Busy as a beaver

Hur det känns just nu?
Jo tack..
 
 
Jag är fortfarande helt slutkörd efter förra veckan och det där med "inget fast sommarjobb och extra ledigt kan nog vara bra för mig nu" höll ju i sig cirka noll dagar. Ja inte att jag inte hade tyckt det vore skönt alltså, för det hade jag verkligen, utan mer det att jag inte alls fick så ledigt som jag hade trott. Nehepp. Sommarlov, vilket skämt! Jag får tacka mig själv för årets blåsning. Oh well, tanken på lov har åtminstone fyllt sitt syfte fram tills nu och hjälpt mig överleva terminen, så bluff eller ej fungerade det. 
 
Men förra veckan då. I korta drag kan man säga att måndagen var en heldag med tentor för min del och redovisning av kandidatarbete för Daniels del. Hur kul liksom!? Tisdagen blev en städ- och resdag. Också den dagen var rysligt rolig, som ni säkert förstår. Onsdagen ägnade vi åt svägerskans studentfirande i Skövde samt att jag åkte och skrev terminens sista tenta i Göteborg - en härlig kombination fullproppad med stress. Torsdagen spenderade vi i Stockholm på min kusins studentfirande. Alltid skönt när stora firanden har en så god tidsmarginal och dessutom ligger geografiskt nästgårds.. Och på fredagen, då vi skulle åka hem från huvudstaden, lyckades vi få med en 3 timmar lång paus då vi spanade in väggarna i ett akutrum på Hallstahammars vårdcentral. Min familj måste verkligen älska att resa med mig numera, eftersom jag alltid är den av oss som gör sig illa eller blir sjuk. Alltid. Helgen ska jag inte påstå var hemskt stressig, men nog lyckades vi trycka in en del ärenden även där. På söndagen ansvarade jag för "piffet" inför min svägerskas studentbal och därefter stod vi och länge och väl för att få vinka sådär pinsamt som bara familjen gör och se när hon travade fram längs röda mattan.
 
När allt var klart och vi missat ett tåg hem (något vi inte led nämnvärt av då svärföräldrarna bjöd ut oss på middag under tiden som vi väntade) var vi så trötta att vi nästan svimmade. Hem, hoppa in i duschen, sova och upp tidigt för att jobba dagen därpå. Lätt sliten och mör kroppen måste jag säga. Men tror ni det blev tidig sänggång för vår del igår? Icke. Vi satt och ugglade hemma hos bästa Jenny tills klockan hade passerat midnatt och en bra bit till. Hon åker till vackra Norrland (idag) och blir borta hela sommaren så varje sekund kändes värdefull. För värdefull för att slösa bort. Fast nog kostar det såhär dagen efter..
 
Så hur känns det egentligen? Inte som sommar och ledigt i alla fall, det är ett som är säkert.

Att pausa

Detta underbara studentliv som jag, allt som oftast, lovordar då det innebär så mycket fritid och eget planerande har faktiskt sina baksidor. Jo. Tänka sig, det är inte bara lugnt och skönt hela tiden. Vissa perioder vill man bara krypa ihop till en boll under täcket och inte gå upp ur sängen för att det är så mycket att ta tag i. Som nu. Daniel har sin slutspurt på kandidaten (och en hel del annat bös) samtidigt som jag jobbar och pluggar konstant. Som om inte det vore nog vankas dessutom tentatider för min del. Förra veckan hann vi knappt träffas, trots att vi bor under samma tak.
 
 
Ni kan ju tro att jag dog lite av lycka när Daniel i lördags skickade meddelandet "vill du gå på dejt med mig? Var klar vid 19.00, jag plockar upp dig!". Jag älskar den där mannen så mycket att hjärtat värker och jag ibland tror att jag ska spricka. En sådär kärleksbubblig, hemlig date night med världens finaste. Kan det bli bättre? Jag tror faktiskt inte det. Det blev en minst sagt välbehövlig paus från allt. Fortfarande smått lyckobakis, vilket jag alltid blir efter att ha spenderat så mycket tid med min bättre halva, känns veckan genast mycket lättare att ta sig an - något som jag är oerhört tacksam för.

Dagar som dessa så är det okej

 
Idag var det okej med vardagslyx - på en torsdag. Jo. När man dels är tokstressad över allt som ska göras och det dessutom sammanfaller med att vara riktigt busväder ute, ja då är det okej. Det är nästan så att det är lag på att man måste lyxa sådana dagar. En paus liksom. Nu har vi intagit soffläge och det med en matkoma av variant delux. Ja, jag säger då det! En trerättare var på sin plats idag. Inga konstigheter. Nu är vi definitivt mer redo att ta oss an en morgondag med jobb och studier följt av en helg med ett storslaget födelsedagsfirande. Mätta och utvilade. Vad skulle kunna gå fel liksom?

Det är inte alltför synd om oss just nu

 
Ja, vår vecka so far. Inte alltför ansträngande, precis som vi önskat. Några vändor till skolan, en sväng förbi IKEA och en total make over i kontoret hemma. Plats för att jazza loss där inne har vi icke numera (som om vi någonsin haft det), men två skrivbord (och två arbetsplatser) kändes väldigt trevligt med två studenter i huset. Från i onsdags tog vi påskledigt och nu har vi mer eller mindre checkat ut helt från allt som kan förknippas med studier och jobb. Nästan. Lite pluggande är ofrånkomligt.
 
Nåväl. Onsdag-torsdag spenderade vi tid hemma hos svärföräldrarna och blev bortskämda som vanligt (=inte överdrivet stort fokus på studier). Igår kväll åkte vi ut till min familj, eller ja gården åtminstone, och åt middag med farmor och farfar. De hade med sig hårboll ett och två dessutom, så sedan dess har hela skaran djur varit samlad under vårt befäl. Yepp, that's right. Medan min familj är iväg och njuter av finväder och Sveriges bästa skidåkning (inte avis, inte alls) håller Daniel på att bli en i hundflocken (han gör konstiga ljud och kryper runt på golvet - creepy) och jag agerar självutnämnd kapten över hästmockeriet. Fancy, very fancy! Ja, sedan glassar vi såklart runt och låtsas vara gårdsägare. Det är sådant man gör dagar som dessa. 
 
Nog tycker jag att vi sköter detta snyggt. Bortsett från några MMS till far min där vi, mogna som vi är, var tvungna att visa hur vi bröt mot regler (hundar i soffan gick tydligen relativt bra, men att öppna hans fina wiskey var ett klart ajjabajja - good to know) har vi utfört alla uppgifter högst seriöst och professionellt. Hästarna var dock ytterst skeptiska till min teknik för utfodring imorse, det måste erkännas. Förstår inte vad jag gjorde för fel, men de lätt idiotförklarande blickarna borrade sig igenom mig - what. are. you. doing ("crazy human" var redan underförstått)? Inte var hårbollarna mycket bättre. Nä. De satt i stalldörren, gäspade stort och använde sina "vi vill antingen sova eller ha frukost nu, och definitivt inte sitta här-blickar" mot mig. Morgonpigga familjen var det här ja. Eller inte.
 
Älskad eller inte bland djuren, min lillasyster måste åtminstone tycka om mig. När vi kom hem hittade jag en överraskningspresent på sängen i mitt gamla rum. En vit, toksnygg Bondelid-tröja och, finast av allt, ett hjärtebrev. Bara för att jag är "världens bästa storasyster". Sug på den ni! Själv fick jag ett dubbelt så stort hjärta, började som vanligt gråta (för det var så extremt fint) och sprang tårögd ner till Daniel ropandes "titta Daniel, titta, titta, titta! LÄS!". Även han var nog aningen tagen. Hon är ju så så fin den där ungen. Så omtänksam. Ja. Och så världsabäst helt enkelt! Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra utan henne. Ibland går hon mig på nerverna, men som jag älskar den tösen. ♥ Jisses! Bästa. Som. Finns.
 
Jo, veckan kunde varit sämre. Definitivt. Nu vankas dessutom påsk och stormiddag med favoriterna! Det kan bara sluta bra. Fast först laxmiddag och kladdkaksdessert, följt av film och soffhäng med min bättre halva. Misstänker att vi får sällskap av hårbollarna när det kommer till filmtittandet. 

Tid för varandra

Nu har vi pluggat dygnet runt och skrivit så många tentor att vi glömt vad vi heter, ungefär. Nu förtjänar vi allt att ta det lugnt och ha "bara vara med varandra-tid" ett tag. Så lugnt som vi nu hinner ta det med allt annat som drar igång direkt. Är det inte tentor eller skola så är det något annat som ska göras. That's life. Fast ibland måste man ju dock få unna sig tiden att göra något annat än måsten och bara ta det lugnt - påsk blir vår "lugna vecka". En mer än välkommen sådan. Familjetid, pyssla om djuren, långa promenader i det förhoppningsvis fortsatt fina vädret, träffa favoritpersoner som man saknat, goda middagar och återhämtning - helt enkelt gå in i den där harmoniska bubblan som man lätt trillar ur när vardagslunket blir stressigt.
 

Jämställdhet i förhållandet

Jämställdhet. Ett minst sagt värdeladdat ord i dagens samhälle. I mitt och Daniels förhållande har det alltid varit så självklart till den grad att jag knappt tänkt på att det finns andra alternativ. Klassiska könsroller är inget vi håller oss efter speciellt mycket här inte. Eller ja. 9 av 10 gånger kör Daniel bilen, men då av den enkla anledningen att jag tycker det är vråltråkigt - jag genuint ogillar att köra bil just för att det är så tråkigt. Om jag väl kör bil så finns det två möjliga förklaringar: jag är ensam och har inget annat val eller så har Daniel tvingat mig till det med motiveringen "det är bra att träna så du inte glömmer". När det kommer till teknik så har jag en man som är jätteintresserad medan mitt egna intresse ligger på minusskalan. Ni hör ju själva. Så gällande de delarna spelar jag helt enkelt dum och kör med lite vita lögner, som vi båda är mycket väl medvetna om, i stil med "jag kan inget om detta och förstår inte hur det fungerar" vilket resultaterar i att han fixar allt som rör tekniken i vårt hem. Jag är lat. När han inte är hemma så får jag såklart fixa alla problem på egen hand, men om jag kan slippa undan så gör jag det mer än gärna.
 
Alla andra uppgifter delar vi helt sonika 50/50. Har vi inget viktigt att göra lagar vi mat, städar, diskar, tvättar och allt sådant tillsammans, och vi ser till att ha roligt medan vi gör det. Annars faller det sig ganska naturligt att den som har mest tid över lagar mat och diskar om det är stressigt. Jag behöver aldrig tjata om att saker ska bli gjorda, inte mer än han måste tjata tillbaka. Jag behöver sällan ens be om det. Självklarheter kan man tycka.
 
 
Därför blir jag lite mörkrädd när jag inser att detta inte alls är speciellt självklart för alla. Att det finns "tips för att bli en lyckligare man" som innebär så självklara saker som att du kavlar upp ärmarna och hjälper till i hemmet. Jag menar, hey news flash! Är det inte ganska uppenbart att man mår bättre av att hjälpa till (oavsett situation och syssla), att förhållandet utsätts för mindre belastning och att det uppstår färre konflikter om man hjälps åt med vardagssysslorna - förhållanden handlar väl om team work?
 
När jag väl kommer på mig själv med att vara tacksam för att jag har en man som tar så mycket ansvar och aldrig "lastar över saker" på mig blir jag samtidigt fruktansvärt ledsen. Ledsen för att det inte är lika för alla. Tänk hur många gånger det skulle kunna underlätta om var och en gjorde det man var bra på och tyckte var skoj, och alla de övriga, tråkiga sakerna hjälptes man åt med oavsett könstillhörighet. (Förhoppningsvis har väl inte ditt kön något som helst att göra med på vilket sätt du utför vanliga hushållssysslor!? Yuck!) Det går ju åt båda hållen - enligt mig blir du inte lyckligare av att utföra hushållssysslor om du är man jämfört med om du är kvinna. Löjligt påstående! Det är enbart en fråga om att ta ansvar för att gemensamma uppgifter blir gjorda och underlätta för varandra - hjälpas åt! Är inte det en av grundstenarna till att man ska kunna ha ett harmoniskt, fungerande vardagsliv och därmed också förhållande?

Det där med att ha många bollar i luften

Konstant minst sju bollar i luften samtidigt, ja det är lite så vardagen ser ut just nu. Inte för att jag direkt har något emot det, men jag blir så trött i kroppen av det. Ja. Fast allt kan såklart inte vara perfekt hela tiden. Och som det är nu värdesätts myskvällarna desto högre, vilket inte är fy skam det heller. Helgerna har verkligen blivit "äta finmat, mumsa desserter och dricka vin"-dagar. Sådär så vi sitter och skrattar i mun på varandra och har långmys i soffan, bara för att få lite avkoppling.
 
Funderar skarpt på att slänga ihop en ny laddning med vit chokladmousse - löjligt gott!

Nu måste jag nog ändå säga att jag borde få min dos av återhämtning. Igår var planen att ta en välbehövlig liten fika med världensbästaJenny. Eller ja, egentligen har det varit på plan länge med det har alltid kommit annat i vägen i sista stund. Och det fungerar bara inte, att inte träffas på länge. Tanken var en fika på en timme eller en och halv, kanske.. När vi hade passerat 4 timmar på det där caféet behövde vi börja packa ihop. Lägg märke till behövde. Om vi var färdigpratade? Nä inte på långa vägar. Så det där med distans är verkligen inte vår grej. Nog för att vi pratar över telefon ofta, men det är inte alls samma sak. Och nu har det inte ens funnits tid för telefonsamtal det senaste, vilket innebär katastrof, om än av den mindre sorten. Eller som Jenny så fint uttryckte det: "du brukar alltid finnas bland mina senast ringda kontakter men nu.. Jag blev lätt förtvivlad när jag behövde BLÄDDRA för att hitta dig! Det kändes fruktansvärt." Hur som haver, 4 timmars Jenny-dos bidrar onekligen till att världen börjar vändas rätt och energin återvända igen.
 
Sedan kan jag inte förneka att en ledig dag (idag) inte gör sitt till. Livet som hemmafru är definitivt inte otrevligt att ha någon gång ibland. Nu kan jag mysa runt i hemmakläder, städa lite lagom, plugga lite när jag känner för det, gå ut i det fina vädret och lugnt vänta på att andra halvan ska komma hem. Ja samla energi inför kvällen helt enkelt. Ni förstår, när andra halvan kommer hem ska vi göra oss iordning och sedan dra iväg mot en annan del av staden. Vi är bjudna på middag hos finaste Emelie och hennes Andreas vilket ska bli hur roligt som helst. På riktigt. Världens bästa start på helgen.
 
Ja och sedan tar vi helg. Det innebär fler "äta finmat, mumsa desserter och dricka vin"-dagar, och då kan man inte annat än hamstra energi.

När helgens planer ändras

Nej den här helgen blev ju inte riktigt som planerat. Tanken var att få besök av en kompis, men icke - han blev sjuk. Så vi fick några dagar för oss själva istället.
 
Jag har fått alldeles för långa, men ack så sköna, sovmorgnar och Daniel har som vanligt startat ett mindre (kudd)krig här hemma varje morgon. Han vill alltid komma och "gosa" (han bara hittar på - egentligen är han inte det minsta gosig, utan bara busig) när jag väl vaknat, vilket normalt sett börjar med att han ska "hjälpa mig att vakna liiiite till" och slutar med att jag ligger på golvet alternativt står inrullad som en vårrulle i våra täcken och med kuddar lite överallt. Väldigt gosigt. Not. Han är alltid toknöjd med sig själv efteråt, ungefär som en treåring som just genomfört ett busigt hyss. Behöver jag nämna att jag ibland blir lite frustrerad? Tur är väl att man har ett (relativt) trevligt morgonhumör och tålamod som ändå är värt att nämnas. (Ja men så har jag ju fått stå ut med liknande påhitt hela min uppväxt, då jag har en synnerligen kreativ far som alltid funnit stort nöje i detta med att väcka morgontrötta människor - förslagsvis hans döttrar - på de mest irriterande och påhittiga sätt. Han är lite av en expert faktiskt.)
 
Jag hade även på plan att ge mannen storstryk i pingis nu i helgen.. Det gick sådär. Jag var inte riktigt så grym som jag först hade tänkt mig. Så, med ett småtacklat självförtroende får jag nog erkänna mig besegrad.
Det som faktiskt blev över förväntan nu i helgen är vädret. Fasligt skönt med sol och hela faderallan! Så himla fint och ett riktigt "vara ute-väder". Det tackar vi så hjärtligt för!
Vi har dessutom ätit så så gott nu i helgen! Fredagsmiddagen blev gudomlig och igår passade vi på att slänga ihop pizzor (haha - insåg nu att de faktiskt inte är så estetiskt vackra att se på, snarare motsatsen) som blev fantastiskt lyckade. Dessert har vi också sett till att unna oss, och oj så gott. 
 
Egentligen hade vi väl velat smocka i oss godis också, men se det gick inte. Vi har nu börjat ta tag i detta med sockerbovar och annat dåligt, även om vi inte har några direkt extrema regler. Träning har vi faktiskt börjat ta seriöst nu. Ja hör och häpna, jag går och gymmar. Kan ni tänka er!? Mig på gym. Galet - jag vet. Hur som helst. Godis har vi helt slutat köpa och nu är endast hemmagjorda kakor tillåtna (och då enbart på helger och i måttlig mängd). Fast dricka, det gick bara inte att skippa helt. Inte än. Så det är också tillåtet på helger. Det har vi alltså gottat oss med i helgen - nybakade muffins och rulltårta.
 
Nej nu ska jag återgå till Morden i Midsomer och soffhäng med min bättre hälft. Ja och någon muffin såklart. (Måste ju passa på att njuta av sista möjligheten att gotta oss nu på en vecka!)

Vinterkänslor är allt ganska fint att ha

Andra advent bara svischade förbi och tiden går i sanning fort nu innan jul! Helgerna är fullsmockade och vardagarna inte mycket mindre uppbokade. Så när jag den här helgen var helt ledig var det ju lite hallelujah. Vi avslutade vår förra kurs i fredags, och börjar nästa först imorrn - galet skönt! Nu hann jag med allt det där som bara legat och väntat, som en sväng till frisören, ladda frysen med bullar och bröd, storstäda, bli av med all tvätt.. Och så har vi ju hunnit mysa! Eller ja, Daniel har tre tentor innan jul (samt jobb och allt annat skolarbete också) så han har väl inte varit riktigt lika ledig som mig i helgen. Men lite mystid har vi allt fått ihop! :)
 
 
 
Nu har verkligen ALLA vinterplagg fått åka fram - dunjackor, stora halsdukar, lovikavantar, mössor - men lite mysigt är det ju allt att få gå runt som en liten michelingubbe.. Ja, i februari lär jag ha ändrat den åsikten men just nu är det ju gosigt att få boa in sig ordentligt! :) Nä, nu ska vi gosa ner oss i soffan, äta lussekatter, pepparkakor och julkola, dricka glögg, se en film och njuta av det sista av årets andra advent. Hoppas ni alla har haft en mysig dag!

Biodejt med Snövit och hennes gäng

Just kommit hem efter att ha lämnat finaste bästisen vid tåget. Vi har haft en så himla mysig helg, och tillsammans med Daniel passade vi på att avsluta den med att gå på bio. Det var verkligen länge sedan sist och kändes faktiskt riktigt lyxigt nu. Kvällen planerar vi ägna åt att vila upp oss och samla krafter inför nästa arbetsvecka. Hoppas er helg varit lika bra som min! :)

Picknick ute i det gröna ♥

Med finväder som detta och "lyxen" att inte ha börjat arbeta än så är det bäst att passa på att njuta fullt ut. Hela eftermiddagen spenderade vi med att fika och skratta ute på en mysig grässlänt som vi upptäckte för bara några dagar sedan. Vem hade kunnat tro att vi bodde så fint. Hah!
 
Även om jag längtar efter att få börja arbeta (jag är ju som jag är och absolut älskar jobb!), så känns det helt underbart att få vara ledig tillsammans med bästa pojken i världen. Det är knappast en lyx vi kommer ha att unna oss heeeela livet, så man får passa på att utnyttja det till 100%. Om några år blir det andra bullar. Dessutom kommer jag väl, om jag känner mig själv rätt, ha minst hundra bollar i luften och saker att göra varje dag, 23 timmar om dygnet, hela hösten.. Antagligen därefter också. Så jag måste ju ladda batterierna så gott det går nu. Är det inte plugg så är det jobb, och är det inte jobb på banken så är det jobb någon annan stans. Ja, sysselsättning ska jag nog inte få svårt att hitta! På tal om studier så kan jag ju berätta att jag fick tillbaka betyg på vårens kurs och det var minst sagt ett trevligt resultat. Så jag har en "bra-dag" idag. :) Nu har Daniel valt film, så soffmys står härnäst på schemat. Ha en underbar kväll ni fina!
 

Vardagens höga tempo

Den här veckan är det minst sagt full fart hos oss. Daniel har en miljard skolsaker att göra, och jag ligger då inte långt efter. Suck, pust och stön! Dessutom ska det hinnas måla möbler, slipa träskivor, borra upp lampor, högtalare och tavlor, fixa klart alla inbjudningarna, baka bröd, laga mat, städa, tvätta, diska.. Ja och så ska ju förhoppningsvis lägenhetsnissarna komma och fixa det sista i lägenheten. :) Ovanpå det ska någon form av sömn, träning och 2-sekundersvila tryckas in. Hur blev det så galet mycket?

Jaja, det är bara dryga veckan kvar nu.. Sen tar vi oss en välbehövlig paus och åker till Tyskland. :) Och därefter ska jag jobba en vecka, vilket också känns som "paus" (om än av ett helt annat slag). Sedan är jag nog åter igen en harmonisk människa.. :)


Helgen som spenderades tillsammans med bästa Lovisa var SÅ mysig. Åh vad skönt det var med en tjejhelg! Jag behövde det! Ett av målen med helgen var att hitta en FIN vit klänning till bröllopet, vilket vi också gjorde. Dock kändes 10.000kr som lite väl maffigt för min plånbok, så det blir till att leta vidare.. Attans vad svårt det ska vara! Jag är nog helt enkelt för kräsen.. Det slutar antagligen med att jag virar in mig i ett vitt lakan, och sen får det duga. Haha!

Lyx på morgonen ♥

Ibland är livet lite fööör lyxigt. Åtminstone sådana dagar då man först får sovmorgon och sedan blir väckt med frukost på sängen. Av världens finaste man kanske också ska tilläggas. ♥ Och att han hunnit plocka iordning lägenheten och rensa undan all disk gör ju inte saken sämre (eller mindre lyxig) precis. Just en sådan morgon var det tydligen idag. ♥ En definitivt bra start på dagen och veckan!

Bild från Spanien, hösten 2011. 

Nu blir det middag hos fina vänner, tjo!

Allt fixat och klart. Bussen nästa!
Hoppas ni får en fin kväll allesammans! :)

Tanken var åtminstone god...

Nu har jag, efter många om och men, hunnit städa lägenheten, baka en kaka, göra iordning pannacotta, plocka fram soffbordet, duscha, springa ut med soporna samt handla mjölk och dricka inför kvällen. Puh! Daniel är på väg hem med sällskap och pizza, så nu ska jag bara fixa iordning mig själv det sista. :)
 
Jag kan säga att det inte var helt lätt att hinna med allt, då jag lyckades skaffa mig en heeel del extraarbete. Jag hade gjort klart pannacottan, ställt in den i kylen och förberett den andra kakan. Korkad som jag var tänkte jag att "glasen (med pannacotta i) är för höga för att stå på en hylla i kylskåpet", och så jag ställde jag dem i kylskåpsdörren. Jag tänkte "nu måste jag vara försiktig när jag öppnar dörren". 5 minuter senare, när jag skulle fixa glasyren till andra kakan, rycker jag upp kylskåpsdörren och swop. Två glas faller i golvet. En klarade sig, den andra sa krasch. Yes! Härligt. Halvstelnad pannacotta(=kladdigt som attan!) mixat med glassplitter i HELA köket. Woop, woop. Kände mig inte helt nöjd med mig själv där jag stod, lika nedkladdad som köket. Så jag hade ju kunnat vara klar med städningen sisådär 40 minuter tidigare än jag faktiskt var.. Ugh!
 

Nu är dagens tidigare missöden glömda. Pizza och soffhäng på schemat; det kan bara bli bra!

Finbesök på kvällskvisten ♥

Nu blir det till att pyssla iordning här hemma så stället ser representabelt ut. En sann utmaning, det vill jag då lova! Haha. Men får man finfolk på besök så får man. :) Så nu ska det städas, bakas något och förbereda någon form av efterrätt till kvällens mys, ett paket ska uthämtas (tjoho!) och duschen ska få sig ett snabbt besök också. Och Daniel måste hinna komma hem såklart. :) Sedan så är jag nog redo! Välkomna in! ♥

Skoluppsatsen insickad, kylskåp och frys är uppfyllda och skidskyttet visas på TV. So far, so good!

Filmkväll med världens finaste ♥

Dagens har ägnats åt släktmiddag ute hos farmor och farfar, en himla lyckad tillställning. Precis som alla andra gånger. Fantastiskt god mat, stressfri miljö och allmänt trevligt och mysigt sällskap. :) Tusen tack!

Resten av kvällen spenderades åt familjemys och filmkväll, och idag var det Taken som rullade på bioduken. En film som helt klart gick hem hos oss. Dessutom testades "Frödinges nya kladdpepparkaka". En allmänt supermysig kväll med andra ord. Så, för er som inte kunde vara med och mysa finns alltid bilder att njuta av.. ;)


Smarriga, nya kladdkakan ska testas!
Saft, pepparkakor och fröken Crazy Smile..
Tummen upp för myskväll!
Pojkvänner är till för att mysas med!

En trött(?) mamma och en fikasugen resterande del av familjen. :)
Trevlig kväll och helg ni söta läsare!

Göteborg

Nu har jag precis kommit hem igen efter en sväng in till stan där jag träffade gamla klasskompisar. :)
Nu blir det till att laga lite mat och sedan får vi se vad dagen(/kvällen) har att erbjuda. Kanske en snabbis till IKEA för att inhandla en ny tavla. Det vore ju alltid trevligt och fint. Vem vet. :)

Trevlig kväll och helg gott folk! Glöm inte att ta hand om er! :)


Kom just på att jag måste berätta om världens sötaste lilla tös! Aww! När jag åkte buss förut gick det på två barnfamiljer, med två barn var. Supersöta! Hur som helst, en av de små flickorna (hon kanske kan ha varit 5-6 år?) gick och ställde sig bredvid mig för att hålla sig i när bussen började åka. Blont, lockigt hår och enorma ögon. Så otroligt söt! Hon spenderade de första minuterna med att stirra på mig. Haha. Så sa jag "hej där" och hon sken upp som en sol och hälsade tillbaka. På världens sötaste norska! Åh, jag smälte lite då kände jag. :) Sedan vände hon sig om till sina föräldrar, drog sin far i ärmen och började utropa "pappa, pappa, pappa!", vände sig om igen och gav mig världens bredaste leende. Efter det babblade hon vidare med mig om allt möjligt. Åh! Sicken söting. :) När jag skulle gå av bussen fick jag både hejdå-rop (på norska!), vinkningar och leenden! Åh, vilken start på min dag. Tusen tack, söta lilla norska flicka, för att du gjorde min dag så fin!

Hanna!
Personligt
Personligt bloggar
Personligt
RSS 2.0