Jämställdhet i förhållandet
Jämställdhet. Ett minst sagt värdeladdat ord i dagens samhälle. I mitt och Daniels förhållande har det alltid varit så självklart till den grad att jag knappt tänkt på att det finns andra alternativ. Klassiska könsroller är inget vi håller oss efter speciellt mycket här inte. Eller ja. 9 av 10 gånger kör Daniel bilen, men då av den enkla anledningen att jag tycker det är vråltråkigt - jag genuint ogillar att köra bil just för att det är så tråkigt. Om jag väl kör bil så finns det två möjliga förklaringar: jag är ensam och har inget annat val eller så har Daniel tvingat mig till det med motiveringen "det är bra att träna så du inte glömmer". När det kommer till teknik så har jag en man som är jätteintresserad medan mitt egna intresse ligger på minusskalan. Ni hör ju själva. Så gällande de delarna spelar jag helt enkelt dum och kör med lite vita lögner, som vi båda är mycket väl medvetna om, i stil med "jag kan inget om detta och förstår inte hur det fungerar" vilket resultaterar i att han fixar allt som rör tekniken i vårt hem. Jag är lat. När han inte är hemma så får jag såklart fixa alla problem på egen hand, men om jag kan slippa undan så gör jag det mer än gärna.
Alla andra uppgifter delar vi helt sonika 50/50. Har vi inget viktigt att göra lagar vi mat, städar, diskar, tvättar och allt sådant tillsammans, och vi ser till att ha roligt medan vi gör det. Annars faller det sig ganska naturligt att den som har mest tid över lagar mat och diskar om det är stressigt. Jag behöver aldrig tjata om att saker ska bli gjorda, inte mer än han måste tjata tillbaka. Jag behöver sällan ens be om det. Självklarheter kan man tycka.
Därför blir jag lite mörkrädd när jag inser att detta inte alls är speciellt självklart för alla. Att det finns "tips för att bli en lyckligare man" som innebär så självklara saker som att du kavlar upp ärmarna och hjälper till i hemmet. Jag menar, hey news flash! Är det inte ganska uppenbart att man mår bättre av att hjälpa till (oavsett situation och syssla), att förhållandet utsätts för mindre belastning och att det uppstår färre konflikter om man hjälps åt med vardagssysslorna - förhållanden handlar väl om team work?
När jag väl kommer på mig själv med att vara tacksam för att jag har en man som tar så mycket ansvar och aldrig "lastar över saker" på mig blir jag samtidigt fruktansvärt ledsen. Ledsen för att det inte är lika för alla. Tänk hur många gånger det skulle kunna underlätta om var och en gjorde det man var bra på och tyckte var skoj, och alla de övriga, tråkiga sakerna hjälptes man åt med oavsett könstillhörighet. (Förhoppningsvis har väl inte ditt kön något som helst att göra med på vilket sätt du utför vanliga hushållssysslor!? Yuck!) Det går ju åt båda hållen - enligt mig blir du inte lyckligare av att utföra hushållssysslor om du är man jämfört med om du är kvinna. Löjligt påstående! Det är enbart en fråga om att ta ansvar för att gemensamma uppgifter blir gjorda och underlätta för varandra - hjälpas åt! Är inte det en av grundstenarna till att man ska kunna ha ett harmoniskt, fungerande vardagsliv och därmed också förhållande?
Kommentarer
Maria
Cissi - mamma till 2 prinsessor
ERIKA ENROTH
ERIKA ENROTH
Carro - trebarns mamman på Gran Canaria!
Mli - Nybliven mamma till Elton ♥
Sofie
Mathilda ♥
Malin -Änglamamma
» All reklam och spam raderas omedelbart!
» Alla foton på bloggen är tagna utav mig om inget annat anges. Det är absolut förbjudet att ta dessa bilder utan tillstånd!
© COPYRIGHT Hanna Edholm
» Var trevlig! Behandla andra som du själv önskar bli behandlad.
Trackback
basebollivet.blogg.se