Efter våra underbara nätter i Kapama satte vi oss i bilen, åkte tillbaka till Johannesburg och satte oss på flyget mot Port Elizabeth. Resan gick bra, väskorna anlände som det skulle och allt såg fint ut.. Tills vi kom fram till uthyrningen av bilar. Vi fick inte de bilar vi bokat, och det hade inte varit någon direkt ko på isen om det inte var för att vi är så himla många och INTE KAN få plats i vilka bilar som helst. Den minibuss vi skulle fått hade blivit krockad och allt körde ihop sig. En stund senare hade vi en tillfällig lösning på problemet, och kom iväg till hotellet med löften om att de skulle lämna en minibuss vid vårt hotell 8.00 morgonen därpå. 

Väl på hotellet fick vi krångel med rummen, och när alla till sist fått sina rum visade det sig att några av oss fått ett totalt inrökt rum, vilket inte var acceptablet. Hotellet var redan mer eller mindre överbokat och lösningen var inte självklar. Så, när det väl blivit någon rätsida på dagen gick vi alla till sängs (på vårt 4-stjärniga hotell som INTE levde upp till den standard man väntat sig, tyvärr).

Morgonen därpå såg vi inte skymten av vår utlovade bil, utan fick ta oss tillbaka till flygplatsen igen. var den färdig? Nej självklart inte. Så där stod vi och väntade, stressade och irriterade. Men 30 minuter senare vår vi på rull. Med vår minibuss. Lagad och klar.

Sedan blev allt suveränt igen! Vi satte oss i bilarna och åkte ner mot nästa stopp. Knysna. På vägen stannade vi först vid Tsitsikamma national park, där vi gick på den berömda hängbron (Stormsriver Mouth) och allmänt njöt av vandringsleden. En vackrare plats på man leta efter! Paradiset? Ja mycket möjligt!

När vi sedan drog oss vidare mot världens högsta Bungy Jump från en bro. 216 m över en otroligt vacker canyon, och en taggad Patrik som förberedde sitt livs första hopp. (Jag är inte den som tar mig för sådant. Haha. Fegis som man är! Tyvärr. Men det är sanningen, om jag ska krypa till korset. Dock blev jag väääldigt sugen när jag såg Patriks hopp. Det såg galet skoj ut!)