Ja ni kan ju försöka luska lite i vart vi kan tänkas befinna oss. Inte är det kallt, så mycket kan jag säga. Och inte längtar vi hem till Sverige. Vi har det alldeles för bra här borta. Mysiga dagsutflykter, SPA-behandlingar, skumpa, värme och kärlek som flödar över. ♥ Vi laddar batterierna och bara ägnar oss åt varandra. Precis som det ska vara när man är nygift.

Detta blir allt annat än ett långt inlägg. Bara en snabbis. Jag skriver ett längre och mer utförligt inlägg vid senare tillfälle, men just nu får ni nöja er med att veta att dagen blev helt makalöst fin och det känns som om vi hade tur med allt. Vädret kunde verkligen inte blivit bättre och mer passande för ändamålet, allt klaffade som det skulle, alla verkade glada och det var precis som bröllop ska vara. Dessutom fick vi så många fina tal och uppträdanden från nära och kära. Ja, jag grät som en liten gnu men vad gjorde väl det. 

 

Åh, jag är så himla lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Såhär glad borde man vara varje dag, för fy bubblans vad livet skulle vara trevligt då! Nu packar jag förväntansfullt väskorna inför en bröllopsresa vars destination jag inte har en susning om. Detta är min makes (oj, det kändes ovant att skriva) överraskning. Eller ja, jag kanske borde säga 'en av min makes överraskningar'. Tidigt imorgon flyr vi landet. Åtminstone för 8 dagar.. So long!

 

 

Tusen tack alla ni fina människor som varit delaktiga i detta! Våra familjer, alla underbara gäster, finaste toastmadamesen, tärna och bestman, min tärnas mamma (som la upp all mat så vackert), våra solister och körsångare, bästa fotograferna, mässofficererna som serverade oss hela kvällen.. men tack också till alla ni fina som uppvaktat oss på avstånd, med lyckönskningar, telegram, gåvor och fina hälsningar. Tillsammans har ni i sanning förgyllt vår dag och vi är otroligt tacksamma för detta.

 

Ja, nu är vi i full gång och jag är stressad upp över öronen. Hoppas på sol (vilket inte ser speciellt lovande ut) och att alla har en bra dag imorgon. Nu ska vi ägna oss åt dukning, dekorering, pyssel och allt annat som borde vara gjort men än så länge inte har hunnits med. Nervös är jag dessutom. Till den grad att jag tror jag snart smäller av. (Tur att jag har en lugn tärna..^^) Men hur fel kan det gå? Jag kommer vara där, Daniel kommer vara där, ringarna är förhoppningsvis där och inget vatten går att skymta så långt ögonen kan nå.. Önska mig lycka till. Uppdatering härefter kommer inte att ske i brådrasket precis. Håll tillgodo.

Nedräkning pågår. Tre dagar kvar till den stora dagen och vi kan sammafatta vår vardag med denna bild. Myskläder, kaos, saker överallt och pyssel upp över öronen. Det kryddar vi med lite stress. (Ja och bilden i sig beskriver oss ganska bra just nu. Jag är hög på någonting, vad är ännu oklart, och Lovisa börjar bli aningen matt i pälsen. Stackars lilla tärna. Ändå håller hon tappert ut, och inte ett enda klagomål lämnar hennes läppar. Trött eller ej, ingen i detta bröllopsteamet ger sig före allt är tipp-topp.)

 

Idag var en sådan där jobbig dag. En dag när man sitter och försöker suga in allt och lite till. En dag när man börjar snörvla lite lätt så fort man ser en kollega. En dag när man finner nöje även i de mest tråkiga sakerna, bara för att men vet att det är sista dagen. Sista dagen på ett fantastiskt roligt och trevligt jobb. Jag kan inte låta bli att undra om jag verkligen gjort rätt val. Att tacka nej till Handelsbanken och ekonomistudierna för att istället satsa på läraryrket. Det känns rätt - barn och utbildning är mina hjärtefrågor - men jag känner ändå stort vemod. Jag har trivts så fantastiskt bra på banken, och den möjlighet jag fick serverad framför mig var i sanning helt fantastiskt. Ändå har jag kommit fram till att barn och ungdomar är vad jag borde ägna mitt liv åt. Vad jag vill ägna mitt liv åt. Det känns helt enkelt för viktigt för att vara något jag ska kunna strunta i. Det känns som ett område där jag kan och borde göra skillnad.. Men att säga att det inte svider att tacka nej till något gott är att ljuga. Det spelar ingen roll om resultatet smakar godare, det svider ändå. 

Förra söndagen träffade vi prästen för första gången och oj så bra det känns. Han var mer än någon kunnat önska och så otroligt mån om att detta ska bli precis som vi sett det framför oss. Det känns dessutom skönt att redan ha övat en gång, och så fick vi ju såklart svar på alla frågor som alla blivande brudpar har. Man ville ju fråga om allt allt allt, bara för att veta säkert hur allt går till. Inga obehagliga överraskningar på den stora dagen. Nu på söndag väntar generalrepetitionen av vigseln, där alla inblandade ska vara med och öva på respektive del.

 

Förra söndagen passade vi även på att fika lite hos farmor och farfar. Det är alltid mysigt. Vi diskuterade även där en hel del kring bröllopet, och jag kan säga att det känns bättre och bättre för var dag som går. Samtidigt blir jag mer och mer nervös med dagarna som går.. Men det hör väl till. Det är trots allt en av de största dagarna i livet. Det vore omänskligt att inte ha fjärilar i magen.

Om ingen berättat det för er tidigare så kan jag meddela att det är ruggigt svårt att göra en bra bordsplacering som passar 70 gäster. Helst ska ju alla vara vrålnöjda. De senaste dagarna är det denna uppgift som tyngt våra axlar. Känns som om vi sitter vakna dygnet runt och bara pysslar för att få ihop denna bild. Haha! Det kan omöjligt vara så här svårt att para ihop trevliga människor med andra trevliga människor, eller!? Fast ändå. Vi ska inte klaga. Om man ska ha något problem, så är detta faktiskt ett ganska fint probem att ha.

 

Jag kan numera nominera mig själv till Sverige mest inaktiva bloggerska, MEN jag har haft fullt upp. Det har faktiskt i ärlighetens namn inte funnits två lediga minuter över denna veckan. Jag har helt enkelt roat mig med annat, bl.a. släktkalas ute på Hönö. Festerna där blir minst sagt annorlunda. Då värdparet i fråga har många musikaliska vänner så finns ständigt någon som spelar instrument. Folkmusik för det mesta och inte en tyst minut. Onekligen trevligt med omväxling från montona discolåtar, även om just folkmusik till vardags inte står högst på önskelistan. Vi fick även se prov på lite irländsk musik då det fanns irländare på plats. Himla trevligt!

 

Det är så vackert att man omöjligt kan undvika att bli lite småkär bara av platsen i sig! ♥

 

Jag är lycklig jag. I helgen fick jag nämligen en pippitröja av min fina mamma. (Egentligen ville hon nog behålla den själv, men hon kan naturligtvis inte stå emot sina döttrar när hundblicken väl slår till.) Den är verkligen fin, min lilla randiga, stickade tröja. Jag har suktat efter en pippitröja i säkert dryga året nu, och kan för mitt liv inte förstå varför jag inte bara köpt mig en. Hur svårt kan det vara? Tur är väl att jag har fina föräldrar. Ni kan ju gissa vilket plagg i min garderob som just nu toppar favorit-listan.. Tack fina mamma. ♥ Du kan kanske få låna den någon gång. Om du är snäll. Väldigt snäll. (Men bara kanske.)

Det är då rakt inte var dag som man får den stora äran att gå på fina bröllop, så när det väl händer kan man i sanning inte vara mycket annat är glad. Dessutom är det ju alltid trevligt att få en anledning att göra sig iordning ordentligt..

För er nyfikna människor kan jag berätta att det var Daniels kusin som gifte sig, så givet är väl att jag var där med Daniel och hans fina familj. (Lite extra spännande var det att gå på just detta bröllop då det ägde rum exakt 3 veckor innan vårt eget ska ta plats. Alltid skoj att se hur andra tänkt och gjort, inte minst när man själv är mitt uppe i allt.)

Det blev en himla mysig och fin liten vigsel i Lugnås kyrka. Vackert väder fick de också på sin bröllopsdag, även om det vackraste denna dag var brudparet själva. Det kan bara inte bli annat än bra. Jag älskar verkligen bröllop. Alla är så glada och det är ju en så otroligt fin dag att få vara med om. Om jag fick så skulle jag kunna gå på bröllop minst varannan helg, bara för att det är så mysigt!

Efter vigseln bar det av mot en lokal vid Vänerns pärla, där det bjöds på champagne, god middag, fina tal, många skratt samt en och annan dans i discoljuset. Det är bara att tacka och buga för en strålande trevlig dag och ett exceptionellt fint sällskap.