Håruppsättningar och make-up


Fotograf: Johannes Jansson
Fotograf: Hannes Sandahl
 
Ett val som vi i efterhand är så nöjda med var att boka in tid hos någon som fixade min och min tärnas håruppsättningar och make-up till bröllopet. Ett tag hade vi funderingar på att sköta åtminstone smink på egen hand, men det var så otroligt skönt att lämna över ansvaret på någon annan! Det kan jag varmt rekommendera. Vi slapp panikstressen och hann både dricka te och skratta medan vi blev iordningfixade (hos Sandra på erika.K), vilket i sanning behövdes för att lugna pirriga nerver. Stress fick vi tillräckligt av ändå under dagen. Ett annat plus med att lämna över ansvaret till någon som kan sin sak var självfallet att det blev "som man tänkte sig", och inget behövdes göras om för att se bra ut (=tidseffektivt). Dessutom var det ett väldigt mysigt och trevligt sätt att börja dagen på.

Bröllopsannons i SLA

Jag har ju helt glömt berätta. Ja, i mitten på förra veckan fick vi hem en tidning i brevlådan och på sista sidan fanns vi allt med. Annonsen blev inte alls som vi hade beställt den, men det gick ju bra så här också. Så nu har ytterligare en sak fått ta plats i vår redan alltför fullproppade "bröllopslåda". 
 

Bara för att det gör mig så glad ♥


Fotograf: Johannes Jansson

Den människa som uppfann kameran är ju bara så underbar. Vad hade man gjort utan alla bilder? Glömt. Ja, åtminstone jag. Alla små detaljer glömmer man snabbt bort. Ändå är det ju ofta detaljerna som gör saker extra speciella. Det är en sådan lycka att få hem bilder och "återuppleva" allt. Få se alla detaljer just. Bara för att det gör mig så glad. Och på tal om glad - jag kan inte låta bli att bli fnissig när jag kollar igenom bilderna från fotograferingen. Två seriösa personer, två mindre seriösa personer. Ett genomgående tema. Jag tror ni själva kan lista ut vem som representerar vad.

Våra ringar


Fotograf: Hannes Sandahl

Jag såg att det kommit in lite frågor kring ringarna. Ja, framförallt kring ringen. Alltid skoj med frågor, även om det är lite tråkigare när man inte kan ge tillfredställande svar. Jag ska ändå göra så gott jag kan. Hur de ser ut, ja det ser ni ju på bilderna. Förlovningsringarna är i rödguld och kommer från Schalins. Vigselringen har min man valt och köpt helt på egen hand. Vad beträffar inskriptionerna så är vi så traditionella att vi har varandras namn och, självfallet, datumen i ringarna. (Och ja, Daniel har två datum i sin ring.) Mer spännande än så är det faktiskt inte. Har ni fler frågor får ni såklart hojta till!

En stark favorit har länge kvar sin plats i hjärtat ♥

Sadaf och Elise (min lillasyster) under bröllopsmiddagen. Fotograf: Johannes Jansson.
 
Ja, ni som läser bloggen vet att jag berättade om ett framträdande, under bröllopsmiddagen, som berörde mig extra mycket. Detta är fortfarande en av mina favoritvideos från hela bröllopet. Åh, kan titta hur många gånger som helst utan att tröttna. Blir sådär fantastiskt varm i hjärtat varje gång. Detta, ja det är kärlek det! Tack för att ni överraskade oss. Tack för att ni framförde ett väldigt fint nummer. Tack för att ni är så underbara. ♥
 

Premiär för bröllopsbilderna

Fotograf: Hannes Sandahl
 
Bilder, bilder, bilder.. Ja vi kommer drunkna i bröllopsbilder! Men hur mysigt är det inte? Åh! Blir alldeles lycklig och varm i hela kroppen. MEN vad svårt det är att välja! Jisses. Vad ska man visa, vad ska man spara, vilka ska hamna på väggen, vilken ska vara till bröllopsannons och vilket foto ska få pryda tackkorten.. (Ja naturligtvis hålls alla dessa kandidater hemliga än så länge.) Skönt är det att vi har många fina kort att välja mellan. Jag skulle antagligen kunna fylla runt 30 fotoalbum med alla bröllopsbilder. Just nu känns det åtminstone så.

Nej nu ska jag sluta gotta mig i alla godingar och istället fokusera på skolan. Hoppa in i duschen och sedan äta en ordentlig lunch. Jag kan ju inte vara hungrig "första skoldagen" liksom. Ajjabajja på att slarva med maten! Så önska mig lycka till. (Är faktiskt lite smånervös idag.)

Att hämta bröllopsbilder

 
Har man inga andra bra bilder, ja då tar man till med väskbilderna. Mitt nya tillskott i "väskgarderoben" har efter test hem från bröllopsresan fått klart godkänt. Perfekt med allt. Och perfekt för att få med dator och kurslitteratur till skolan nu.
 
Efter en dag med alldeles för lång (men ändå välbehövlig) sovmorgon kan vi pricka av både en, två och fem saker på to do-listan. Känns fint. Väskorna är uppackade, tvätten tvättad, mat inhandlad.. ja, ni hajar. :) Nu ska vi bege oss in mot staden igen för att plocka upp en gäng bröllopsbilder. Oj så spännande! (Har redan hunnit tjuvkika lite på alla videoinspelningar från bröllopet och ja, det var ett väldigt väldigt fint bröllop. Jag är väl kaaanske lite partisk, men ändå.) 

Att beskriva vår magiska bröllopsdag i ord

Ja, många av er är tydligen nyfikna på hur vår bröllopsdag blev så, here it goes. (Ni får ta det för vad det är. Ord räcker aldrig ens hälften så långt som verkligheten gör..) Om det inte är solklart ännu så börjar vi med datumet. Jag och min prins gifte oss den 25 augusti 2012, en dag som enligt alla tidigare väderleksprognoser verkat bli en regnig dag. Vi hade sett framför oss fina, romantiska bröllopsfotografier i utomhusmiljöer, men fick börja vänja oss vid tanken på att "bara" få inomhusporträtt ifrån kyrkan. Vi hade tänkt oss riskastning i solsken, en nercabbad bil och välkomstmingel utomhus, meeen fick helt enkelt börja "planera om" och se det fina med regn och att faktiskt vara inomhus. Vi ville trots allt ha regn på kvällen, för annars skulle festlokalen bli så fruktansvärt varm. Och några regndroppar i brudkronan ska man ju, som ni alla vet, ha för ett lyckligt äktenskap. Aningen tråkigt ja, men å andra sidan tänkte vi att man nog inte brydde sig så värst mycket om vädret på sin bröllopsdag.
 
Så, dagen kom. Jag och min tärna låg kvar för länge i sängen (liksom alla andra dagar) och fick sedan skynda oss iväg till frisören. Vanlig bröllopsyra och toknervositet, över allt och inget, fanns naturligtvis med oss. Jag ojade mig över det mesta - klänningen, skoskav, snubbel på släpet, att håret inte skulle sitta uppe hela dagen, att blommorna inte skulle vara fina, att mascaran var fruktansvärd, att Daniel helt plötsligt inte skulle tycka att jag var fin (vilket var den mest löjliga tanken av dem alla).. ja ni fattar. Allt krisade, naturligtvis. Lika självklart som att allt i min värld skulle krisa var att Lovisa skulle vara där som min extremt fina tärna och bästaste bästa vän och lugna mig. Smink och hår hamnade till sist på plats, brudnerverna var tillfälligt lugnade, fotograferna var på plats, fotografier från allt pyssel togs, blommor och buketter hämtades ut, lokalen dekorerades, ja vi hann till och med byta om till rätt klädsel.. Hur bra var vi inte liksom? In med klänning, släp, buketter, fotografer och en barfotad tärna till chaffuör i bilen och sedan bar det av mot kyrkan. Eller ja, med undantag för ett stopp på vägen när vi insåg att vi ingen frukost hade fått i oss. Ja, in på ICA försvann våra fotografer och ut kom de med sallad och mackor. Vilka änglar!
 
Jag åt sallad och hade fullt fokus på att inte tappa cesar-gojs på klänningen medan Lovisa fokuserade på att inte köra i diket. Allt gick kalas och gissa vad, vid det laget fanns även solen med oss uppe på himlen. Inte en droppe regn hade vi skymtat och vi vågade knappt tro att vi, just vi, skulle ha sådan enorm tur. Men jodå, solen stannade och vi fick våra fotografier tagna utomhus. Våra toastmadames kom, några snyft här och där hördes, alla bitar föll på plats. Vi mötte pappa (som senare skulle lämna över mig) och jag och Lovisa spenderade den sista stunden innan vigseln med att tokfnittra och må illa om vart annat. Haha! Att man blir så nervös, det hade jag nog inte riktigt räknat med. Sådär pirrigt supernervös, och med minst tre miljoner fjärliar i magen. Vi ställde upp oss, Lovisa piffade till mig det sista och jag henne. Klockorna ringde i vad som kändes som sju evigheter och musiken började. Resten behöver jag nog inte gå igenom. Men allt var så fint, vår vackra solist och fina körsångare sjöng helt fantastiskt och det var helt magiskt. Jag bannade mig själv för att jag tabbat mig så och inte tagit med näsduk(ar), medan jag snörvlade och lyckosnyftade så högt att ingen i kyrkan någonsin skulle kunnat missa det. Vi lovade varandra evig trohet och kärlek, mitt finger fick prydas med världens vackraste diamantring och vi tågade sedan barnsligt lyckliga ut ur kyrkan.
 
Hurrande, riskastning och grattis-kramar följde. Solen sken fortfarande när vi klev ut, men minuterna senare visade sig tre moln på himlen. Några (knappt ens märkbara) regndroppar i brudkronan och sedan sken solen igen. Ibland har man bara löjligt mycket tur. Jag tyckte ändå att det var ett fint tecken. Ett motorstopp (haha!) senare var även bilen på rull och iväg vi for. Saftpaus hos min fina farmor för mer energi, och så fick jag ett alldeles underbart halsband i gåva dessutom. Ett hängsmycke i guld som min farmor fick på sin bröllopsdag. (Tidigare hade halsbandet tillhört min farmors farmor, så smycket i sig är över hundra år.) Oj så glad jag blev! Åter igen tårögda satte vi oss i den lilla röda bilen och begav oss mot festen. Vi tog omvägen förbi svärföräldrarnas hus för att hämta upp/lämna lite saker, och självfallet råkade jag ta fel kasse och lämnade istället min extraklänning och extraskorna i huset. Hur typiskt mig är inte det!?
 
Vi anlände till festen medan solen sken och alla hade tagit sina drinkar utomhus. Vi fick höra ett fantastiskt roligt välkomsttal och tog en stund senare plats vid honnörsbordet. Min tärnas mamma la upp en otroligt fin förrätt och därefter gick det mesta som smort. 7 minuter in på middagen petade min pappa på mig och pekade ut genom fönstret, där regnet vräkte ner. Det är så enormt mycket tur att jag inte kan annat än skratta åt det. ALLT blev som vi hade hoppats. Bättre än vad vi hade hoppats. Vi fick höra väldigt fina tal och hade dessutom gäster som uppträdde med gitarrspel och sång. Längs mina kinder rann tårar stora som luftballonger när min underbara lillasyster och hennes fina vän uppträdde. Min fina lillasyster skulle aldrig någonsin, under några andra omständigheter, komma på tanken att sjunga offentligt.. Men på vårt bröllop sjöng hon. Och väldigt fint dessutom. Åh, så stolt och rörd storasyster.. Ja, och Daniel var inte långt ifrån tårar han heller. Resten av kvällen skrattade vi åt roliga, påhittiga telegram och skojiga lekar.
 
Efter maten visade jag och min nyblivna make upp en synneligen bristfällig och oförberedd brudvals. Som för övrigt inte ens var en vals. Men vad gör väl det, vi var glada, nöjda och höga på kärlek ändå. Vi fick oförtjänt mycket beröm för dansen och blev ännu lite gladare. Vi valsade vidare med andra danspartners, minglade runt och pratade med gäster. (Varför känns det som om man pratade med tvåhundra olika personer, och ändå som om man missat hälften av gästerna?) Vi skar i en fantastiskt fin, fyra våningar hög, bröllopstårta medan vi log mot alla kameror och åt oss tjocka på gottigheter.
 
Ja det blev helt enkelt en fantastiskt fin dag och så oändligt mycket mer än vi någonsin kunnat begära eller ens hoppas på. För er som undrar vad som hände med vädret kan jag meddela att det slutade regna lagom tills gästerna började vilja gå ut och ta frisk luft. Ja, ni hör ju själva vilken enorm tur vi hade. Sådär oförskämt mycket tur. Sådan där tur som bara vi har ibland. Fast så vill jag ju gärna tro lite på ödet också. ♥
 

Våra bröllopsbilder har jag också hört att det tisslats och tasslats en del om. Dem får ni allt vänta en stund till på, men de kommer. Tids nog. Vi måste ju hinna få dem och dessutom se på dem ordentligt själva först. Bara vi. ♥

Att ha hemlig bröllopsresa

 
Ja ni kan ju försöka luska lite i vart vi kan tänkas befinna oss. Inte är det kallt, så mycket kan jag säga. Och inte längtar vi hem till Sverige. Vi har det alldeles för bra här borta. Mysiga dagsutflykter, SPA-behandlingar, skumpa, värme och kärlek som flödar över. ♥ Vi laddar batterierna och bara ägnar oss åt varandra. Precis som det ska vara när man är nygift.

Nygifta Herr och Fru Edholm packar väskorna och reser mot okänd ort

Detta blir allt annat än ett långt inlägg. Bara en snabbis. Jag skriver ett längre och mer utförligt inlägg vid senare tillfälle, men just nu får ni nöja er med att veta att dagen blev helt makalöst fin och det känns som om vi hade tur med allt. Vädret kunde verkligen inte blivit bättre och mer passande för ändamålet, allt klaffade som det skulle, alla verkade glada och det var precis som bröllop ska vara. Dessutom fick vi så många fina tal och uppträdanden från nära och kära. Ja, jag grät som en liten gnu men vad gjorde väl det. 
 
Åh, jag är så himla lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Såhär glad borde man vara varje dag, för fy bubblans vad livet skulle vara trevligt då! Nu packar jag förväntansfullt väskorna inför en bröllopsresa vars destination jag inte har en susning om. Detta är min makes (oj, det kändes ovant att skriva) överraskning. Eller ja, jag kanske borde säga 'en av min makes överraskningar'. Tidigt imorgon flyr vi landet. Åtminstone för 8 dagar.. So long!
 
 
Tusen tack alla ni fina människor som varit delaktiga i detta! Våra familjer, alla underbara gäster, finaste toastmadamesen, tärna och bestman, min tärnas mamma (som la upp all mat så vackert), våra solister och körsångare, bästa fotograferna, mässofficererna som serverade oss hela kvällen.. men tack också till alla ni fina som uppvaktat oss på avstånd, med lyckönskningar, telegram, gåvor och fina hälsningar. Tillsammans har ni i sanning förgyllt vår dag och vi är otroligt tacksamma för detta.

Räknar ner timmarna..

 
Ja, nu är vi i full gång och jag är stressad upp över öronen. Hoppas på sol (vilket inte ser speciellt lovande ut) och att alla har en bra dag imorgon. Nu ska vi ägna oss åt dukning, dekorering, pyssel och allt annat som borde vara gjort men än så länge inte har hunnits med. Nervös är jag dessutom. Till den grad att jag tror jag snart smäller av. (Tur att jag har en lugn tärna..^^) Men hur fel kan det gå? Jag kommer vara där, Daniel kommer vara där, ringarna är förhoppningsvis där och inget vatten går att skymta så långt ögonen kan nå.. Önska mig lycka till. Uppdatering härefter kommer inte att ske i brådrasket precis. Håll tillgodo.

Just nu

Nedräkning pågår. Tre dagar kvar till den stora dagen och vi kan sammafatta vår vardag med denna bild. Myskläder, kaos, saker överallt och pyssel upp över öronen. Det kryddar vi med lite stress. (Ja och bilden i sig beskriver oss ganska bra just nu. Jag är hög på någonting, vad är ännu oklart, och Lovisa börjar bli aningen matt i pälsen. Stackars lilla tärna. Ändå håller hon tappert ut, och inte ett enda klagomål lämnar hennes läppar. Trött eller ej, ingen i detta bröllopsteamet ger sig före allt är tipp-topp.)

Vigselgenomgång med mysigaste prästen

Förra söndagen träffade vi prästen för första gången och oj så bra det känns. Han var mer än någon kunnat önska och så otroligt mån om att detta ska bli precis som vi sett det framför oss. Det känns dessutom skönt att redan ha övat en gång, och så fick vi ju såklart svar på alla frågor som alla blivande brudpar har. Man ville ju fråga om allt allt allt, bara för att veta säkert hur allt går till. Inga obehagliga överraskningar på den stora dagen. Nu på söndag väntar generalrepetitionen av vigseln, där alla inblandade ska vara med och öva på respektive del.
 
Förra söndagen passade vi även på att fika lite hos farmor och farfar. Det är alltid mysigt. Vi diskuterade även där en hel del kring bröllopet, och jag kan säga att det känns bättre och bättre för var dag som går. Samtidigt blir jag mer och mer nervös med dagarna som går.. Men det hör väl till. Det är trots allt en av de största dagarna i livet. Det vore omänskligt att inte ha fjärilar i magen.

Att ha problem med att matcha ihop trevliga personer

Om ingen berättat det för er tidigare så kan jag meddela att det är ruggigt svårt att göra en bra bordsplacering som passar 70 gäster. Helst ska ju alla vara vrålnöjda. De senaste dagarna är det denna uppgift som tyngt våra axlar. Känns som om vi sitter vakna dygnet runt och bara pysslar för att få ihop denna bild. Haha! Det kan omöjligt vara så här svårt att para ihop trevliga människor med andra trevliga människor, eller!? Fast ändå. Vi ska inte klaga. Om man ska ha något problem, så är detta faktiskt ett ganska fint probem att ha.
 
Klippa. Flytta. Klistra. Göra om. Flytta igen. Byta plats.. Vårt skrivbort ser för tillfället ut som kaos med alla papper och små namnlappar som ligger huller om buller i en enda stor oreda. 

Den vita klänningen till den stora dagen

Igår kom den andra brudklänningen som jag hade beställt hem. Den från Australien. Den är inte helt perfekt, men väldigt nära. Den är inte alls som jag hade trott, men ändå bättre än vad jag nu vågade vänta mig. Bättre än vad man kanske hade vågat hoppas av något som är beställt över internet. Det finns något att arbeta med här. En grund. En grund som passar perfekt i storlek dessutom. Nu ska jag kika runt bland stadens alla sömmerskor för att se om jag kan få iordning på några småsaker och trolla dit detljer så att den bli "min". Det känns bra nu igen. Ett, om än litet, stressmoment som nu försvunnit är skönt. Väldigt skönt.

Möhippa med de finaste töserna

Jodå, gissa vilka som kom och överraskade mig i lördags om inte dessa fina flickor.. Och gissa OM jag blev glad. De hade så fina uppdrag åt mig. Haha! Och en fabulöst snygg outfit hade de även införskaffat dagen till ära. En helt otroligt lyckad dag, och jag är så glad som har så fina vänner. De bästa av de bästa helt enkelt. Jag känner mig lycklig upp över öronen! Till och med vädret var fint den här helgen. Hur bra får det bli egentligen? Jag älskar mitt liv. Jag älskar mina fantasifulla vänner. Jag älskar min man. Jag älskar allt just nu. Tack alla underbara människor för att ni förgyllt mitt liv med den här helgen!

Bland vitt flufffluff och kärleksmelodier ♥

Bröllopsplanerna inför augusti går framåt. Nu kan jag med glädje meddela att det allra mesta är inbokat och färdigplanerat. Det mesta som är kvar nu är faktiskt detaljfrågor. Det mesta utom klänningen. Den där nedrans klänningen alltså. Jag fick hem ett första paket, innehållande min ena vita klänning, Lovisas (min tärnas) klänning samt en till långklänning som jag hade tänkt ha till Daniels kusins bröllop. Lovisas klänning kommer bli bra så fort hennes mamma fixat iordning den och sytt om vissa delar. De andra två var bara fruktansvärda. Så nu hoppas jag och håller alla fingrar och tår jag har för att den andra klänningen jag beställde passar och blir så fin som jag tänker mig den.
 
 
I övrigt fick vi nyligen tillbaka alla papper för hindersprövningen, vilket (såklart) gick igenom. Musiken till kyrkan är mer eller mindre fastslagen, och vi är nöjda. Det kommer bli fint. Väldigt fint. Och vackert. En himlans bra dag. (Hoppas bara solen vill skänka oss några strålar.. Allt regn nu gör mig lite deprimerad.) En liten tröst är väl att jag inte tror jag skulle bry mig om det så vräkte ner regn den 25 augusti, jag är ju världens lyckligaste ändå. 
 
Nog pratat för idag. Jag har samtal att ringa, planering att göra och en tårta att äta upp.. Jag och så har jag ju en man som vill hinna mysa innan jag åter igen ska upp till en ny arbetsdag. :) Har ni något på hjärtat så lämna gärna ett litet meddelade. ♥

Jakten på en passande brudklänning

Jag kände för någon dag sedan, när vi skickade in pappren för hindersprövning, hur himla nära bröllopet faktiskt är nu och fick då lite småpanik över att jag ännu inte hade hittat någon klänning jag verkligen tyckte om. Det tar ju faktiskt några veckor att få tag på något vettigt när man väl bestämt sig, och vid den insikten så fick jag eld i baken. Jag har redan varit i (mer eller mindre) alla Göteborgs brud- och festklänningsaffärer utan att ha hittat mer än en ynka klänning som jag ansåg var "dräglig". Jag menar, vad är det för mode nu egentligen? Rysch-rysch och krimskrams till tusen, alternativt extrema "gräddbakelser"!? Eller så är det utmanande klänningar där man visar halva rumpan och ser allmänt oanständigt klädd ut i. Knappast vad man vill uppleva på sin bröllopsdag!? Eller det kanske bara är jag som är gammalmodig och bakåtsträvande.. Allt jag önskade ha var en enkel, stilren, vit klänning. Hur svårt kan det vara? Men icke. Det fanns inget som föll mig i smaken. Jag har insett hur himla kräsen jag är, men samtidigt är det ju knappast skoj att kompromissa och därför inte trivas i sin klänning. Hur som helst så började jag kika runt på internet för inspiration och så, varpå jag insåg att jag inte heller ville ha en klänning som var för enkel och tråkig. Så, kraven var alltså "stilren, enkel, annorlunda, snygg, vit brudklänning med diskreta, romantiska detaljer på".. Och naturligtvis den lilla haken att jag skulle bli lite kär i klänningen och känna att det 'klickade'. Lätt som en plätt.. Eller inte. 
 
Hur omöjligt uppdraget än såg ut just då så fanns det faktiskt en klänning som kanske passar in. En klänning i Australien (av alla platser). Jag hoppas verkligen att den passar in på mina önskemål, då den är på väg hem till mig snart. Den ska specialanpassas efter mina mått och är det smådetaljer som måste ändras senare, men klänningen är som jag tänker mig, ja då får den väl åka på besök hos skräddaren. :) Men än så länge är jag så så sååå nöjd. Den ser verkligen fin ut. Dock är det en sådan där klänning som antingen är en 10-poängare, eller så är den bara udda på ett konstigt sätt, på "aldrig i livet att jag ens visar mig i den där"-sättet. Jag håller tummarna för det förstnämnda.
 
För att vara på den "säkra" sidan så är faktiskt en annan klänning också på väg hem till mig. Ja, jag lyckades faktiskt hitta två potentiellt fina klänningar, som jag gillade, inom loppet av några timmar. Den andra är från England istället, och lite mer av ett "säkert kort". Den är fin och stilren, och en klänning som jag inte tror riskerar skilja sig så mycket från min nuvarande uppfattning. Klänningen är med 98% säkerhet inte hemsk (vilken den andra kan vara), men den kan aldrig heller bli en riktig 10-poängare. Den ska också sys efter mina mått, så förhoppningsvis passar den i storlek och modell. OM båda skulle passa så har jag helt enkelt en i reserv, ifall jag lyckas klanta till det eller något sådant. Om ingen passar, vilket nu inte är så troligt, ja då har jag problem som jag helst tar hand om senare. ;) Det löser sig alltid. 
 
Samtidigt som jag beställde mina klänningar passade vi på att beställa klänning till min fina brudtärna. :) Även hennes klänning ska måttanpassas, så hon kommer förhoppningsvis se helt strålande ut. Våra klänningar kommer att gå i ungefär samma stil, även om min är "mer" än hennes. Vi håller tummarna för att allt är så fint som vi ser det framför oss.
 
Inte nog med dessa tre klänningar som ska levereras till mig, så är även ytterligare en långklänning i mina mått beställd. Jag och Daniel ska nämligen på Daniels kusins bröllop bara 3 veckor innan vårt eget. Jag har inte hittat något som jag fallit för i butikerna, och det jag hittat har av någon anledning alltid varit för små på något ställe. Så nu när jag hittade en fin klänning orkade jag inte leta vidare, utan passade på beställa hem en samtidigt som resten. Det ska verkligen bli spännande att se hur allt passar. Lite smånervöst måste jag ju säga. Det vore ju tråkigt om inget passar för fem öre..
 
Mina klänningar får ni inte se än på några månader, de är såklart hemliga fram tills bröllopet.. Det är med andra ord inte "min" klänning på bilderna. Dock tyckte jag allt, när jag klickade runt lite på nätet, att den var himla fin. Det är inte en sådan modell som jag kommer ha, då jag stoltserar med blotta 161 cm. I denna klänningen skulle jag bli lika bred som jag var lång, och se ut som en äkta liten gräddtårta. Men för er lite längre kvinnor så tycker jag den är väldigt vacker. Enkel och ren, men ändå med diskreta detaljer. :)

Smygtitt på kyrkan i sommarens grönska ♥

För visst måste man väl få kalla det sommar nu? Det är ju trots allt första juni! :) Och fy tusan bananers vad fint väder vi har. Jag tror jag smäller av! Jag älskar älskar älskar Sverige! ♥


Jag njuter av solen så mycket jag bara kan, även när jag sitter inne (i bil). Bäst att passa på ju.

På väg till farmor och farfar åkte vi förbi kyrkan där bröllopet ska stå den 25 augusti. Det är grönt grönt och grönt överallt, men en del skymtar fram mellan träden. Smygtitt som sagt. :) Är det för mycket begärt att önska sig sol, grönska och så här fint väder den dagen? (Det kan få gärna regna nästan hela sommaren, bara jag får sol och fint väder den 25:e. Tack och hej!)

Sneak a peak på bröllopsinbjudningarna

Då flera har frågat efter att få se inbjudningskorten till bröllopet så kommer här några bilder. (Jag ville inte lägga upp det tidigare då vi ville att alla gäster skulle fått öppna sina brev hemma först.) Jag har, som ni säkert förstår, "blurrat" namnen på kyrkan och festlokalen. Detta gjorde jag då jag inte anser att hela världen behöver ha koll på det. Så där har ni er förklaring. I övrigt ser de ut ganska exakt så här. Alla stålhjärtan är handgjorda (se tidigare inlägg) och "vårt lilla ABC för den nyfikne gästen" är såklart egenkomponerat. (Därav några riktiga nödrim.. Men tyvärr, när fantasin tryter så är det inte mycket annat att göra.. Och nej, vårt ABC kommer [tyvärr] inte bli offentligt. Vi har själva rimmat ihop det och vi vill fortsätta hålla det på den nivån. Så är det med det.) Kuverten är förseglade med guldsigill, and that's about it. Har ni andra frågor så hit me! Jag svarar på så mycket jag bara kan. :)








Tidigare inlägg Nyare inlägg
Hanna!
Personligt
Personligt bloggar
Personligt
RSS 2.0