Midsommar i den småländska idyllen
För att fira årets midsommar på bästa tänkbara sätt packade vi in väskor, tält och min lillasyster i bilen och åkte ner till vackra Småland och min pappas sida av släkten. Sådana helger är det svårt att klaga på livet (om nu det skulle vara något att sträva efter).
Vi tog årets första(!) dopp i sjön. Pinsamt sent, jag vet! Men ändå, bättre sent än aldrig som vi brukar säga.
Vi åt fantastisk mat och andra godsaker inne på den lövade logen, och precis utanför traskade fina kossorna runt. Inte illa att ha kossor som lunchdejt! Jag menar, vem vill inte få snacka lite "muuu-iska" medan man moffar i sig god mat?
Alla, stora som små, hjälpte till med projektet "pynta midsommarstången och binda kransar", och efter ett visst mått av kånkande och släpande hade den yngsta generationen sett till att stången stod prydligt där den skulle.
Farmor dammade av fiolen och spelade en tjusig trudilutt. Resten av oss såg till att komma in i rätt stämning och sedan körde vi på med alla tänkbara varianter av dans runt stången. Om någon kunde texten? Njaa. Om vi kunde de rätta rörelserna? Eh, nä. Om vi hade trevligt ändå? Absolut. Det är väl lite det som är charmen med dans på midsommar - ingen vet hur det egentligen ska vara så man kör på i sin version och förhoppningsvis är den hyfsat synkroniserad med resterande del av sällskapet.
Och så fanns det såklart plats för lite kärlek också. ♥
Alltså, hur vackert är det inte där nere? Det är så fint att jag tror jag smäller av. Även den (förhoppningsvis) hårigaste individen i sällskapet fick en krans och hon njöt nog minst lika mycket som oss andra av att få fira midsommar i så fantastisk miljö. Helt magiskt!
Bara glada miner så långt ögat kunde nå. Och lite till. Även farfar hängde minsann med i modellandet där i kohagen mellan storhuset och lilla torpet.
Ett totalt misslyckat försök (som sedan spårade ur) till att återskapa en systerbild som har flertalet år på nacken. Nåja. Bättre lycka nästa gång!
Ja och så ställde vi upp för den traditionsenliga bilden på syskon, kusiner och sysslingar i olika kombinationer. Det är allt annat än enkelt att få till en bild där alla (framförallt barn) syns och tittar i samma kamera, vid samma tillfälle, utan att blinka och utan att göra några andra grimarser. Allt annat än just enkelt. Att dessutom få med bebisar i de svängarna - totalt omöjligt.
Kvällen avslutade vi med middag på logen och barnlek liksom bollspel ute på gården. Man kunde verkligen haft en betydligt sämre midsommar, det är ett som är säkert. Vi är så tacksamma och glada för alla fina människor runt oss! Lyckligt lottade tror jag vi kan kalla det. Väldigt lyckligt lottade.
17:11:00
Att inviga en bröllopspresent
I bröllopspresent fick vi bland annat ett s.k. supertält (egentligen är det väl bara ett riktigt bra tält) och vi har inte haft varken tid eller tillfälle att inviga det. Men nu under midsommarhelgen passade vi på att slå upp det och flytta in. Med vid "inflyttningen" var både jag, Daniel och min lillasyster och för att göra en lång story kort var det inte alltför luftigt att bo där inne. Fast så bodde jag ju med herr och fröken långben, vilket kanske kan förklara saken. Dessutom hittade vi ju inte alla finesser och små fiffigheter mitt i natten när det var kolsvart, så om vi hade använt tältet som så borde (sova med huvudet åt rätt håll, använda myggnätet för att ventilera så det inte blir vrålvarmt och huuur kvavt som helst - ni vet, basic-sakerna) hade antagligen upplevelsen varit aningen mer behaglig.
Nåja. Vi överlevde och kunde haft det värre. Under natten blåste det som attan och regnet vräkte ner. Inte en kotte räknade med att vi skulle komma ut torra på morgonen. (Vårt tält tackar för förtroendet.) Men visst gjorde vi det, inte en droppe hittade in till oss. Elise sov i mitten eftersom hon var rädd (för vad är ännu oklart), och det var faktiskt inte så hemskt som man kunnat tro att sova som packade sillar. Vi hade rentutav ganska roligt där. Varmt (bortsett från mitt i natten), men roligt.
Fem av fem nattluvor till vårt supertält som tydligen klarar allt!
En riktig fotbollstalang
Jag förstår att ni såklart är nyfikna på hur en riktig fotbollstalang ser ut, efter att ha läst förra inlägget. Givetvis! Vem hade inte varit det? Därför visar jag, only for you..
Såhär ser en riktig fotbollstalang ut:
Minen, koncentrationen, fladdret i håret och svingen i benet. Precis så ska det se ut. Ut och öva nu!
Världens bästa arbete
Lite nu och då får jag frågan vad jag jobbar med. Nu ska inte jag vara den som är den, men det står ju faktiskt i profilen. Nåja, för er som tokvägrar att titta där så kan jag berätta att jag har världens bästa jobb. Jag arbetar som lärare, och då främst förskolelärare just nu. Dagarna är fantastiskt intressanta och jag lär mig minsann något nytt varje gång.
Senast häromdagen fick jag lära mig att man absolut kan äta dinosauriekött i USA, och att det faktiskt smakar jättegott. Dessutom kan jag återberätta hela senaste avsnittet av Kent Agent, för det fick jag höra allt om senast vi satt och åt lunch - det handlade tydligen mest om en taggig boll. Jag har även fått lära mig att definitionen av en biskop är "en läskig, skäggig gammal gubbe". Bra att veta!
Fast utöver allt det där som jag lär mig bara genom prat så får jag lära mig en hel del praktiskt också. Att man lär av sina misstag stämmer fasligt bra tyvärr, och jag kan inte påstå att jag alltid känner mig som världens bästa fröken. Jag har börjat göra en lista av saker som inte gått riktigt som planerat.
- Jag gick efter visst mått av bönande och bedjande med på att "åka taxi" (dvs. bli skjusad bak på en liten cykel) varpå min chaufför bestämmer sig för att visa hur man tar sig an en rondell och medelar högt och tydligt att "nu ska ni få se en suuupersnabb sväng". Innan jag hinner hejda det ligger hela vårt ekipage i en buske.. och vid grinden står barnets föräldrar med stora ögon. Meen, alla skrattade (jag mest nervöst) och det var verkligen ingen som kom till skada. Ja bortsett från mitt hjärta som hoppade över ett slag eller två.
- Jag står och sparkar boll (en väldigt mjuk sådan) och har som vanligt målet att alla barn som vill ska få vara med. Allt går perfekt tills jag med mina fantastiska fotbollstalanger lyckas lobba upp bollen i ansiktet på en 3-åring. Behöver jag säga att jag skämdes? Nåja. Allt gick bra och mitt stackars offer bara gapskrattade åt det hela och berättade sedan stolt hur han hade "nickat bollen".
Även om ingen är perfekt, och jag inte känner mig världsabäst alla stunder, så lyckas jag nog ändå ganska bra huvuddelen av gångerna. "Hanna ja' ääässsskaj deeej" och alla andra fina saker som barn säger känns som ett bra tecken på det. Det är också det som gör jobbet till just världens bästa. Alla kramar, blombuketter, teckningar, fina ord och leenden. För att inte nämna det faktum att man är någons trygghet; barn som kryper nära då de ska somna bara för att de känner sig trygga där. Att känna dess andag mot sin kind då de blir allt lugnare medan man stryker över barnets huvud. Jag kan faktiskt inte tänka mig något finare. Nog tar det på krafterna, både fysiskt och mentalt, men det är på samma gång så otroligt givande och enormt utvecklande. Så nu vet ni vad jag jobbar med. Det bästa som finns helt enkelt - barn!
Er tur! Vad jobbar ni med (eller studerar för att bli)?
En kväll på slottet
Jag fick ju, som känt är, den stora äran att piffa till, liksom fotografera, min svägerska inför hennes studentbal. (Ja ni ser ju hur långt jag kom med att "piffa iordning" mig själv.. Eh. Oh well, jag tog mig ju åtminstone upp ur sängen, och ibland måste man vara glad för det lilla!) Man kan inte säga annat än att hon strålade. Jag menar, titta bara!
Ja sen kom hennes kompis Sara och tillsammans travade de fram längs röda mattan i storslagen stil. Tjusiga flickor minsann! Såvitt jag hört blev det en lyckad kväll på slottet, och det var en nöjd student vid veckans slut!
Studentfirande i Stockholm
Eftersom vi hade det lite småtajt i schemat mellan olika studentfiranden åkte vi, tillsammans med min morfar, upp till huvudstaden först torsdag morgon. Därmed var redan partytält uppsatt och gården pyntad, så allt vi behövde göra var att piffa iordning oss, kramas och njuta av solen. Inte fy skam.
Väl på plats fick vi ganska snabbt sällskap av andra glada släktingar, alla där för att veva med plakat och ge sina studenter lätt nackkramp (av alla saker man hänger på). Alltid skoj att trängas bland glada människor! Hej och hå.
Ja och studenterna själva var allt annat än ledsna där de sprang ut och tjoade.. Det bjöds, som naturligtvis hör till, på en hel del falska toner och sånger framförda i alla tänkbara stämmor - vem kan undvika att bli lycklig då? Lätt nostalgisk blev jag, det måste erkännas. Och titta bara på vädret! Ni ser ju själva, det var verkligen fantastiskt och vem som helst skulle bli glad av det.
Och sen kom han, Stockholms stiligaste student aka kusin-vitamin, och vi fick kramas, ropa grattis i mun på varandra och hänga alla tänkbara saker runt halsen på honom. Precis som det ska vara!
.. Ja, sen orkade han såklart inte ha på sig alla sakerna så vi andra fick glatt turas om att svettas och träna armmusklerna medan Patrik drack champagne. Fair deal? Naah kanske inte, men man tar ju bara studenten en gång i livet så va tusan. Några fördelar ska man väl ha då?
Sedan fick vi titta på den mest udda kortege jag någonsin sett. För oss som kommer från vishan och inte har koll på hur man gör i stora staden kändes det ganska märkligt att studenterna byter om till badkläder och badar i öl. Det kanske bara är jag, men känns det inte som liiite slöseri? Och, åter igen är det kanske bara jag men, är det verkligen trevligt att bli dränkt i billig öl - varför inte vatten istället? Nåja. Så går det i alla fall till i stora staden, för er som inte visste.
Resten av kvällen njöt vi av att äta liksom dricka gott och att prata. Det finns mycket att prata om när man inte träffas så ofta, så då är det bästa att man passar på. Ja sen hann vi väl med att mobba varandra lite också, så är det nämligen i vår släkt. Ingen släktträff är komplett innan man hunnit driva med varandra, och någons studentfirande är inget undantag.
Allt som allt en rackarns lyckad dag i huvudstaden!
Allt som allt en rackarns lyckad dag i huvudstaden!
I väntan på en student
Då vi var tidiga till kusin-vitamins utspring vid studenten roade vi oss med att plocka fram kameran. Jag kan meddela att man hinner ta många bilder på en timme. Väldigt många!
Mor och döttrar - vilket inte alltid är helt lätt att se.
Inga sura miner så långt ögat kunde nå. Jag bara älskar sådana dagar!
Studentfirande i Skövde
Som tidigare nämts tog min svägerska studenten förra onsdagen och med facit i hand pusslade vi ihop dagen väldigt bra tycker jag. 1-0 till fru planeringsfreak!
Vi (stolta familjen) fick vara en del av förmiddagens avsutningscermoni vilket var himla mysigt, det kändes så familjärt! Ja sedan var det väl ett måttligt trevligt uppvaknande jag fick där när jag insåg att jag nog börjar bli gammal som gnäller värre än tant Agda 90 år: "Aj aj aaaj.. Måste de låta så mycket? Aaj! Kan de inte lugna ner sig med visselpiporna just? Mina öööron.." Jag menar. Hallå. En klunga ihopbuntade ungdomar, höga på studentglädje. Vad hade jag väntat mig? Hur som haver så överlevde mina "stackars öron" och mellan visselpiporna fick vi höra väldigt fina framträdanden av de som läser första och andra året. Glatt överraskad måste jag säga att jag blev!
Mamma björn, pappa björn, storebror teddy och lilla Guldlock fick glatt ställa upp sig för ett kort där efter utspringet. Ingen undkommer Hanna-superfotograf! Inte ens den familjen, som aldrig lyckas vara tysta och se normala ut samtidigt när kameran väl kommer fram. Helt hopplösa! Detta var undantaget som bekräftar regeln.
Glada miner för hela slanten! Fast där någonstans började mina tentanerver smyga sig på och jag fick springa till tåget. Himla tråkigt att missa kortegen, men vad gör man inte för sina betyg..
.. Jag skyndade som en tok tillbaka från Göteborg igen (efter tentan), övertygad om att jag missat hela kalaset och att all god mat skulle vara slut. Ni kan ju tro att jag blev glad när det både fanns folk och mat kvar till mig! Studenten själv hade till och med sparat så jag skulle få vara med på en liiiten del av presentöppningen - bästa! Och hör på den här. Jag fick en, citerat ur barnamun, "super-mega-gose-krrraaaaam" av Daniels ena kusinbarn när jag kom in. Det ni, försök klå det om ni kan!
Ja sedan intog jag, i vanlig ordning, rollen som lektant bland Daniels kusiner. Yepp. Jag är liksom släktens lilla hackkyckling tror jag dessutom, så går en på mig kommer resten och sedan ser huset ut (samt låter) som en hel hönsgård. "En för alla".. Nä jag skoja bara, här kör vi "alla PÅ en"! Sen hör ju till saken att Daniels näst äldsta kusin (som för övrigt har ganska exakt lika många somrar som jag på nacken) brukar vara delaktig i projekten "alla på Hanna". Han håller medan de små kittlas. Mycket moget! Och schysst! Han är såklart alltid extremt poppis att teama ihop sig med. Konstigt liksom..
Fast detta med att vara poppis-lektant.. Det har sin charm det också. Ta som på vårt bröllop tillexempel, då förvandlades mitt klänningssläp till världens bästa gömställe för mini och han skrattade så han tjöt medan han följde mig runt i festlokalerna. Aldrig ensam, och det tycker jag är fint! Vad som kanske kan ses som mindre fint är småkusinernas uppfattning om min kroppsform.
- Hanna, är du graviiiiid?
- Eh, nää.. *lätt tveksam* Ser det ut så menar du..?
- *Går fram och stirrar på min mage* Jaaa-aa, det gör det!
Ja men okeej? Tack för den schyrro! Beach 2013 känns genast extremt långt borta. Men studentfesten i sig blev himla lyckad, trots en liten ordväxling som vi gärna kan glömma. En dag för oss alla att minnas tror jag bestämt!
Busy as a beaver
Hur det känns just nu?
Jo tack..
Jag är fortfarande helt slutkörd efter förra veckan och det där med "inget fast sommarjobb och extra ledigt kan nog vara bra för mig nu" höll ju i sig cirka noll dagar. Ja inte att jag inte hade tyckt det vore skönt alltså, för det hade jag verkligen, utan mer det att jag inte alls fick så ledigt som jag hade trott. Nehepp. Sommarlov, vilket skämt! Jag får tacka mig själv för årets blåsning. Oh well, tanken på lov har åtminstone fyllt sitt syfte fram tills nu och hjälpt mig överleva terminen, så bluff eller ej fungerade det.
Men förra veckan då. I korta drag kan man säga att måndagen var en heldag med tentor för min del och redovisning av kandidatarbete för Daniels del. Hur kul liksom!? Tisdagen blev en städ- och resdag. Också den dagen var rysligt rolig, som ni säkert förstår. Onsdagen ägnade vi åt svägerskans studentfirande i Skövde samt att jag åkte och skrev terminens sista tenta i Göteborg - en härlig kombination fullproppad med stress. Torsdagen spenderade vi i Stockholm på min kusins studentfirande. Alltid skönt när stora firanden har en så god tidsmarginal och dessutom ligger geografiskt nästgårds.. Och på fredagen, då vi skulle åka hem från huvudstaden, lyckades vi få med en 3 timmar lång paus då vi spanade in väggarna i ett akutrum på Hallstahammars vårdcentral. Min familj måste verkligen älska att resa med mig numera, eftersom jag alltid är den av oss som gör sig illa eller blir sjuk. Alltid. Helgen ska jag inte påstå var hemskt stressig, men nog lyckades vi trycka in en del ärenden även där. På söndagen ansvarade jag för "piffet" inför min svägerskas studentbal och därefter stod vi och länge och väl för att få vinka sådär pinsamt som bara familjen gör och se när hon travade fram längs röda mattan.
När allt var klart och vi missat ett tåg hem (något vi inte led nämnvärt av då svärföräldrarna bjöd ut oss på middag under tiden som vi väntade) var vi så trötta att vi nästan svimmade. Hem, hoppa in i duschen, sova och upp tidigt för att jobba dagen därpå. Lätt sliten och mör kroppen måste jag säga. Men tror ni det blev tidig sänggång för vår del igår? Icke. Vi satt och ugglade hemma hos bästa Jenny tills klockan hade passerat midnatt och en bra bit till. Hon åker till vackra Norrland (idag) och blir borta hela sommaren så varje sekund kändes värdefull. För värdefull för att slösa bort. Fast nog kostar det såhär dagen efter..
Så hur känns det egentligen? Inte som sommar och ledigt i alla fall, det är ett som är säkert.
Bland tårtor och studentmössor
Den senaste veckan har varit lite av en känslomässig, liksom fysisk, berg- och dalbana. Tentor, resor och studentfiranden har varvat varandra med minuters marginal. Nu tänker jag bara sitta i soffan, titta på en dålig filmrulle och andas. Andas, andas, andas. Imorgon vankas jobb och middagsdejt hemma hos min favorit-Jenny, men efter det tänker jag att en mindre bildbomb ska få äga rum på bloggen. Japp. Så är det.
Men tills dess - andas.
Juni 2011, Vristulven.
