Det är helt sjuk hur snabbt tiden går egentligen. Det läskigaste är nästan att man märker det först när man stannar upp och andas ut från vardagens höga tempo. Det känns som om det var igår vi klev ut från kyrkan - nyvigda - och blev dränkta i ris (eller ja, sesamfrön om man ska vara petig). Om någon vill vara så vänlig och stoppa tiden en aning - den rusar alldeles för fort för min smak nämligen! En sak är då säkert. Livet är alldeles för kort för att slösas bort, och vi borde stanna upp och njuta av de fina stunderna betydligt oftare.