När partyskorna plockas fram
Ja vi gjorde ju, som ni redan listat ut, Linköping nu i helgen. En lagom kombination av turistande, kompismys och partajande i studentanda. Så, nu undrar ni såkart vad vi hunnit med under dessa dagar? Schysst som jag är så ska jag inte hålla er på sträckbänken mycket längre utan här har ni svaret.
Vi har travat varvet runt på "Bondens Marknad" och provsmakat det mesta där, spanat in insidan av den enorma domkyrkan, kollat in några klädaffärer, ätit vietnamesisk lunch och därefter powerwalkat med all god mat i magen (=jobbigt), spenderat för mycket pengar inne i Cloettas butik, haft stadsguidning (av den mindre seriösa sorten), klunkat vin, förfestat och skrattat med galet roliga människor samt skakat våra rumpor på studenthak. Som ni hör, en fantastiskt effektiv helg!
I övrigt har vi bara haft det allmänt perfekt. Ja. Och det där med att umgås med sin bästa vän kan vara bland det roligaste som finns. Det är lite som att gå tillbaka 6-7 år i tiden. Det är inte så många andra människor i min bekantskapskrets som kommer och knackar på toalettdörren och prompt ska följa med in eller som sällskapsduschar bara för att "man måste prata lite om.. eh.. något obestämt men som alltid är hysteriskt roligt". Och det är verkligen inte med alla människor som jag drabbas av skrattanfall utan slut. Hon är bland de roligaste (och knäppaste) människorna jag känner, min bästis. Helger i hennes sällskap är alltid fantastiska. Helt perfekta.
17:33:06
Midsommar i den småländska idyllen
För att fira årets midsommar på bästa tänkbara sätt packade vi in väskor, tält och min lillasyster i bilen och åkte ner till vackra Småland och min pappas sida av släkten. Sådana helger är det svårt att klaga på livet (om nu det skulle vara något att sträva efter).
Vi tog årets första(!) dopp i sjön. Pinsamt sent, jag vet! Men ändå, bättre sent än aldrig som vi brukar säga.
Vi åt fantastisk mat och andra godsaker inne på den lövade logen, och precis utanför traskade fina kossorna runt. Inte illa att ha kossor som lunchdejt! Jag menar, vem vill inte få snacka lite "muuu-iska" medan man moffar i sig god mat?
Alla, stora som små, hjälpte till med projektet "pynta midsommarstången och binda kransar", och efter ett visst mått av kånkande och släpande hade den yngsta generationen sett till att stången stod prydligt där den skulle.
Farmor dammade av fiolen och spelade en tjusig trudilutt. Resten av oss såg till att komma in i rätt stämning och sedan körde vi på med alla tänkbara varianter av dans runt stången. Om någon kunde texten? Njaa. Om vi kunde de rätta rörelserna? Eh, nä. Om vi hade trevligt ändå? Absolut. Det är väl lite det som är charmen med dans på midsommar - ingen vet hur det egentligen ska vara så man kör på i sin version och förhoppningsvis är den hyfsat synkroniserad med resterande del av sällskapet.
Och så fanns det såklart plats för lite kärlek också. ♥
Alltså, hur vackert är det inte där nere? Det är så fint att jag tror jag smäller av. Även den (förhoppningsvis) hårigaste individen i sällskapet fick en krans och hon njöt nog minst lika mycket som oss andra av att få fira midsommar i så fantastisk miljö. Helt magiskt!
Bara glada miner så långt ögat kunde nå. Och lite till. Även farfar hängde minsann med i modellandet där i kohagen mellan storhuset och lilla torpet.
Ett totalt misslyckat försök (som sedan spårade ur) till att återskapa en systerbild som har flertalet år på nacken. Nåja. Bättre lycka nästa gång!
Ja och så ställde vi upp för den traditionsenliga bilden på syskon, kusiner och sysslingar i olika kombinationer. Det är allt annat än enkelt att få till en bild där alla (framförallt barn) syns och tittar i samma kamera, vid samma tillfälle, utan att blinka och utan att göra några andra grimarser. Allt annat än just enkelt. Att dessutom få med bebisar i de svängarna - totalt omöjligt.
Kvällen avslutade vi med middag på logen och barnlek liksom bollspel ute på gården. Man kunde verkligen haft en betydligt sämre midsommar, det är ett som är säkert. Vi är så tacksamma och glada för alla fina människor runt oss! Lyckligt lottade tror jag vi kan kalla det. Väldigt lyckligt lottade.
En kväll på slottet
Jag fick ju, som känt är, den stora äran att piffa till, liksom fotografera, min svägerska inför hennes studentbal. (Ja ni ser ju hur långt jag kom med att "piffa iordning" mig själv.. Eh. Oh well, jag tog mig ju åtminstone upp ur sängen, och ibland måste man vara glad för det lilla!) Man kan inte säga annat än att hon strålade. Jag menar, titta bara!
Ja sen kom hennes kompis Sara och tillsammans travade de fram längs röda mattan i storslagen stil. Tjusiga flickor minsann! Såvitt jag hört blev det en lyckad kväll på slottet, och det var en nöjd student vid veckans slut!
Studentfirande i Stockholm
Eftersom vi hade det lite småtajt i schemat mellan olika studentfiranden åkte vi, tillsammans med min morfar, upp till huvudstaden först torsdag morgon. Därmed var redan partytält uppsatt och gården pyntad, så allt vi behövde göra var att piffa iordning oss, kramas och njuta av solen. Inte fy skam.
Väl på plats fick vi ganska snabbt sällskap av andra glada släktingar, alla där för att veva med plakat och ge sina studenter lätt nackkramp (av alla saker man hänger på). Alltid skoj att trängas bland glada människor! Hej och hå.
Ja och studenterna själva var allt annat än ledsna där de sprang ut och tjoade.. Det bjöds, som naturligtvis hör till, på en hel del falska toner och sånger framförda i alla tänkbara stämmor - vem kan undvika att bli lycklig då? Lätt nostalgisk blev jag, det måste erkännas. Och titta bara på vädret! Ni ser ju själva, det var verkligen fantastiskt och vem som helst skulle bli glad av det.
Och sen kom han, Stockholms stiligaste student aka kusin-vitamin, och vi fick kramas, ropa grattis i mun på varandra och hänga alla tänkbara saker runt halsen på honom. Precis som det ska vara!
.. Ja, sen orkade han såklart inte ha på sig alla sakerna så vi andra fick glatt turas om att svettas och träna armmusklerna medan Patrik drack champagne. Fair deal? Naah kanske inte, men man tar ju bara studenten en gång i livet så va tusan. Några fördelar ska man väl ha då?
Sedan fick vi titta på den mest udda kortege jag någonsin sett. För oss som kommer från vishan och inte har koll på hur man gör i stora staden kändes det ganska märkligt att studenterna byter om till badkläder och badar i öl. Det kanske bara är jag, men känns det inte som liiite slöseri? Och, åter igen är det kanske bara jag men, är det verkligen trevligt att bli dränkt i billig öl - varför inte vatten istället? Nåja. Så går det i alla fall till i stora staden, för er som inte visste.
Resten av kvällen njöt vi av att äta liksom dricka gott och att prata. Det finns mycket att prata om när man inte träffas så ofta, så då är det bästa att man passar på. Ja sen hann vi väl med att mobba varandra lite också, så är det nämligen i vår släkt. Ingen släktträff är komplett innan man hunnit driva med varandra, och någons studentfirande är inget undantag.
Allt som allt en rackarns lyckad dag i huvudstaden!
Allt som allt en rackarns lyckad dag i huvudstaden!
I väntan på en student
Då vi var tidiga till kusin-vitamins utspring vid studenten roade vi oss med att plocka fram kameran. Jag kan meddela att man hinner ta många bilder på en timme. Väldigt många!
Mor och döttrar - vilket inte alltid är helt lätt att se.
Inga sura miner så långt ögat kunde nå. Jag bara älskar sådana dagar!
Studentfirande i Skövde
Som tidigare nämts tog min svägerska studenten förra onsdagen och med facit i hand pusslade vi ihop dagen väldigt bra tycker jag. 1-0 till fru planeringsfreak!
Vi (stolta familjen) fick vara en del av förmiddagens avsutningscermoni vilket var himla mysigt, det kändes så familjärt! Ja sedan var det väl ett måttligt trevligt uppvaknande jag fick där när jag insåg att jag nog börjar bli gammal som gnäller värre än tant Agda 90 år: "Aj aj aaaj.. Måste de låta så mycket? Aaj! Kan de inte lugna ner sig med visselpiporna just? Mina öööron.." Jag menar. Hallå. En klunga ihopbuntade ungdomar, höga på studentglädje. Vad hade jag väntat mig? Hur som haver så överlevde mina "stackars öron" och mellan visselpiporna fick vi höra väldigt fina framträdanden av de som läser första och andra året. Glatt överraskad måste jag säga att jag blev!
Mamma björn, pappa björn, storebror teddy och lilla Guldlock fick glatt ställa upp sig för ett kort där efter utspringet. Ingen undkommer Hanna-superfotograf! Inte ens den familjen, som aldrig lyckas vara tysta och se normala ut samtidigt när kameran väl kommer fram. Helt hopplösa! Detta var undantaget som bekräftar regeln.
Glada miner för hela slanten! Fast där någonstans började mina tentanerver smyga sig på och jag fick springa till tåget. Himla tråkigt att missa kortegen, men vad gör man inte för sina betyg..
.. Jag skyndade som en tok tillbaka från Göteborg igen (efter tentan), övertygad om att jag missat hela kalaset och att all god mat skulle vara slut. Ni kan ju tro att jag blev glad när det både fanns folk och mat kvar till mig! Studenten själv hade till och med sparat så jag skulle få vara med på en liiiten del av presentöppningen - bästa! Och hör på den här. Jag fick en, citerat ur barnamun, "super-mega-gose-krrraaaaam" av Daniels ena kusinbarn när jag kom in. Det ni, försök klå det om ni kan!
Ja sedan intog jag, i vanlig ordning, rollen som lektant bland Daniels kusiner. Yepp. Jag är liksom släktens lilla hackkyckling tror jag dessutom, så går en på mig kommer resten och sedan ser huset ut (samt låter) som en hel hönsgård. "En för alla".. Nä jag skoja bara, här kör vi "alla PÅ en"! Sen hör ju till saken att Daniels näst äldsta kusin (som för övrigt har ganska exakt lika många somrar som jag på nacken) brukar vara delaktig i projekten "alla på Hanna". Han håller medan de små kittlas. Mycket moget! Och schysst! Han är såklart alltid extremt poppis att teama ihop sig med. Konstigt liksom..
Fast detta med att vara poppis-lektant.. Det har sin charm det också. Ta som på vårt bröllop tillexempel, då förvandlades mitt klänningssläp till världens bästa gömställe för mini och han skrattade så han tjöt medan han följde mig runt i festlokalerna. Aldrig ensam, och det tycker jag är fint! Vad som kanske kan ses som mindre fint är småkusinernas uppfattning om min kroppsform.
- Hanna, är du graviiiiid?
- Eh, nää.. *lätt tveksam* Ser det ut så menar du..?
- *Går fram och stirrar på min mage* Jaaa-aa, det gör det!
Ja men okeej? Tack för den schyrro! Beach 2013 känns genast extremt långt borta. Men studentfesten i sig blev himla lyckad, trots en liten ordväxling som vi gärna kan glömma. En dag för oss alla att minnas tror jag bestämt!
Det där med sista april
Vi tänkte att en tisdag var en bra dag för middag hemma hos Jenny. Om vi hade koll på att det var valborgsmässoafton? Nja. Om Jenny hade koll? Eh.. Nja. Fast vi kom ju på det sådär lagom käckt samma dag. Inte för att det egentligen är någon stor dag eller att insikten hade en avgörande roll för vår dag. Ändå känns det som om man bör ha lite bättre koll än så. Pinsamt.
Så, vad vi gjorde med kvällen? Jo vi lät vår personliga superkock bjuda på en gudagod middag, pratade hål i varandras öron, skrattade åt att jag är totalt värdelös på det där med drinkar, åt jordgubbar och kurade i soffan med tekopp i högsta hugg. Ja, nämnde jag att vi pratade? Vid tvåtiden hade vi tagit oss till ytterdörren, men det var ju knappast tystare för det. Ni förstår, när vi ses pratar man in i det sista tills dess att dörren stängs. Och lite till.
Sa jag att Jenny kom förbi oss strax efter lunch dagen därpå? Syftet var att få ordning på hennes dator, för sedan skulle vi hinna ägna hela kvällen åt att vara duktiga studenter och plugga hårt (på varsitt håll). En familjepizza och ett antal timmar senare åkte hon hem. Klockan var då en bit efter nio och plugg blev liksom aldrig riktigt aktuellt. Få människor kan vinna över mig i en prat-duell. Jenny kan. Tänk er då oss två som en kombo - det tar aldrig slut! Fast så är det lite det fina. Att just kunna prata om allt och inget i hundra år och lite till.
Att kalajsa för någon som fyller jämnt
Lördagen började bra - lugnt och fint. Inga konstigheter. Vi var, naturligtvis, först på plats inför festen och all tid i världen fanns för att plocka fram kamerorna och knäppa några kort. Alla var på bra humör, musiken fungerade som den skulle, dekorationen fixades iordning och allt verkade falla på sin plats.
.. Sen gick det utför. Grodhopp, försök att immitera dansmoves from a long time ago och en lite för stor andel skratt. Av någong anledning finns bara bilder på mig och Viktoria (aka min svägerska) från den stunden och jag förstår inte varför.. Vi var inte ensamma om att spåra ur - jag lovar.
Födelsedagsbarnet själv var på minst sagt bra humör!
Välkomstdrinkar, mingel och alldeles för många namn för att kunna minnas mer än hälften - sedan var festen igång. Om det blev lyckat? You bet! Väldigt god mat, nästan oförskämt trevligt sällskap och lite dans på det. Det kan liksom inte misslyckas! Svärmor fick himlans fina presenter och på det stora hela gissar jag att födelesdagsbarnet var ganska nöjd hon - mission accomplished. Och det bästa av allt? Att vi alla var lika nöjda som huvudpersonen själv var med kalajset.
Vi tackar så hjärtligt för en väldigt fin fest, dag och helg - detta kan vi göra om fler gånger!
Påskhelgen som flög förbi
Alla ledigheter går verkligen så extremt snabbt numera. Jag förstår inte hur! Vart tar tiden vägen? Det är lite galet. Påskhelgen försvann innan den ens hann börja. När alla skidåkande familjemedlemmar hade kommit i hem i lördags ordnade vi påskmiddag (även mormor och morfar hängde på) och det blev en, liksom alltid, väldigt rolig kväll. Jag och Daniel ordnade en skattjakt med ihoprimmade ledtrådar åt min lillsyster och allt kändes bara allmänt fint.
Jag har även hunnit med en halv klassåterträff med gymnasietjejerna, vilket var väldigt trevligt, och vi har hunnit spendera en dag med snubben som hade en av hedersplatserna i samband med vårt bröllop - Emil. Vädret har varit så fint som man bara kunnat önska sig, och fortsätter i samma storslagna stil - vårsol i mängder. Svårt att klaga på något alls då! Dessutom har jag varit på det obligatoriska tandläkarbesöket, något som jag fasade för hur mycket som helst innan - helt i onödan. Nojiga jag! Vi har haft en effektiv ledighet som ni hör, och nu tar vi nya tag med studierna. Hej och hå!
Att ge någon en överraskningstårta
Ja ni kan ju tro att väldensbästalillasyster, som fyllde fjortis idag, blev lycklig när hon såg tårtan som jag och Daniel hade knåpat ihop i smyg. Oj oj oj säger jag bara! Den minen - helt obetalbar. Hon trodde att hon skulle bli utan tårta, eller ja att den skulle serveras i annan form (fruktsallad i knäckskålar - vilket inte egentligen räknas som tårta) men ack så lurad hon blev. Dessutom hade vi passat på att trolla ihop en stor skål med maränger i olika smaker (hallon, lime, apelsin och naturell) vilket försvann illa kvickt.
Tid tog det oss allt, och ett himla pysslande blev det för att kunna hålla allt hemligt, men oj så värt det var! När hon fick se tårtan, med tända ljus och födelsedagssång - lyckan i fjortonåringens ögon var ett faktum. En mer tacksam människa att överraska får man allt leta länge efter.
Att avsluta första terminen med stil
Gårkvällen blev verkligen sådär superlyckad. Långt ifrån oväntat, men ändå. Trevligt som alltid. Det blev en kväll med tacos, spel och film hemma hos världensbästaJenny. Ja och prat, väldigt mycket prat. För att inte nämna skratt! Oj oj oj, som vi skrattat tills ögonen tårats. Jag och Daniel var hemma först halv fyra, vilket säger en del om hur roligt vi hade det där borta. En fantastiskt rolig och fin avslutning på första terminen!
Reunion
Åh det är verkligen lika roligt varje gång vi har återträff med gymnasieklassen! Bara att få höra vad alla har haft för sig sedan senast och planerna framöver är ju så tokspännande. Och man får så många ny ideér av att höra hur andra resonerar. Det är faktiskt på det sättet jag kom på att jag ville jobba extra som lärarvikarie, och det är genom mina vikariat som jag insett vad jag vill göra med livet. Utan att få den inspirationen från första början hade jag definitivt inte läst till lärare nu. Så nu ser jag med glädje fram emot sommaren och nästa "klassfest", även om planen är att träffa flera av personerna långt innan det. De är trots allt några av de roligaste och mysigaste människorna på denna jord! ♥
Att ha haft den roligaste femdagarinnanjul-dagen någonsin
Alltså gårdagen. Vad säger man? Först en förmiddag med workshop (ja, kort sagt lekte vi lekar och hade "teater" i några timmar) med jordens absolut roligaste kursare vilket resulterade i att vi alla skrattade tills vi låg dubbelvikta på golvet. Sedan långlunch och därefter ett inte allför krävande, lagom långt seminarium. Ja ni hör ju! Jag har varit med om sämre skoldagar kan jag meddela.
Som om inte en tokrolig skoldag vore nog så var vi (Daniel inkluderad) även bortbjudna till världensbästaJenny för julmys på kvällen. En bättre avslutning på den dagen hade vi omöjligt kunnat få. Glöggdrickande, julmusik, paketleken, skratt tills vi kiknade och djupa diskussioner om ifall "personer med korta ben har bättre kroppskontroll än personer med långa ben" - ja vad mer kan man önska såhär innan jul? Dessutom hann vi spela en omgång av "Ryktet Går..." vilket resulterade i några hiskeligt roliga konsverk. Vem hade trott att en illustration av, till exempel, ordet "godispåse" (se bild) kunde sprida så mycket glädje? Ja det blev verkligen den roligaste femdagarinnanjul-myskvällen man kunnat tänka sig. Så nu var det bestämt - detta får bli en tradition!
Middag för fler än två
Den senaste tiden har vi verkligen haft fullt upp dygnet runt. Och middagar. Ja, middagar har vi haft både högt och lågt känns det som. Visst tar det lite tid, planering och energi men ack så trevligt man har! Daniel konstaterade efter senaste middagen att han hade "kramp i käken efter allt skrattande". Det får vi nog tolka som ett gott betyg för kvällen. Dock har vi nästan bara hunnit med att plugga och jobba senaste tiden, och mer eller mindre all övrigt tid har spenderats på middagar just. Så. Nu har vi bestämt att detta blir en "catch up-helg" för vår del; adventspyssel, lussebak och glöggmys står på schemat.
En väldigt fin födelsedag helt enkelt
Alltså. Vilken himlans fin födelsedag jag fick. Oj oj oj säger jag bara. Jag är en lyckans ost som hittat världens raraste man. Jag har, till min stora förskräckelse, insett att födelsedagar inte känns lika viktiga längre. Det som alltid varit årets höjdpunkt har helt enkelt blivit "en ganska vanlig dag". Hur tråkigt låter inte det!? Ja, i ärlighetens namn tänkte jag knappt på att det snart var min födelsedag förens kvällen innan, när jag kollade kalendern och blev lite förvånad över hur snabbt tiden gått. Hur som helst, Daniel lät inte dagen passera obemärkt förbi precis. Han kom in med frukost på sängen, skönsång (jaja, det kanske var en liten överdrift.. men sång åtminstone) och fina paket. Medan jag fick sovmorgon gjorde han en löjligt avancerad (för att vara ett bakverk) men snuskigt god tårta till mig, som vi sedan gick loss på. Och så fick jag några tjog pussar också. ♥
När kvällen väl närmade sig nämndes något om att 'göra iordning sig', och sedan bjöd min fina man ut mig på romantisk middag. Efter middagen bar det av mot biosalongen. När filmen väl slutat rulla begav vi oss hand i hand, skrattandes hemåt. Lagom tills jag ställt in mig på att min fina 20-årsdag var förbi täcktes ögonen för och minuterna senare satt jag i soffan med tända ljus runt mig, bubbel i handen, gottig choklad på bordet och skålade med jordens bästa kille. Alltså. Vad säger man? Han är så fin att jag tror jag trillar av stolen.
Och alla andra underbara människor får inte heller glömmas bort. Jag fick så många fina grattishälsningar, -samtal och -brev att jag knappt kan tro det är sant. Lite galet att jag ens känner så många fina människor. Så tusen tack, minst hundra gånger om! Jag blir så så så glad och varm i hjärtat. Det hoppas jag ni vet. ♥
Han är kärlek så det bara dånar om det. Jag måste ha använt upp all tur mitt liv någonsin skulle kunna uppbringa den dagen då jag mötte just honom. ♥
Göteborgs skärgårds mest spännande fester
Jag kan numera nominera mig själv till Sverige mest inaktiva bloggerska, MEN jag har haft fullt upp. Det har faktiskt i ärlighetens namn inte funnits två lediga minuter över denna veckan. Jag har helt enkelt roat mig med annat, bl.a. släktkalas ute på Hönö. Festerna där blir minst sagt annorlunda. Då värdparet i fråga har många musikaliska vänner så finns ständigt någon som spelar instrument. Folkmusik för det mesta och inte en tyst minut. Onekligen trevligt med omväxling från montona discolåtar, även om just folkmusik till vardags inte står högst på önskelistan. Vi fick även se prov på lite irländsk musik då det fanns irländare på plats. Himla trevligt!
Vi passade på att promenera en sväng ut på klipporna. Det är ju så otroligt fin miljö där ute!
Det är så vackert att man omöjligt kan undvika att bli lite småkär bara av platsen i sig! ♥
Bröllopsglädje i Lugnås
Det är då rakt inte var dag som man får den stora äran att gå på fina bröllop, så när det väl händer kan man i sanning inte vara mycket annat är glad. Dessutom är det ju alltid trevligt att få en anledning att göra sig iordning ordentligt..
För er nyfikna människor kan jag berätta att det var Daniels kusin som gifte sig, så givet är väl att jag var där med Daniel och hans fina familj. (Lite extra spännande var det att gå på just detta bröllop då det ägde rum exakt 3 veckor innan vårt eget ska ta plats. Alltid skoj att se hur andra tänkt och gjort, inte minst när man själv är mitt uppe i allt.)
Det blev en himla mysig och fin liten vigsel i Lugnås kyrka. Vackert väder fick de också på sin bröllopsdag, även om det vackraste denna dag var brudparet själva. Det kan bara inte bli annat än bra. Jag älskar verkligen bröllop. Alla är så glada och det är ju en så otroligt fin dag att få vara med om. Om jag fick så skulle jag kunna gå på bröllop minst varannan helg, bara för att det är så mysigt!
Efter vigseln bar det av mot en lokal vid Vänerns pärla, där det bjöds på champagne, god middag, fina tal, många skratt samt en och annan dans i discoljuset. Det är bara att tacka och buga för en strålande trevlig dag och ett exceptionellt fint sällskap.
Födelsedagsfirande, viner och Sydafrika all over again
I helgen firade vi bästa pappas födelsedag genom inget mindre än middag och fin-vin från Sydafrika. Ni som följde bloggen under vår resa i Sydafrika minns kanske det första inlägget jag skrev år 2012? Det var ett inlägg om vår vinprovning, och detta var alltså den plats där helgens vin kom ifrån. Inte helt dumt! Gott som attan (även för mig som i vanliga fall inte är största vin-älskaren precis)! Mumsig mat var det dessutom, ja ojojoj!
Kvällen (läs natten) avslutade jag och Daniel med att kila över en sväng till grannen som hade 20-årsfest.Tänk vad alla fyller år i dessa tider! För, ja nästan, exakt ett år sedan skrev jag även om ett annat födelsedagsbarn. Nämligen världens bästa Josefin (som nu är iväg och njuter i utländerna)! (Läs inlägget här.) Grattis till alla er mars-barn! :)
Hoppas att ni andra hade en minst lika mysig helg som jag har haft!
När Lollis var på besök i Göteborg
Jag ramlade över några bilder från den helg då Lovisa var och hälsade på oss, här i Göteborg, och vi var på pubkväll på Chalmers. Så kan det gå! :) Bilder är ju alltid trevligt, inte sant?
Lovisa är inne i sin djupa argumentation om livets viktiga saker.
Alla foton tagna av Hannes och Johannes (dFoto).
Underbaraste Lovisas student
Större delen av dagen ägnades åt älskade Lovisas studentfirande. Stort grattis till världens finaste tjej! ♥
