Att bli bortskämd

 
Ja det där med att bli bortskämd lite nu och då är verkligen inte fy skam. Det kan jag utan problem leva med. Förra helgen var vi i Skövde en sväng förbi Kinne-Kleva och ni kan inte tro hur ompysslade vi blev! Vi fick 3-rätters middag, 3-rätters lunch, 3-rätters middag.. Galet! Och inte en enda gång behövde vi laga maten själva, huur lyxigt är inte det?
 
Lyxigt var också det matpaket vi fick med oss hem.. Med hemodlade saker! Farmor och hennes fantastiska gröna fingrar vet verkligen how to do magic. Vi fick med oss allt ifrån sylt i olika sorter, saft, bönor, färska örter, potatis av olika slag, ägg, kött, hjortron, lingon, palsternackor och färska rödbetor till mängder av vindruvor och tomater i överflöd. Kan ni förstå hur lycklig jag var? Jag älskar mat och jag älskar framförallt sådant som kommer hemifrån, så detta var maximal lycka. Och tomater.. Småtomater. Jag är galen i dem och skulle kunna äta precis hur mycket som helst. De från affären smakar ju inget alls egentligen (fast jag äter dem ändå i vanliga fall), så kan ni då tänka er hur det känns att få gå och plocka ihop huuur mycket tomater (små som stora) jag än önskade hemma hos farmor och farfar? Galet! Himmelriket. Oj ja. En hel stor salladskål fyllde vi med tomater, och ändå fick inte alla plats. Jag har ätit så mycket tomater att det inte är riktigt klokt, men tröttnar aldrig. Så fasligt gott!
 
Det om något kallar jag lyx!

Om jag varit lång

Jag vet inte om ni någonsin funderat på hur jag skulle sett ut om jag varit lång? Kanske inte är det första ni kommit att tänka på. Eller så är de det, vad vet jag!? Jag har defintivt tänkt på det, tanken har slagit mer fler än en gång. Senast på Liseberg fick jag nog svaret. 
 
Ungefär såhär skulle jag (till vänster i bild) se ut med långa, slanka spiror:
 
Ibland hade det varit trevligt om man själv fått lägga in ett önskemål eller två i sin gen-bingo. Men å andra sidan, man får göra det bästa av vad man har. Det kunde varit värre. Världen är ganska fin från ett lå(n)gt perspektiv.

Minigolf med twist

Vad vi mer hunnit med under dessa fina veckor? Tja, vi hann med en heldag i Skövde där vi firade världens potentiellt bästa svärfar. Jajemensan! Hur vi firade honom? Jo med äventyrsgolf (även om jag snarare skulle vilja kalla det minigolf med twist) och en snuskigt god middag på ett att Skövdes sedan tidigare (för mig alltså) okända hak. Dra mig baklänges vad smarrigt!
 
 
Eftersom jag i tidigare inlägg påstod att jag var en person av den ödmjuka sorten måste jag nu bara höra, vem tror ni vann!? Hohojaja, the victory is sweet som vi säger. Fast jag ska inte sticka under stol med att jag hade hårt motstånd och ett visst mått av tur på min sida.. 
 

She's back

Long time no see hörrni! Det har varit en sådan där riktig "jobb-hela-tiden-ingen-tid-för-blogg-period" och så kan det ju bli ibland. Det händer oss alla, även den bäste. Uppenbarligen! Nä okej, nu skojade jag.. Jag är faktiskt en ganska ödmjuk person. Jag vill gärna tro det åtminstone.
 
 
Som ni ser har vi hunnit med en heldag på Liseberg tillsammans med mina föräldrar och kära syster. Och, tänker er följande scenario: en pappa som finner ungefär noll nöje i åkattraktioner, en lillasyster som lätt blir åksjuk och gråter av rädsla men ändå propsar på att åka allt, visserligen en make som hänger med på det mesta men slutligen en mamma som blir cirkus 4 år gammal och smått crazy när man släpper lös henne i en nöjespark. Där har ni mitt sällskap. Ja sen har vi ju mig. Jag brås på min mor. Pappa brukar säga att "det är tur att mamma har oss ungar som kan följa med henne när hon behöver få vara barn en stund", och jag kan gladeligen ta på mig den uppgiften. Mammas playdate liksom, ganska fancy.
 
Ungefär sähär såg det ut:
Min pappa a.k.a. väskbäraren stod på marken och hejade på oss, min lillasyster (Elise) satt fastklistrad vid Daniels arm och blundade sig effektivt igenom hela åkturen, Daniel nöjde sig med att skratta lite åt Elise och jag liksom mamma satt med vevande armar i luften samtidigt som vi tjöt högre än alla andra tillsammans av förtjusning. Ja ni kan ju tänka er..
 
Sedan tvingade Elise (till min stora besvikelse) oss alla att åka Flume Ride. Gissa vem som fick sitta längst fram? (Tips: se bild.) Gissa vem som bestämde det? Jo, min kära lillasyster. Jag såg ut som en dränkt katt ungefär. Fabolous!
 
Vad mer? Tjaa, inte så mycket bortsett från att mamma drog med mig upp i sådana där småläbbiga (läs vrålläskiga) attraktioner som höjdskräcken och liknande. FÖRSTÅR NI!? Allt annat kan jag hantera, men det där ger mig svaga knän och en lätt kissnödig känsla. Så är det bara. Det sitter i från en tuff uppväxt med en adrenalinjunkie till kusin. Men jag gjorde det allt. Flera gånger om! Känn på den. 
 
Avslutade dagen gjorde vi med en mycket god middag ute samt bilresa till Skövde. Bilresan gick fint den också, som alltid när man använder godis som muta. Ja och det var vår ganska synnerligen megatrevliga dag med några av det finaste! Uppskattas alltid lika mycket.

Paket mitt i veckan

 
Paket på en helt vanlig dag -  mitt i veckan? Jodå, visst finns det sådana dagar också. Vardagslyxigheter tror jag vi kan kalla det. Nu i veckan fick jag hämta ut inte mindre än två paket från CarrieAlong hos posten. Hur spännande är inte sådant då!? Jag fick minst sagt bråttom hem för att få öppna och se vad de kunde ha hittat på.
 
En mintgrön (=nästintill omöjlig att tappa bort) plånbok i äkta läder låg i första paketet och en persikofärgad axelbandsväska i det andra. Jag kan inte annat än tacka så hjärtligt. Vilken alldeles fantastisk "kicka igång hösten-present" att få bara sådär! Ganska precis vad jag behövde dessutom, då min kära New York-plånbok sett sina bättre dagar och jag under en längre tid nu helt saknat handväskor av den mellanstora modellen. Inga ilandsproblem såklart, men jag har ändå alltid behövt välja mellan att antingen släpa en väska som ser ut att kunna rymma halva vår lägenhet eller proppa fickorna fulla (till den grad att jag bara väntat på det pinsamma ögonblick när någon jag känner kommer fram och gratulerar till "bebisen", alternativt att jag blir stoppad för varusmuggling).. Som sagt, min nya persiko-bästis kommer mer än väl till pass.
 
Vad beträffar kvaliteten på prylarna måste jag säga att jag är glatt överraskad och fasligt nöjd. De känns faktiskt riktigt ordentliga och hållbara! Nu har jag fått mersmak så jag är själv lite frestad att klicka hem en snygg men bekväm ryggsäck också, även om det i så fall blir en present från mig själv till mig själv den gången.

När man funnit sin talang för en ny sport

 
Konstsim, det är grejer det. Om vi i vår familj har talang för det? You bet! Jag menar, titta bara. Hade VM, eller OS för den delen, stått runt hörnet så hade vi varit mer än redo. Jag erkänner att vi övade ungefär en halv dag på detta mycket avancerade program.. Ja okej okeeeej, nästan en hel dag då. Men ändå, man känner väl igen en oslipad diamant när man ser den!? Så titta och njut nu för jösse namn! Nästa gång ni ser oss är vi i TV på något av de större mästerskapen. Systrarna Edholm - minns namnet när ni ser oss bland eliten.

Hanna!
Personligt
Personligt bloggar
Personligt
RSS 2.0