När man funnit sin talang för en ny sport
Konstsim, det är grejer det. Om vi i vår familj har talang för det? You bet! Jag menar, titta bara. Hade VM, eller OS för den delen, stått runt hörnet så hade vi varit mer än redo. Jag erkänner att vi övade ungefär en halv dag på detta mycket avancerade program.. Ja okej okeeeej, nästan en hel dag då. Men ändå, man känner väl igen en oslipad diamant när man ser den!? Så titta och njut nu för jösse namn! Nästa gång ni ser oss är vi i TV på något av de större mästerskapen. Systrarna Edholm - minns namnet när ni ser oss bland eliten.
19:11:00
En liten saknad
Även om det är skönt att vara hemma i Sverige igen (borta bra men hemma bäst) så finns det alltid ett litet sting av saknad. Vem vill inte se ett stort gult klot glida över himlen varje dag? Riktigt så är det ju inte här hemma - moln, regn och, om man har tur, en solstråle eller två. Och vem vill inte få bruna ben, lapa sol och kunna ta ett dopp närhelst man önskar? Ja att ta ett dopp när man önskar är såklart ingen omöjlighet här hemma heller.. Men det är ju på något sätt inte riktigt lika lockande i ösregn, blåst och åska. Och kvällarna där nere! Helt oslagbara. För att inte tala om möjligheten att prata spanska när andan faller på..
Ja det blir som sagt en liten saknad när man väl är på hemmaplan. Fast nog känns det fint ändå. Fint att vardagen snart börjar rulla igång och det blir lite ordning i torpet igen. Det kan behövas!
Ett land av blått
Vattenland alltså, det är grejer det! Som ett megastort lekland fast för vuxna. Ja även för barn såklart, men mycket är ämnat för vuxna. Huuur roligt!? Att få leka hela dagar är ju helt oslagbart. Att dessutom få känna den där lätta panikkänslan (på ett märkligt nog positivt sätt), suget i magen, nervöspirret och lättnaden över att sedan, mot alla odds, ha överlevt en åkattraktion är ju ganska fantastisk. Fy bubblans vad roligt!
Vi (Daniel, jag, min lillasyster och hennes kompis Molly) var gaaanska tuffa och åkte nog allt som Bahia Park hade att erbjuda. Ja, vi var inte så kaxiga när vi fick solkräm i ögonen.. Men bortsett från det så! Jag kände mig minst sagt ganska cool jag.
Innan varje läskig, ny åkattraktion så lät det ungefär såhär:
- Haaannaa, vi ska åka den här. Du får åka först! Vi sen. Daniel sist. Men du först.
- Eh, den hääär? Ska VI verkligen åka DEN HÄR?
- Ja!! Kom igen nu Hanna, du först.
- Ah fast.. Eh. Ja men vi kör väl då. Om ni är heeelt säkra!?
Och så hade jag min inre kamp som lät ungefär såhär:
JAG VILL INTE DÖÖÖÖ! Vad håller jag på med? Okej.. Nu kör jag. KÖÖR BARA KÖÖÖR! Eller nej.. Jag ångrade mig. Fast jag måste. Nu måste jag. Eller inte.. Va tusan! Kom igen Hanna! Andas. Paniiiiik! Jag kommer bryta benen. Eller dö. Antagligen det sistnämnda. Nää, get yourself together girl! Nu kör jag för bövelen. Men det är SÅ brant! Och högt! KÖÖÖÖÖR!!
Som sagt. Kände mig riktigt tuff där borta! Tokball. Och vi åkte allt. Fattar ni!? Allt! Kul var det också. Hysteriskt, barnsligt superduperüberroligt! Ja en dag i ett blått, vått land är inte fy skam alls.
Perfekt vattenlandsväder hade vi dessutom! Optimal dag.
När man mättar hungriga magar
Middag i hamnen kan vara en oerhört trevlig tillställning. Om ni inte redan visste det. Men så händer det ju ibland att allt i planeringen inte klaffar till hundra, och då hinner man plocka fram kameran och sitt bästa leende..
Det där med naturliga tand-visar-leenden är kanske inte vår grej trots allt.. Nåja. Det var värt ett försök.
Eftersom en dubbelbokning gjorde vår middag lite försenad hann vi med både en, två och fjorton (tusen) gruppbilder vid hamnen. Så här har ni oss. Hela gänget. Ligan.
Och maten! Dra mig baklänges på ett litet snöre. Det är bland det bästa som finns. Gudagott för oss hungriga människor. Ingen av oss gör sig speciellt bra på bild vid ett matbord, tydligen. Men ni får bortse från den lilla detaljen och titta på maten istället. Jag menar. SER NI!? Det är så galet mycket mat att man inte vet vart man ska ta vägen.
OM ni åker till Estepona någon gång så är det nästan ett superdupertrippel-obligatoriskt måste att besöka El Cazador i hamnen. Mumma!
Att fira en sen födelsedag
Daniel fick, nu i veckan, ett sent födelsedagsfirande och jag hade tydligen varit snäll nog för att få hänga med på ett hörn. Ett stort hörn. Vi blev bjudna ut på golfbanan, vilket kunde gått sämre, och väl hemma serverades Champagne. Därefter drinkar i hamnen och sedan bjöds vi ut på middag på stans, enligt mig, bästa hak. Jag skojar inte när jag säger att vi rullade hem.. Alldeles för mätta, men ack så nöjda!
Det skulle kännas helt okej för mig om herrn ville fylla år lite oftare. Helt okej. En gång i månaden tycker jag känns fullt rimligt faktiskt. Och jag kan gärna tänka mig att "följa med på ett hörn" fler gånger.
När man har de trevligaste grannarna
.. ja, då är man beredd att göra det lilla extra. Och när semestern börjar närma sig sitt slut krävs givetvis en avskedsdrink och tapas. Och tapas blev det, i överflöd. Hujedamig! En mormor-barnbarn middag helt enkelt. Vi åt oss tjocka, drack gott och herrejisses så trevligt det blev!
Det är synnerligen svårt, ja nästan helt omöjligt, att inte uppskatta livet här nere. Så enkelt. Avslappnat. Fy skruttans vad bra vi trivs! Jag fullkomligen älskar detta.
En kväll i äkta spansk anda
Detta var något helt nytt för mig. Flamenco. Jag har länge tänkt att jag ska ta mig iväg och titta, men så har det inte blivit av. Inte förens nu. Hela storgänget (Daniel, jag, mormor, morfar och inte mindre än två grannpar) strosade glatt iväg längs stadens alla bakgator för att hitta in till detta lilla flamenco-hak. En aningen annorlunda upplevelse måste jag medge, men en synnerligen trevlig sådan.
Sedan dess övar jag febrilt på att få klackarna att smattra sådär galet snabbt. Jag må se ut som en skadeskjuten höna med bakvikt (och låter kanske ungefär likadant) just nu, men skam den som ger sig. Jag har ett mål. Daniel ska sjunga en känslosam liten trudilutt (eller som han kallar det: "försöka få fram någon form av ljud") medan jag bjuder på ett alldeles lysande shownummer. Jag och mina klackar.
Uj uj uj! Jag säger då det.
Pass opp! En vacker dag bjuds ni kanske på en video som får er att trilla av stolen av ren häpnad.
Att spana in stora båtar
Eftersom vi har en tös i gänget som inte sett allt det fina här i landet så blir det ju en del utflykter. Den senaste bar av mot Puerto Banús och de gigantiska båtarna. Och de inte alltför billiga bilarna. Om någon läsare där ute, med en hyfsat tät plånbok, skulle vilja köpa en megabåt och ge i present till mig är det helt okej. En bil hade också gått bra. Känn ingen press, men det hade varit trevligt. Jag fyller ju faktiskt år ganska snart så.. Pappa? Mamma? Någon?
Nähä. Ingen? Nej men jag ska väl inte tvinga er då. Jag har ju faktiskt överlevt utan sådant hittills så det borde ju inte vara en omöjlighet att fortsätta så. Fast glassigt hade det minsann varit, och drömma kan man ju alltid.
Att öva golfsvingen
Den senaste veckan har faktiskt bestått av ganska mycket golf. Morfar har peppat och troget följt oss, medan jag och mormor tappert övat svingen. Jag har faktiskt gått in så mycket för detta med att förbättra mig i golfen att jag råkade puckla på morfar på kuppen. I vardagsrummet. Då tror ni kanske det värsta och antar att jag klappade till honom stenhårt i huvudet med en golfklubba? Inomhus.. Eh, skulle inte tro det. Jag övade helt oskyldigt, utan boll och utan klubba. Sedan spatserade han förbi bakom mig och jag fick till en supersving (åtminstone i min värld), varpå jag träffade honom rakt i bröstkorgen. Men var lugna, han överlevde trots min kraftfulla sving!
Jag har en lång väg att gå. Minst sagt. Men med lite blod, mycket svett och några tårar ska nog även jag kunna få till en vettig sving. En vacker dag. Alla hejar-rop från (framtida) fans är varmt välkomna!
En hälsning från värmen
Här hänger jag om dagarna. I värmen. Övar spanska för glatta livet och hoppas på att få aningen brunare ben. Efter en alldeles för sen sänggång i förrgår och en rysligt tidig morgon igår (flyget väntar ju tyvärr inte på att jag ska få ha min sovmorgon) så har jag nu återhämtat mig. Idag har jag och mormor svingat klubborna på Casares golfbana medan morfar hejade på och kom med heta tips. Om jag har hunnit ranka mig in bland eliten än? Nästan. Hann slå bort hela 3 bollar på 9-hålsbanan. Det ni!
Annars hänger vi lite i hamnen och tar det allmänt lugnt. Njuter av lugnet innan stormen, för på lördag kommer världens bästa lillasyster hit och gör oss sällskap. På söndag kommer dessutom min bättre halva ner hit. Men tills dess är det bara jag, mormor och morfar - jag är lycklig som en 4-åring!
Ha det fint och lev lugnt tills nästa gång!
En sen uppdatering från en väldigt fin helg
Sedan förrförra (ja, fy skruttans vad snabbt tiden går!) helgen, då vi var iväg på SPA, har det inte funnits speciellt många lediga stunder över. Jobb, besök av svägerskan, packning och annat fix som funnits på den obligatoriska ”att göra-listan”. Så, en vecka senare kommer här en liten bilduppdatering.
En alldeles perfekt helg, med tid för bara oss. Massage, bästa tänkbara väder och mycket skratt. Sådana pauser från vardagen är verkligen guld värda och ger en riktig uppladdning av energi. Livet blir faktiskt inte mycket finare än så. Åtminstone inte mitt liv. Och jag älskar det.
En väldigt ledig helg
Helgen som var passade vi på att använda en av de fina bröllopspresenter vi fick förra året, och spenderade tiden med något så trevligt som SPA. Man kunde haft det sämre! Uppdatering kommer vid senare tillfälle, men nu ska jag börja packa väskorna inför helgens avfärd mot varmare breddgrader.
En välkommen semester
En gissning.
Vart tror ni att vi ska i sommar?
Spanien?
Helt korrekt.
Det känns så bra att jag nästan spricker. Jag får två veckor i värmen och Daniel hänger på efter första veckan. Och att få vara nere samtigit som resten av gänget, uj uj uj! Familjetid och semsester kombinerat är verkligen inte fy skam. Så nu ägnar vi dagarna åt spanskalektioner här hemma (Daniel övar och övar och övar) så vi båda ska kunna snicksnacka oss fram där nere. Språkstudier har blivit ett av våra sommarprojekt i år.
Men fram tills resan? Ja, tills dess ska vi fortsätta njuta massor av allt det fina som den svenska sommaren har att erbjuda. Regnet inkluderat, för det har faktiskt sin charm det också kan jag tycka.
En tur till London
Jag skulle absolut inte påstå att jag är något proffs på London, men eftersom frågor om "tips" poppat upp kan jag ju bara lite snabbt nämna vilka delar jag personligen har uppskattat lite extra. Eller åtminstone vilka delar jag kan tänka mig att ni är intresserade av. Så, nu kör vi.
Musikal - Behöver jag säga mer? Jag skulle utan problem kunna ägna minst en vecka åt att gå på olika musikaler där, det finns så otroligt mycket roligt att se! Å andra sidan är hela musikalvärlden för mig väldigt fascierande. Om man gillar sådant kan jag varmt rekommendera ett musikal-besök. (Ett smart drag är såklart att boka biljetter innan resan.)
Shopping - Jo visst finns det en hel del affärer i den staden! Det är svårt att inte springa på minst en butik med saker som man gillar. Nu är jag verkligen ingen shoppingmänniska (längre) men för er som älskar affärer är det heaven, det finns som sagt något för alla. Sedan ska väl sägas att det är som på många andra ställen i världen - inhemska märken är billigare, men generellt sett är prislapparna ungefär desamma som här hemma. Annars finns det ju alltid speciella affärer som åtminstone jag tycker är roligt att ha besökt: Harrods, Selfridge och att ha gått Oxford Street. Det klassiska. För er som, precis som mig, gillar Barbour kan det varmt rekommenderas att besöka en sådan affär - priserna är väldigt trevliga jämfört med här i Sverige.
Rundvandring - Det för mig alldeles självklara när man kommer till en ny stad - snöra på promenadskorna och börja knata runt! Det finns fantastiskt mycket att se till fots. Om du har tur med vädret erbjuder London väldigt mycket att se. Givetvis tycker jag att man ska svänga förbi de "stora" platserna: Buckingham Palace, Hyde Park, Piccadilly Cirkus (även om just det mest är för att kunna pricka av på listan), Trafalgar Square, Big Ben och Westminster samt de andra klassiskerna. Utöver dem tycker jag att det är himla mysigt att bara strosa runt och titta, liksom ta in hela atmosfären lite. Ja, och självfallet stanna till på en och annan mysig pub (såvida man har åldern inne).
Palace of Westminster - Guidad tur inne i byggnaden var något vi gjorde under en utbytesresa (2011) och jag hade i ärlighetens namn inte speciellt höga förhoppningar inför det momentet. Dra mig baklänges så fel jag hade, det var intressant rakt igenom. Kanske berodde det på en fantastisk guide eller på något annat, men den turen tycker jag absolut man ska göra om möjlighet finns. (Prislappen har jag ingen aning om, men jag tvivlar på att den är speciellt stor.)
Museum - Precis som i många andra städer finns i London en hel del olika museum utspridda i staden. Flera är dessutom helt gratis, så letar man billiga aktiviteter och samtidigt är lite kultur-/historiaintresserad så kan det varmt rekommenderas. Lite allmänbildning har få människor dött av!
The London Dungeon - Ett himla roligt inslag för den som känner sig lite historia-intresserad fast inte är vrålsugen på att knata runt på "vanliga museum". Det är upplagt som en "spökvandring" och längs vägen får man vara med om olika historiska skräckhändelser (Sweeney Todd, Jack the Ripper, The Plague etc.) i form av "små pjäser". Det hela tog ungefär 90 minuter och är något som jag absolut kan rekommendera - väldigt välgjort och genomtänkt. Ett hett tips är att läsa på lite om de olika händelserna på förhand, så är det lättare att följa med i storyn. (Biljetter är en smart idé att boka i förväg och ta med.)
Madame Tussauds - Vaxmuseet, en klassiker. När jag gick dit (2011) hade jag redan besökt Tussauds i New York, och för mig visade det sig vara en sådan grej som jag tycker är vrålkul första gången. Sedan är det inte samma sak. (Kanske inte helt oväntat, men ändå.) Så har man varit på ett vaxmuseum tidigare tycker jag personligen att pengarna kan läggas på roligare saker, men har man inte varit där så gå! Det tycker jag absolut.
City Cruises (Sightseeing, Thames) - Första gången jag var iväg till London (2008) så var vi ett gäng som åkte en guidad tur med båt på Themsen och ska jag vara helt ärlig var det inte det roligaste jag gjort. Nu misstänker jag att några år på åldern gjort sitt till intresset, men om jag skulle välja igen så hade jag föredragit en tur med buss framför en med båt - jag tror det är roligare och ger mer.
Chinatown - Jag har personligen aldrig varit i det Chinatown som finns i London, men jag har hört att det ska vara himla fint där. Speciellt kvällstid om man vill hitta ett bra, mysigt mathak.
Ja det finns naturligvis många, många fler saker att göra i London. Själv har jag t.ex. aldrig orkat lägga tid på att köa till London Eye, men det är såklart något som många skulle skriva med på sin lista. Om ni har fler heta London-tips eller förslag på roliga saker att göra där (vilket ni säkerligen har), så får ni väldigt gärna dela med er av dem i en liten kommentar. Eller varför inte berätta om era bästa shopping-tips, ifall ni varit på någon speciell musikal och vad ni tyckte om den eller andra spännande åsikter? Vad får man inte missa när man är i London?
London - Day 2
Sådan far sådan dotter.. Nä, skulle inte tro det va. Hos oss var en person uppe omänskligt tidigt, ockuperade fönsterplatsen och klunkade blask-kaffe medan den andra personen låg och utnyttjade skönhetssömnen fullt ut. Gissa vem som gjorde vad!? Jeeez, sängarna där borta var ju rena rama prinsessdrömmen - fluffigt, mjukt och megamycket utrymme att snurra runt på. Vem kliver frivilligt upp tidigt då? Ingen! Ja, bortsett från min far. Uppenbarligen. Fast då är ju han som han är också.
Vi passade på att promenera förbi British Museum, som egentligen är alldeles för stort för en dödlig, normalintresserad människa. Jag skojar inte när jag säger att det tog oss en halvtimme att gå igenom ett (det första) av alla rummen. Ett. Fattar ni? Och det rummet handlade om ungefär en person - Ramses II (en gammal egyptisk kung för den som nu råkar vara lite mindre påläst). Eh jo. Det finns ju några fler historiska personer om vi säger så. Slutsats: det fanns många rum att gå igenom och det är ett väldigt, väldigt stort museum. Vi tog oss inte ens igenom en bråkdel gissar jag.
.. Vi passade även på att konstatera att den stackars hieroglyf-skrivande snubbe som råkade "stava fel" (för sådant måste ju ha hänt även den bäste) inte kan ha haft det helt lätt. "Bara tre ord kvar nu på detta 10-årsjobb.. Jäklar, jag slant! Nåja, det är bara att hugga in på nästa sten och börja om då.." Ja okej, det gick kanske att rädda situationen de flesta gångerna, men ändå. Måste ha varit lite smånervöst där på slutet. Lätt skakis på handen.
Det blev visst en hel del pub-häng för vår del - vad är väl en englandsresa utan fish 'n chips på en pub? Hur som helst var det rackarns trevligt. Jag tycker personligen väldigt mycket om att äta på pub, en bra stämning helt enkelt. Vi ringde även några samtal hem till Sverige. (Eller så kan det vara så att bilden och telefon-situatonen är helt och hållet riggade utifrån turistfoto-aspekten. Gissa själv vilket.)
Är det något vi har gjort under denna helgen så är det att gå. Ni anar inte hur långt vi har knatat runt. På lördagen vaknade pappa med träningsvärk (det händer liksom aldrig) och jag med en höft som hade varit mer passande hos en 90-åring. Vi pratar många mils asfaltsvandring; gata upp och gata ner. En riktigt nystart för min stundande träningskarriär, vilket inte är fy skam.
Vi tog oss upp i London Eye..
.. Nä jag skoja bara! Köerna var lika långa som vanligt och vi hade inte en tanke på att slösa bort en hel dag genom att stå där och stampa på stället. Inte en chans. Men det var sol ett tag så det var säkerligen en tjusig syn för de envisa själar som trotsade otåligheten och ändå åkte ett varv i en glasboll.
Efter en vända inne i London Dungeon, vilket var himla roligt och väl värt sin tid (mer tankar om det kommer i senare inlägg), tog vi vägen förbi Big Ben och ungefär där någon gång drog det riktiga ruskvädret in över oss. Hua! Regnet smattrade i marken om min oljerock kom väl till pass. Kyligt, men ändå lite småmysigt kan jag tycka. Lite regn kan man trots allt överleva.
Tunnelbanan som vi använde, Central line, hade plockats ur bruk över helgen slutade gå lördag morgon. Om vi kom ihåg det när vi skulle hem på kvällen? Icke. Så där satt vi och väntade, småfrös och klurade på varför vår vagn aldrig susade in på perrongen. Mycket lustigt. Efter en stunds väntan insåg vi naturligtvis vår stora miss och fick glatt planera om rutten hem. Det löste sig det också, men när vi kom hem och "bara skulle lämna lite saker på rummet innan middagen" slutade det med att vi istället smäckte i oss kexchoklad (som middag) och låg utslagna på varsin säng framför en halvdålig filmrulle.. Så kan man också avsluta en lördag i London.
London - Day 1
Foton kan aldrig ge en riktigt rättvis bild av känslan som verkligheten erbjuder. Det är ett faktum som vi helt enkelt måste acceptera. Däremot kan de vara en himla fin hjälp för att minnas alla saker och för att andra utifrån ska kunna uppleva en liten del av vad man själv varit med om. Så, här får ni följa med på en snabbtur till London och en flashback från vår helg.
Jag måste säga att det hela började väldigt bra då vi på kvällen blev uppflyttade vad beträffade standarden på hotellrummet (Hilton London Metropole Hotel). Utsikt (även om det var aningen mörkt just då) från våning 12 och med varsin queen size-säng - svårt att klaga. Min kära far var nog lite trött för efter middagen slocknade han på två röda. Utan att överdriva kan vi säga att jag inte var sen att följa hans exempel.
Pappa kickade igång fredagen med pulverkaffe (ingen storhit precis) och lite morgonläsning i form av en London-karta. Dagens strapatser planerades i grova drag och jag.. Ja, jag hade fullt sjå med att pallra mig ur sängen innan klockan nio - att hantera tidiga morgnar är inte min främsta talang här i livet. Alla är vi bra på olika saker, som min far brukar säga.
Ut från hotellet kom vi, efter att ha fastnat i en stoppad "snurr-dörr" och därefter blivit räddade av en 5-årig flicka (tur att vi är vuxna och "så bra på att klara oss själva"), och en stunds runtvinglande senare hittade vi in till en frukost på Selfridge. Mätta och belåtna strosade vi sedan vidare längs Oxford Street, småpratade och passade på att suga in allt.
Vi konstaterade att London minsann är en ganska häst-anpassad stad och att synen på djur skiljer sig en del från i vårt kära Sverige. Inte går du på promenad med en flock okopplade hundar mitt i en svensk storstad? Nä. För oss som egentligen är riktiga lantlollor kändes det ganska trevligt ändå. Med många djur överallt. Nåja, tillbaka till ämnet. Vi svängde, som ni ser, även förbi Buckingham Palace och spanade in drottningens lilla lya. Vi hann också se en VIP-transport som flög fram längs Londons gator. Lite som i en ball film. (Jo, det är viktigt att nämna den där transporten.. Kalla mig tönt, men den gjorde ett starkt intryck på mig!)
Solen gjorde oss sällskap både en och två gånger under dagen och vädret var i sanning inte alls så dåligt som vi från början varit inställda på. Jag räknade med regn, regn och nu ska vi se här.. Juste ja, regn. Därav valet att lämna den tunna vårjackan (i tyg) hemma och istället lämna plats för oljerocken. Well, allt kan inte bli som man tänkt sig. Om vi ska vara ärliga kändes detta som ett helt okej avsteg från utgångsplanen.
Avslutade fredagen gjorde vi på Her Majesty's Theatre, där vi satt bänkade framför The Phantom of the Opera. Jag säger då det, vilka människor! De är ju så duktiga att man nästan trillar av stolen. Nästan löjligt imponerande! Fler åsikter om själva musikalen i sig kanske kan komma i ett senare inlägg.
Att få boa in sig i sitt hem
Vi är nu tillbaka med fötterna på svensk mark igen och de största synliga spåren från helgen är påsarna under ögonen (som följd av en sen sänggång igår) samt ett fullt minneskort i kameran; fast fina minnen har vi nog allra mest av. Det blev en väldigt lyckad London-helg och vi är mer än nöjda med resan. Oh ja! Inte ens vädret ställde till det. Nä, vi kan konstatera att vi haft väldigt roligt medan vi gjort London.. Till fots. Mer bilder och en efterfrågad berättelse kommer. Kanske ett och annat tips också. Pass opp!
London
Kapstaden 2012.
Ja då är vi redan här, med en pappa-dotter-weekend i staden med stora klocktorn, pariserhjul och grymma musikaler framför oss. Ivrig som ett barn på julafton minsann! Jag menar..
- Jag får spendera en långhelg med en av jordens roligaste personer.
- Jag ska se en musikal som jag sett fram emot sedan jag var, hmm.. nu ska vi se här.. 15(?) år.
- Jag har världens bästa anledning att inte ens öppna kurslitteraturen på flera dagar.
.. hur skulle en person kunna bli annat än ivrig över det!?
I vanlig ordning har jag ingen aning om vad som borde packas ner i resväskan, vilket självfallet innebär att allt möjligt krimskrams (inklusive två tredjedelar av garderoben) slängs ner i bagaget med argument som "denna kanske jag kan behöva någon gång, om eh.. jag skulle trilla i en å, sedan bli rullad i en lerig sandlåda och någon direkt därefter vill ta en modellsnygg bild på mig!? Ja. Det kan ju hända. Den får också åka med.." - ni hör ju själva hur troligt det är att jag faktiskt skulle behöva alla sakerna. Det enda jag faktiskt får ut av mitt resonerande är en galet tung väska, helt i onödan. Jag tycker ju att jag borde lära mig det någon gång. Men så är jag tjej och då fungerar inte riktigt argumentet "äääsch, två par kallingar, ett par brallor och en tröja så löser det sig".. No. Det bara fungerar inte så.
Nåja. Nu ska jag ta mig an denna utmaning och bagagefight med den största entusiasm jag kan tänkas uppbringa - vi ska ju till London! Jag vill dessutom tro att jag börjat bli lite mer praktisk med åren. Ja att jag tänker steget längre nu, men vi får se. Det kan eventuellt vara önsketänkade från min sida. Om inte annat tar jag till min universallösning för alla problem - jag skriver en lista. Ja så gör jag.
Nytt pass inför en april-resa
Senast jag stod i ett bås hos polisen med förhoppningar om att bli snygg på ett passfoto (ja nog fasen lyckas man aldrig men ändå, man kommer alltid dit med förhoppningen att det kanske kanske ska gå - bara denna gången) suckade polistanten och sa "skratta inte, se neutral ut" medan min kära far stod på min andra sida, petade fingrar i sidan på mig och apade efter "skratta inte då Hanna, skratta inte.. ah äääär det ett litet leende där - ajjabajja!" Ja ni hänger med. Det är en mycket mogen far jag har. Kortet blev ruskigt fult - otippat! Hur som helst, den där bilden har jag alltid bortförklarat med att "min pappa retades, därför ser jag så ful ut" (I know, det är logiskt så det bara skriker om det).
Nu var det då dags igen, och min pappa befann sig inte ens i samma stad. Jag hann klä på mig i tid, ja jag han till och med duscha och sminka mig. Ni kan ju tro att mina förhoppningar var höga! Jag kommer dit, ler in i kameran, tanten säger "var neutral", jag ändrar minen, *poff* och.. wait WHAT!?
Ja, numera är jag ägare av Sveriges utan tvekan fulaste passfoto. Jag skämtar inte. Jag betalade 350 spänn för ett pass med ett foto som det allvarligt talat är ett under ifall passkontrollanterna ens kan se är jag på. Vi har bytt liga helt och hållet; frågan är inte längre "vem är det på fotot?" utan snarare "vad är det på fotot?". Min man som alltid säger att jag är vackrast i världen yttrade kommentaren "hmm jao.. Det var faktiskt inte en jättefin bild på dig älskling". Inte så hårt tycker ni. Nej. Men när min man säger det så är det faktiskt riktigt riktigt illa, och för en annan människa skulle det innebära "ful som ett träsktroll". Bara 5 år kvar innan jag får byta.. Bara 5 år.
Men nu till de lite roligare delarna. Det finns trots allt en anledning till att jag måste förnya mitt pass. I april åker nämligen jag och min (7års-mogna) pappa till London en helg. Ni anar inte hur mycket jag ser fram emot det! En riktig farochdotter-helg. Och han är faktiskt en av mina absoluta favoritpersoner - mogen eller ej - så det ska bli hur skoj som helst!
Bröllopsresan
Jag har länge lovat att ett inlägg om "den hemliga bröllopsresan" ska läggas upp, och nu passar det ju perfekt. Så. För att göra en kort historia kortare, jag planerade allt runt bröllopsnatten och mannen allt runt bröllopsresan. Jag hade ingen aning om vart vi skulle åka, inte ens när vi satte oss på flyget. Jag trodde att jag hade räknat ut det (det stod ju såklart en destination på biljetten), men det visade sig att vi sedan skulle vidare med tåg och sist buss. Han höll ut på det in i det sista vill jag lova. Hur som haver, vi kom fram till ett SPA-hotell utanför Vicenza i Italien. Så där bodde vi, och sedan gjorde vi dagsutflykter till städer runtikring.
Vi blev faktiskt bara mer och mer nöjda med vart hotellet låg. Vi hade otroligt vackra omgivningar, och det kändes inte alls "turistigt". Det blev avskilt och väldigt personligt, samtidigt som vi hade nära till stadskärnan och andra platser som är värda att besöka - det bästa av två världar.
Vi var inte alltför flitiga med att fotografera under resan, och det mesta vi har är inspelade filmer med videokameran. Vi var helt enkelt alldeles för upptagna med att strosa runt hand i hand, vara kära och skratta, men några bilder blev det såklart. Tillräckligt många för att bli en bildbomb här.
Ett besök till Venedig var ju självklart ett måste när vi ändå var i trakterna..
.. och även om det inte toppade vår lista av "favoritstäder att besöka" så är det onekligen en upplevelse att ha sett!
Pizza-stopp på väg hem från Venedig. "Äta bör man, annars dör man" känns som något vi levde efter om man ska tro korten vi har.. (Vi har mååånga mat-bilder!) Jag hoppas dock att det bara beror på att vi ofta glömde ta kort och därför kompenserade det med att fotografera lite extra varje gång vi tog pauser, dvs. åt eller fikade.. Haha!
Haha! Ja, när man kikar igenom kamerarullen så inser man snabbt att det finns en hel del mindre vackra bilder.. Men å andra sidan bodde vi på ett SPA-hotell (och besökte även andra SPA i närheten) och då går man ju inte runt i långklänning och frack under dagarna precis..
Man ska verkligen inte bli fotograferad när man äter glass. Det blir alltid misslyckat..
Omgivningarna runt hotellet var verkligen helt fantastiska!
Alltså. Den där bilen. Och Daniel i den. De ger verkligen ett mäktigt och tufft intryck! Bilden får mig att skratta lika mycket varje gång..
Dagstripp till Verona. Vi var så nöjda och såå trötta i benen när vi kom tillbaka till hotellet.. Men så blir det när man går långt, och i Verona var det svårt att låta bli att knata runt länge - det fanns ju så mycket att se!
Padova ägnade vi också ett besök, och på Daniels begäran besökte vi den stora basilikan. Vi kan konstatera att den verkligen är enorm!
Vi hade verkligen en himla fin bröllopsresa, och för er som funderar på att proppa in lite överraskningar i bröllopsschemat kan jag varmt rekommendera det! Ett fantastiskt roligt minne att ha, och samtidigt är det alltid trevligt med spännande överraskningar att se fram emot. Dessutom behöver inte båda tänka på allt, utan man kan släppa en del helt och bara njuta av det gottiga resultatet! (Och så hör ju till saken att det är riktigt roligt att få planera överraskningar åt sin bättre hälft..)
