När vi utbytte löften
Fotografer: Hannes Sandahl och Johannes Jansson
Jag har fortfarande sådär lyckobubbel i kroppen efter den där dagen. Den stunden. Jag var så nervös att jag allvarligt funderade på om jag skulle dö lite. Och om inte dö, så åtminstone skaka sönder ett ben eller två i kroppen. Varför? Vet inte. Det bara var så. Ljudet av kyrkklockorna som långsamt det tonades bort, väntan på att dörrarna skulle öppnas och musiken börja spelas. Ja herre min skapare vad nervös jag var just då. Precis som det ska vara.
Och så blev det, trots all den där nervositeten, en av de absolut finaste stunderna i mitt liv. Allt var så fint. Vår mysiga präst, fönsterdekorationen som farmor och farfar ordnat, den underbara sången (i alla dess former), alla gästerna (ja de var såklart himla fina), min stiliga pappa - ja han är ju lite för snygg för sitt eget bästa alltså - och precis allt blev sådär magiskt som bara bröllop kan vara. Rösten stockar sig lite för mycket i halsen och man snörvlar aningen för högt - precis som det ska vara.
Trots allt det där fantastiskt fina runtomkring, så finns det inget som ens kan mäta sig med min man. Han är så väldigt fin. Ja, sådär riktigt "en hel fjärilfarm i magen-fin". Med honom är jag nog nästan lite för lycklig för mitt eget bästa. Om man nu någonsin kan bli för lycklig. Ja, honom älskar in i det oändliga - precis som det ska vara när man valt att lova någon sin eviga trohet.
Kommentarer
Maria
Mone
Renata
frubalken.blogg.se
» All reklam och spam raderas omedelbart!
» Alla foton på bloggen är tagna utav mig om inget annat anges. Det är absolut förbjudet att ta dessa bilder utan tillstånd!
© COPYRIGHT Hanna Edholm
» Var trevlig! Behandla andra som du själv önskar bli behandlad.
Trackback
Emily