Nej den här helgen blev ju inte riktigt som planerat. Tanken var att få besök av en kompis, men icke - han blev sjuk. Så vi fick några dagar för oss själva istället.

 

Jag har fått alldeles för långa, men ack så sköna, sovmorgnar och Daniel har som vanligt startat ett mindre (kudd)krig här hemma varje morgon. Han vill alltid komma och "gosa" (han bara hittar på - egentligen är han inte det minsta gosig, utan bara busig) när jag väl vaknat, vilket normalt sett börjar med att han ska "hjälpa mig att vakna liiiite till" och slutar med att jag ligger på golvet alternativt står inrullad som en vårrulle i våra täcken och med kuddar lite överallt. Väldigt gosigt. Not. Han är alltid toknöjd med sig själv efteråt, ungefär som en treåring som just genomfört ett busigt hyss. Behöver jag nämna att jag ibland blir lite frustrerad? Tur är väl att man har ett (relativt) trevligt morgonhumör och tålamod som ändå är värt att nämnas. (Ja men så har jag ju fått stå ut med liknande påhitt hela min uppväxt, då jag har en synnerligen kreativ far som alltid funnit stort nöje i detta med att väcka morgontrötta människor - förslagsvis hans döttrar - på de mest irriterande och påhittiga sätt. Han är lite av en expert faktiskt.)

Jag hade även på plan att ge mannen storstryk i pingis nu i helgen.. Det gick sådär. Jag var inte riktigt så grym som jag först hade tänkt mig. Så, med ett småtacklat självförtroende får jag nog erkänna mig besegrad.