Alltså. Vilken himlans fin födelsedag jag fick. Oj oj oj säger jag bara. Jag är en lyckans ost som hittat världens raraste man. Jag har, till min stora förskräckelse, insett att födelsedagar inte känns lika viktiga längre. Det som alltid varit årets höjdpunkt har helt enkelt blivit "en ganska vanlig dag". Hur tråkigt låter inte det!? Ja, i ärlighetens namn tänkte jag knappt på att det snart var min födelsedag förens kvällen innan, när jag kollade kalendern och blev lite förvånad över hur snabbt tiden gått. Hur som helst, Daniel lät inte dagen passera obemärkt förbi precis. Han kom in med frukost på sängen, skönsång (jaja, det kanske var en liten överdrift.. men sång åtminstone) och fina paket. Medan jag fick sovmorgon gjorde han en löjligt avancerad (för att vara ett bakverk) men snuskigt god tårta till mig, som vi sedan gick loss på. Och så fick jag några tjog pussar också. ♥