När vi väntade vid busshållplatsen så stod jag och Daniel och pratade, bland 10-15 andra människor, och när bussen väl kom så gick alla bara på. Kvar låg en kvinna på marken och sa till de som gick förbi "jag mår inte bra, jag behöver en ambulans". TVÅ ynka personer av dessa 10-15 människor stannade - jag var en av dem, och min pojkvän var den andra. Vi var SIST i busskön, vilket innebär att ungefär 10 människor bara gick förbi denna kvinnan utan att lyfta ett ögonbryn. Det fräckaste jag hört på länge var en av männen som vände sig om mot kvinnan och sa "jaha, och vad ska jag göra åt det då?". Hur kan man göra så? Hur kan man ens komma på tanken att SÄGA så till någon som ligger på asfalten i, som hon själv sa, smärtor? Det är ju helt sjukt! Vad är det för fel på er? Har ni inget hjärta? Det är ett avskyvärt beteende, vilket jag verkligen hoppas att ni förstår! (Annars har ni seriösa problem.) Skäms på er!

Vi stannade med kvinnan, ringde efter ambulans och väntade med henne. Det visade sig att hon kom från ett behandlingshem, och hon hade smärtor och huvudvärk efter den medicinering och de tabletter hon fått. Dessutom var hon självmordsbenägen pga. av dessa. Hur kan man bestämma sig för att INTE hjälpa en människa som så uppenbart behöver hjälp? Hur är det ens fysiskt möjligt att fatta ett sådant beslut? Jag förstår inte.

Jag skäms över er hjärtlösa människor! Jag skäms över att ens se hur lite människor bryr sig om andra! När jag ser er så skäms jag över att vara svensk! Jag har inte ord som kan beskriva hur besviken jag blir på människor som gör så. Vad hade ni själva tyckt om det var ni som låg på marken och alla bara gick förbi? Hade inte ni velat ha hjälp kanske? Dra åt skogen! Jag hoppas att era ärenden i stan var viktiga nog att väga upp det dåliga samvetet. Mina hade då inte varit det!