Ja och sedan dagen då vi blev ett par har det alltid varit vi. Det har aldrig funnits några egentliga tvivel om ifall midsommar, nyår eller jul skulle firas ihop eller åtskilda och om släktträffar var för oss båda. Det har alltid känts så naturligt att vi hört ihop. Om det sedan var givet att det skulle vara vi för all framtid? Nej inte direkt. Nog för att allt kändes bra tillsammans med honom, att jag var kärlekslullig och hade "bomull i öronen" första tiden - absolut - men personligen måste jag nog anse mig ha lärt känna en människa ganska väl innan jag verkligen kan älska denne helhjärtat. Det där men "kärlek vid första ögonkastet" är inte riktigt min grej. 

 

Vi skrattar fortfarande gott åt minnet från första julen vi firade tillsammans. Ja oj. Vi hade bara varit tillsammans i 3 månader och under granen låg ett litet, fyrkantigt paket. Inget konstigt med det tänker ni. Och nej det var det ju såklart inte. Men så började jag öppna paketet och insåg att det var en smyckesask, "lagom stor" för en ring. I efterhand kan jag ju konstatera vad sannolikheten för det hade varit - Daniel skulle aldrig fått för sig att fria på julafton, genom att ge ringen i ett inslaget paket, mitt bland all min släkt och dessutom endast 3 månader efter att vi "officiellt blev ett par". Men just då blev jag så panikstressad att jag hade 5 miljoner knasiga tankar som snurrade i huvudet. Jag var ju fortfarande tokförälskad i honom så min första tanke var i stil med "hur ska jag lyckas gömma paketet så ingen ser, och sedan förklara för D att jag är kär i honom - men inte riktigt SÅ kär. Inte än på ett bra tag." Haha! Ja. Sedan visade det sig vara ett himla fint silverhalsband med våra namn ingraverade, så då kunde jag ju andas ut igen.

 

Fast senare växte vi ihop mer och så fick jag min fina ring på fingret trots allt. Ytterligare 1,5 år efter det fick jag min andra ring på fingret, och jag kunde verkligen inte ha varit lyckligare. Så. Var det förutbestämt från början? Nej knappast. Blev det som vi hade trott när vi först träffades? Definitivt inte. Var det ändå meningen att vi skulle bli just vi? Jo, nog tror jag allt det. Och om vi är lyckliga för den vägen vi hamnade på? Absolut - det är utan tvekan det bästa som hänt oss! ♥

Hur galet är det inte med den här tiden - den fullkomligen rusar ju fram!? Jag vet att jag säger det ofta, men livet går verkligen så så fort. 2 år!? Jag kan inte tro att det var två år sedan vi förlovade oss. Det har ju hunnit hända så extremt mycket under dessa år att en del av mig tänker att vi haft guldringarna på oss i evigheter - han är ju så självklar vid min sida. Samtidigt känns det som om det var igår. Eller åtminstone inte längre tillbaka än förra månaden. 

 

Även om vi nu har ett nytt datum att fira, 25 augusti, så är det alltid roligt att göra vissa dagar lite speciella. Så, dagen till ära passar vi på att mysa lite extra, gå på bio (Les Misérables) och äta god middag. Lite extra tid för kärlek helt enkelt.

 

 

Bröllopstårtan (från Café 46) blev inte alls som vi från början såg framför oss, men med lite kompromisser (då smak gick före design och skönhet) kan vi konstatera att resultatet blev väldigt lyckat. Vi har inget alls att klaga på och allt gick extremt smidigt, trots att vi inte var ute i jättegod tid. Och för er som frågade om vilken typ av tårta vi hade så är svaret en enkel sådan, med sockerkaka, vaniljkräm och hallon. Ja och så med ett "mönstrat", vitt marsipantäcke över, vilket ni själva ser. Alldeles lagom för vår smak.

Vad beträffar om vi känner de som sjöng så blir svaret ja. Tjejerna (en av dem var även toastmadame på bröllopet) har jag gått i samma skola som sedan våra första skolår, och killarna tog jag studenten samtidigt som. Extremt duktiga och fina människor alla fyra! De gjorde verkligen vår stund i kyrkan magisk och så vacker.

När det kommer till bordsdekorationen hade vi det väldigt enkelt, och vi köpte in allt från ett och samma ställe - Hugos blommor. Vi la ut rankor med murgröna på borden och utöver det hade vi höga, smala vaser innehållandes en röd ros, en vit ros och lite grön utfyllnad. Snyggt men enkelt - precis som vi ville önskade.

 

Vita linnedukar och -servetter hyrde vi från kemtvätten, vilket fungerade fantastiskt smidigt och bra. Servettringarna pysslade jag och min tärna ihop själva.

 

Bordeplaceringen har en historia för sig själv, och det var något av det sista som blev klart innan bröllopet. Till alla er andra är det ett hett tips att börja med sådant i tid! Själva "placeringskorten" gjorde vi i form av askar med namnlappar. Det fanns inga optimala askar att köpa (såvida men inte var beredd att lägga ut en mindre förmögenhet och importera dem från utlandet), så vi tänkte att det lättaste var att leta upp en mall och göra dem själva. Efter mycket om och men slutade det med att Daniel och svärfar satt och gjorde mallarna själva. För att vi inte skulle behöva stressa onödigt mycket såg svärföräldrarna och min svägerska till att allt blev färdigvikt i tid. Helt suveräna! Jag och min tärna bakade mini-cupcakes som vi la i askarna, knöt sedan ihop dem och voila - klara!

 

Vigsel- och festprogrammen totade vi naturligtvis ihop själva. Vi skickade inte iväg dem till ett tryckri, utan skrev ut och satte ihop allt själva - med hjälp från världens bästa bestman och tärna. Det blev både tryggast tidsmässigt och trevligast för plånboken. Och ja, vi hade med "gästpresentation" i festprogrammen.

 

Jag har länge lovat att ett inlägg om "den hemliga bröllopsresan" ska läggas upp, och nu passar det ju perfekt. Så. För att göra en kort historia kortare, jag planerade allt runt bröllopsnatten och mannen allt runt bröllopsresan. Jag hade ingen aning om vart vi skulle åka, inte ens när vi satte oss på flyget. Jag trodde att jag hade räknat ut det (det stod ju såklart en destination på biljetten), men det visade sig att vi sedan skulle vidare med tåg och sist buss. Han höll ut på det in i det sista vill jag lova. Hur som haver, vi kom fram till ett SPA-hotell utanför Vicenza i Italien. Så där bodde vi, och sedan gjorde vi dagsutflykter till städer runtikring.

 

Vi blev faktiskt bara mer och mer nöjda med vart hotellet låg. Vi hade otroligt vackra omgivningar, och det kändes inte alls "turistigt". Det blev avskilt och väldigt personligt, samtidigt som vi hade nära till stadskärnan och andra platser som är värda att besöka - det bästa av två världar.

 

Vi var inte alltför flitiga med att fotografera under resan, och det mesta vi har är inspelade filmer med videokameran. Vi var helt enkelt alldeles för upptagna med att strosa runt hand i hand, vara kära och skratta, men några bilder blev det såklart. Tillräckligt många för att bli en bildbomb här. 

 

Ett besök till Venedig var ju självklart ett måste när vi ändå var i trakterna..

Man ska verkligen inte bli fotograferad när man äter glass. Det blir alltid misslyckat..

Jag får fortfarande in så himla många söta kommentarer runt bilderna från vår bröllopsdag, och det är alltid lika roligt att läsa. Ja oj så det lyser upp dagarna! Tack! ♥ Sedan är det ju en del som har frågat efter lite bilder från middagen och festen, samt underat över planering och hur vi gick tillväga med allt. Självklart ska jag försöka svara på alla funderingar ni har - nyfikenhet är jätteroligt! Jag har helt enkelt inte haft tid att ta tag i det tidigare, men nu så. Jag tänkte att den här helgen får bli en "bröllopshelg", med lite blandade bilder och så berättar jag lite hur vi tänkte kring vår stora dag. Ja och så lägger jag naturligtvis upp det där inlägget, som jag länge lovat, om bröllopsresan. Eftersom det är fredag anser jag att helgen börjar nu. Så. Here we go.

 

Bröllopsfesten hade vi på Skaraborgs Regemente (mässen) och eftersom vädret, mot alla odds, oss tillät så hade vi mingel och välkomstskål utomhus. Jag kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant att vi hade sådan tur med vädret - strålande sol efter en dryg veckas ihållande regn. Vi hade också turen att ha jordens finaste toastmadames som höll välkomsttal och styrde upp hela kalaset på bästa tänkbara sätt.

 

Det är helt sjuk hur snabbt tiden går egentligen. Det läskigaste är nästan att man märker det först när man stannar upp och andas ut från vardagens höga tempo. Det känns som om det var igår vi klev ut från kyrkan - nyvigda - och blev dränkta i ris (eller ja, sesamfrön om man ska vara petig). Om någon vill vara så vänlig och stoppa tiden en aning - den rusar alldeles för fort för min smak nämligen! En sak är då säkert. Livet är alldeles för kort för att slösas bort, och vi borde stanna upp och njuta av de fina stunderna betydligt oftare.

 

Eftersom vi hade ett väldigt klassiskt tema på vårt bröllop följde naturligtvis min brudbukett (och tärnbuketten) samma stil. Rosor och murgröna. Rött, vitt och grönt (samt guld). Jag tror att det finns en tanke bakom mer eller mindre allt när det kommer till bröllop. In i minsta detalj. Hur som helst, tillbaka till saken. Buketterna, samt blommorna till brudgum och bestman, tillsammans med all bordsdekoration till middagen beställdes från Hugos blommor i Skövde. Himla duktiga och med ruggigt bra service (trots att vi var ute i sista minuten med beställning av just blommor). Personligen hade jag lite småpanik ett tag, och de räddade situationen. Jag kan inte annat än tacka så hjärtligt.