för mode nu egentligen? Rysch-rysch och krimskrams till tusen, alternativt extrema "gräddbakelser"!? Eller så är det utmanande klänningar där man visar halva rumpan och ser allmänt oanständigt klädd ut i. Knappast vad man vill uppleva på sin bröllopsdag!? Eller det kanske bara är jag som är gammalmodig och bakåtsträvande.. Allt jag önskade ha var en enkel, stilren, vit klänning. Hur svårt kan det vara? Men icke. Det fanns inget som föll mig i smaken. Jag har insett hur himla kräsen jag är, men samtidigt är det ju knappast skoj att kompromissa och därför inte trivas i sin klänning. Hur som helst så började jag kika runt på internet för inspiration och så, varpå jag insåg att jag inte heller ville ha en klänning som var för enkel och tråkig. Så, kraven var alltså "stilren, enkel, annorlunda, snygg, vit brudklänning med diskreta, romantiska detaljer på".. Och naturligtvis den lilla haken att jag skulle bli lite kär i klänningen och känna att det 'klickade'. Lätt som en plätt.. Eller inte. 

 

Hur omöjligt uppdraget än såg ut just då så fanns det faktiskt en klänning som kanske passar in. En klänning i Australien (av alla platser). Jag hoppas verkligen att den passar in på mina önskemål, då den är på väg hem till mig snart. Den ska specialanpassas efter mina mått och är det smådetaljer som måste ändras senare, men klänningen är som jag tänker mig, ja då får den väl åka på besök hos skräddaren. :) Men än så länge är jag så så sååå nöjd. Den ser verkligen fin ut. Dock är det en sådan där klänning som antingen är en 10-poängare, eller så är den bara udda på ett konstigt sätt, på "aldrig i livet att jag ens visar mig i den där"-sättet. Jag håller tummarna för det förstnämnda.

 

För att vara på den "säkra" sidan så är faktiskt en annan klänning också på väg hem till mig. Ja, jag lyckades faktiskt hitta två potentiellt fina klänningar, som jag gillade, inom loppet av några timmar. Den andra är från England istället, och lite mer av ett "säkert kort". Den är fin och stilren, och en klänning som jag inte tror riskerar skilja sig så mycket från min nuvarande uppfattning. Klänningen är med 98% säkerhet inte hemsk (vilken den andra kan vara), men den kan aldrig heller bli en riktig 10-poängare. Den ska också sys efter mina mått, så förhoppningsvis passar den i storlek och modell. OM båda skulle passa så har jag helt enkelt en i reserv, ifall jag lyckas klanta till det eller något sådant. Om ingen passar, vilket nu inte är så troligt, ja då har jag problem som jag helst tar hand om senare. ;) Det löser sig alltid. 

 

Samtidigt som jag beställde mina klänningar passade vi på att beställa klänning till min fina brudtärna. :) Även hennes klänning ska måttanpassas, så hon kommer förhoppningsvis se helt strålande ut. Våra klänningar kommer att gå i ungefär samma stil, även om min är "mer" än hennes. Vi håller tummarna för att allt är så fint som vi ser det framför oss.

 

Inte nog med dessa tre klänningar som ska levereras till mig, så är även ytterligare en långklänning i mina mått beställd. Jag och Daniel ska nämligen på Daniels kusins bröllop bara 3 veckor innan vårt eget. Jag har inte hittat något som jag fallit för i butikerna, och det jag hittat har av någon anledning alltid varit för små på något ställe. Så nu när jag hittade en fin klänning orkade jag inte leta vidare, utan passade på beställa hem en samtidigt som resten. Det ska verkligen bli spännande att se hur allt passar. Lite smånervöst måste jag ju säga. Det vore ju tråkigt om inget passar för fem öre..

 

 

Även om jag längtar efter att få börja arbeta (jag är ju som jag är och absolut älskar jobb!), så känns det helt underbart att få vara ledig tillsammans med bästa pojken i världen. Det är knappast en lyx vi kommer ha att unna oss heeeela livet, så man får passa på att utnyttja det till 100%. Om några år blir det andra bullar. Dessutom kommer jag väl, om jag känner mig själv rätt, ha minst hundra bollar i luften och saker att göra varje dag, 23 timmar om dygnet, hela hösten.. Antagligen därefter också. Så jag måste ju ladda batterierna så gott det går nu. Är det inte plugg så är det jobb, och är det inte jobb på banken så är det jobb någon annan stans. Ja, sysselsättning ska jag nog inte få svårt att hitta! På tal om studier så kan jag ju berätta att jag fick tillbaka betyg på vårens kurs och det var minst sagt ett trevligt resultat. Så jag har en "bra-dag" idag. :) Nu har Daniel valt film, så soffmys står härnäst på schemat. Ha en underbar kväll ni fina!

 

Gissa vad, gissa vaaad!? Idag ringde de från banken och kom med beskedet att jag är en av de fyra antagna på studentprogrammet 2012. Jag är ungefär såhäääär lycklig. Lilla jag liksom. Vem kunde ha trott det? Runt 150 sökande (till Göteborg), 4 antagna och en av dem är jag. Hur knasigt är inte det!? Jag tror jag dör lite. Nej vet ni vad, nu ska här firas med pompa och ståt. Eller ja, åtminstone grillning och, förhoppningsvis, en vinst för Sverige vad beträffar fotbollen. Tjofaddelittan. Ha en fantastik kväll!

 

Idag lämnade vi Hersonissos och begav oss till Knossos och det gamla palatset. Så så så intressant att se allt. Det var verkligen extremt utvecklat för att ha varit skapat för så galet länge sedan. Till att börja med fick vi en rundtur med guide, och mot slutet fick vi gå runt själva. Det blev en helt galet varm dag. Vi höll alla på att svettas bort fullständigt. Man dricker vatten konstant och ändå räcker det knappt. Hujedamig!

Vi har det fortfarande bra här nere. Vi solar, badar, äter, dricker drinkar, myser i stan, äter lite till, läser, äter ännu mer.. Ja, vi har det inte precis kämpigt. Någon gång måste man ju slappa till det på riktigt också, inte sant. Dessutom har det nog aldrig varit så underhållande att sola som det är nu; solning innebär mycket tid att granska människorna här. Jag har aldrig sett så många facinerande korkade personer på ett och samma ställe. Hur tänker dessa människor? 25-åriga britter som ligger VARJE dag, HELA dagarna, och steker i solen. Flyttar bort från skuggan. De ser ut som fläckiga kräftor. Bokstavligen. Det har inte ens fått en antydan till brun hudfärg, det blir bara rödare. Smartskaft! Dessutom har vi under några dagars beräkningar kommit fram till att dessa två töser snittar 3-4 Tequila Sunrise VARDERA i halvtimmen. Hela dagarna. Hur hur hur?

Sedan har vi några som ser ut som ett Italienskt maffiapar som försöker spela in en p-rulle på stranden. Pinsamt pinsamt! Dessutom är deras föräldrar också här. Ännu mer pinsamt! Det blir bara värre för var gång vi ser dem, men oj så många skratt vi får oss. Haha! Facinerande människor som sagt.

Jag har blivit bättre på att ta med kameran, men Ida låter mig inte lägga upp bilder som inte råkar vara till "allas vår fördel". Mycket märkligt! ;) Jaja, ni får nöja er med det lilla. Det är bättre än inget.

För ungefär en månad sedan var vi i Tyskland, och nu åker jag mot varmare breddgrader.. Känns som om det var igår vi kom hem. Tiden går så så så fort! Svisch och så är det förbi. Det känns nästan som om jag bara hunnit mellanlanda här hemma i Sverige, trots att jag faktiskt hunnit göra en hel del under tiden. Jag förstår verkligen inte vart min tidsuppfattning gått och gömt sig. Snart är väl sommaren förbi och det är dags att fira jul "igen". (Vi missade ju faktiskt förra årets firande, då vi var i Sydafrika.)

Äntligen hemma igen och redo för att börja packa greklandsväskan ordentligt. Jag hade ju, tills för ungefär en vecka sedan, siktet inställt på Grekland om en månad. Haha! Min tidsuppfattning har verkligen fått spelet tror jag. Jag åker ju faktiskt redan nu på torsdag. Tidigt på morgonen. Det var när jag insåg detta som jag också insåg att det blev lite stressigt..

 

När tjejer säger "jag har inga kläder att ha på mig" så vet vi alla vad det innebär; man har en hel garderob FULLPROPPAD, men det finns inget man tycker passar perfekt till just en dag. Idag insåg jag att jag faktiskt inte hade något att ha på mig. På riktigt. I min garderob låg ungefär 3(!) linnen och t-shirts, and that's it. Allt annat är (tydligen) utslitet, extremt urtvättat, trasigt eller har fläckar som inte går bort oavsett vilka medel jag provat tvätta dem med. Och i ärlighetens namn så ÄR 3 tröjor för lite.. Det klarar jag mig knappt på en vecka i varma (svettiga) Grekland, och även om jag skulle göra det så skulle jag ju behöva gå naken när jag kom hem och allt behövdes tvättas. Så, det blev akutshopping i stora staden dagen till ära.

 

I vanliga fall är jag tacksam för att jag inte ser saker jag vill köpa vart jag än går, det blir lätt väldigt mycket dyrare än man tänkt sig annars, men idag ville och behövde jag hitta saker och då fanns inget. Verkligen inget. Eller ja, inget som passade och föll mig i smaken. Oavsett prisklass. Så sista timmen innan de skulle stänga affärerna fick jag ju stressa som en liten gnu och köpa något "bara för att". Dock blev det himla bra ändå, och de sitter som en smäck. 4 basplagg fick följa med hem och två somrigare och tunna koftor. Så nya läxan att lära sig är väl att köpa kläder lite nu och då, i takt med att man plockar ur garderoben. Annars står man där med ett nytt jobb, nya studier eller en resa och måste välja mellan att gå naken eller se sunkig ut första dagen. Ingen höjdare.

För visst måste man väl få kalla det sommar nu? Det är ju trots allt första juni! :) Och fy tusan bananers vad fint väder vi har. Jag tror jag smäller av! Jag älskar älskar älskar Sverige! ♥