Nu när de andra i familjen åker bort på en mini-semester så är jag hemma på gården och vaktar djuren. Det är naturligtvis mest för hästarnas skull som jag är här, men småkatterna behöver ju också lite pyssel och kärlek. (Hundarna får följa med på semestern.) Det är faktiskt himla mysigt att komma "hem" ibland och bara vara. Jag trivs alltid bäst på landet, så att komma ifrån stora staden lite nu och då passar mig perfekt. Nu ska jag kila ut och sätta mig i solen på framsidan, läsa en bok och njuta av lite frukost. Hoppas ni alla får en fin dag!

Bilderna är från gårdagens utevistelse med trollet. Stolta som tuppar är vi när han sköter sig så fint som han faktiskt har gjort hittills. Han är vinglig, obalanserad, omusklad och allmänt ovan vid det mesta. Såklart. Det kommer krävas mycket arbete med honom. Naturligtvis. Ändå gör han det värt all möda då han alltid samarbetar och vill göra rätt. Han är (förhållandevis) orädd och extremt nyfiken på allt nytt. Ett helt oskrivet blad, med potential att bli en väldigt fin historia. :)

Nya bebis-tillskottet i stallet är denna pärla. Lilla treåringen! Idag blev det en liten promenad i skogen, och kort stund på ryggen.. Imorrn får vi se hur det går på banan. :) Han är en sådan gosegris, vår bebis! Ser ut som en giraff gör han dessutom, på lååånga, ostabila ben! Sötnöt! ♥

Inatt vaknade vi upp och med hög puls och blev livrädda, då vi väckts av ett ljud som lät som om halva byggnaden rasat samman.. Hmm. Efter en kort tystnad och ytterligare ett monterhögt läte insåg vi vem den skyldige var. Söta lilla vov låg och sussade på sin filt på golvet, medan han snarkade så väggarna skakade. Haha. Jaja, livet kunde varit värre. :)

Dagens morgonpromenad var vit! Oj vad mysigt! ♥ Jag som älskar snön är jätteglad. (Även om det som ligger på marken nu kanske mest skulle kallas halvslask, och med all sannolikhet försvinner under dagen.. Jaja, i början är man inte så kräsen!) Nu känns det verkligen som december och snaaart jul! ♥

Nu ska vi alla krypa till kojs här hemma. Får se hur denna natten blir, och hur mycket jag och Daniel tillåts sova. Haha. Senaste natten blev ju som sagt inte fylld med alltför mycket sömn. Emil håller oss vakna med både det ena och det andra fula knepet. Haha. (Den tid som jag inte lyckas hålla mig själv vaken med alla funderingar över hur han mår..)

Förra natten vaknade vi runt 04.00 av att Emil tvättade sig. Och jag kan meddela att vår vovve inte är den mest diskreta och tysta när det gäller sådant. Och det tar tid. Oändligt mycket tid! han kan hålla på och "putsa fjädrarna" i timmar. Och då överdriver jag inte. (Det krävs om man ska ligga på topp bland flickorna!) Så där låg vi, jag och Daniel, tittade på varandra och suckade. Tro mig, jag bad Emil att sluta, meeeen det höll väl i sisådär 3 minuter, sedan tog han sig an andra benet. Haha.Tålamod är en viktig styrka här i livet!:) Jaja, hellre dreggla ner sig själv än oss! Det gäller att vara tacksam för de små sakerna. :)

 

 

Vi har blivit med hund. ♥ Eller ja, åtminstone tillfälligt. Haha. Den här veckan är nämligen Emil och myser med oss! Första gången han åkt buss och första tågresan för hans del. Måste säga att allt gick över förväntan! Han skötte sig så himla fint. Sa inte ett ljud, satt/låg stilla som ett ljus och skötte sig helt exemplariskt. Charmade alla! Känner mig så stolt över lilla pojken!

 

På det stora hela skulle jag säga att han trivs bra här. :) Det är klart att en lägenhet några våningar upp skiljer sig från ett stort hus där man bara kan öppna dörren ut till stor gräsmatta, men han anpassar sig fint. Inga problem alls att tala om. Det blir ju en heeeeel del promenader för min del, men det är väl bara nyttigt antar jag. :) Hur som helst är det mys att ha en vovve i huset! ♥

 

Den största skillnaden märker jag nog nästan på mig själv! Jag har ständigt koll på vart vovven är, och av någon anledning oroar jag mig för att han blir uttråkad. Själv ligger han gärna på sin matta, mitt i vägen där han ser allt och alla, och är allmänt nöjd med tillvaron. Men jag får ändå dåligt samvete så fort han ser minsta "ledsen" ut. Jaja, vi båda måste väl vänja oss kanske. Hunden är hur som helst nöjd, för han får då löjligt mycket uppmärksamhet för att "rädda mitt samvete"!

 

En annan av de saker jag så himla tydligt märkt är att jag, som alltid kan sova hur länge som helst och genom nästan vad som helst, vaknar av minsta lilla ljud från Emil. Haha. Och i morse vaknade jag, hör och häpna, kl 06.00 och kunde inte somna om. Jag låg och kollade på vad hunden gjorde, oroade mig för om han hade det bra, var uttråkad, inte kunde sova ordentligt, om han var hungrig, om han behövde gå ut.. Ja jag kan hålla på hur länge som helst. Haha. Löjligt! Jag är uppvuxen med hundar och förstår inte varför jag NU skulle börja bli så orolig för allt. Dessutom envisas jag med att tvätta hans tassar efter mer eller mindre varje promenad, då jag oroar mig för att det ska sätta sig vassa saker eller kanske glas.. usch! Så, en till sak att vara bekymrad över.. Hujah! Hur ska detta sluta?

 

Man lastar på hästen på transporten för att åka till kvällens dressyträning, hinner köra 800m från gården och vad händer? Puckot hoppar över frambommen i transporten. Herregud! Hur dum är det ens lagligt att vara!? Oavsett vad som hos människor anses vara klokt och genomtänkt, så hängde hon ändå där med frambenen på FEL sida! Åh, fantastiskt! Panik och ångest! Galet tacksam för att vi nyligen investerat i en ny pärla, Thule hästtransport, och att den har säkerhetsbommar. Så det vara bara att fälla hela frambommen så fjanten till häst kunde komma loss! Grattis till oss, nu har vi åter igen en transporträdd häst! SUCK. Woho, bra jobbat tjejen!

 

 

Pärlan har trots allt sina stunder.