Denna höst är verkligen helt magisk! Vädret har varit sådär fantastiskt fint nästan varje dag, jag har hunnit med massor av roligt jobb och helgerna är fullproppade med skojigheter i form av olika mässor, höstbal, familjeträffar, showmiddag och kompismiddagar. Helt, helt magiskt. Dessutom har vi nu de roligaste vinterplaner man kan tänka sig inbokade! En veckas skidåkning i Alperna tillsammans med ett gäng vänner.. Huuur crazy är inte det? Va, va!? Jag säger ju det! Helt galet och hur rackarns roligt som helst. Samtidigt är det mycket att hinna med, speciellt när det nu vankas tentatider, och ibland blir det lite för mycket med allt jobb, all skola och alla projekt på samma gång. Det är då min andra halva rycker in och räddar situationen. En bukett blommor för att jag “är så fantastisk” och en spontan date night när den behövs som mest. Helt enkelt egentid när den är som bäst. Bara vi två. En kväll med skrattkramp, god mat och väldigt många pussar. Sådant som får mitt hjärta att fladdra iväg lite extra och stressrynkorna i pannan att spårlöst försvinna. Det är precis vad som behövs för att minnas vad som är viktigt och få livet på rätt kurs igen.

 

Men som sagt. Den här hösten alltså. Den är svår att inte älska.

Ni anar inte hur totalblåst jag blev i fredags. Dra mig baklänges alltså. Vi hade en tapaskväll med Jenny inplanerad och jag var peppad till tusen. Sedan hade jag och Jenny även bestämt att träffas en stund innan, för att fika och prata i mun på varandra i några timmar. Jag tyckte att 17.00 lät rimligt att träffas, då middagen var planerad till 19.30 - 2,5 timme borde ju räcka kan man tycka. Jenny godkände tiden. Vid lunchen fick jag ett meddelande i stil med "Hanna, det har hänt något ganska allvarligt och jag tror vi måste prata.. Oroa dig inte, men jag skulle jättegärna ses tidigare om det går!? Jag behöver verkligen få prata.." och ni kan ju tro att mina tankar gick bananas kring vad som kunde hänt min fina Jenny. Så jag berättar, med tårar i ögonen (ja tårar, förstår ni hur tjata jag och Jenny är!?) för mannen att jag måste in tidigare och pallrar mig iväg. Vi möts upp och tar en spårvagn för att åka till ett "tokmysigt fik, mitt ute i ingenstans, men som vi bara måste testa - 5 stjärnor i GP är inte att leka med" och jag fattar inget. Nä. Så kliver vi av spårvagnen och Jenny utbrister "nä men se vem som står där.. Och vem kommer gåendes där borta!?" varpå min hjärna tar ungefär en halvminut att koppla ihop ett och ett. Så där stod jag med hakan i marken, Jenny vid min sida och våra båda andra halvor framför mig - surprise!

 

Efter mycket om och men (och några försäkringar om att överraskningen inte var att hänga på ICA:s parkering) hittade vi in till Laserdome och hade 40 helt galet roliga minuter iklädda blinkande västar. Sedan promenade vi till tapas-restaurangen där vi hade en helt fantastisk kväll. Det var hur mysigt som helst och maten smakade lätt gudomligt. Ja vi hade så trevligt att när klockan började närma sig mycket tog vi spårvagnen hem till oss och avslutade med filmkväll.

 

Mina fredagar. Ja behöver jag säga att jag älskar fredagar!? Och jag älskar min fina man och mina världensbästavänner. Jag känner mig så så lyckligt lottad att det inte riktigt är klokt! Hakan min är fortfarande öm efter att ha slagit i marken så många gånger, men jag kan inte annat än tacka. Så. TACK, för att ni totalblåste mig! Hur ni lyckades med allt (inte minst tajmingen) vet jag inte riktigt, jag hade verkligen ingen aning. Ni är amazing.

Ja historien om hur jag och min äkta hälft faktiskt träffades, och hur det "blev vi", kan naturligtvis berättas på många olika sätt. Därför väljer jag aningen annorlunda variant. I samband med vårt bröllop fick vi väldigt många fina telegram, och några stack ut lite extra. Så tillåt mig nu presentera - vår historia sett genom en annan persons ögon och uppläst av vår ena toastmadame under bröllopsmiddagen.

 

 

Ja han är verkligen det finaste jag vet, den där mannen. Han gör mina dagar så väldigt vackra, och mig så väldigt lycklig. Och kanske är det därför jag älskar honom till månen och tillbaka, just för alla småsituationer i vardagen. ♥

 

Varje kväll lägger han armarna om mig, drar mig nära, snoffsar in sig min nacke och berättar hur mycket han älskar mig. Varje kväll. Det spelar ingen roll om jag är vaken eller sover, han ligger ändå där bredvid mig och viskar fina saker i mitt öra innan han somnar. Varje morgon ger han mig fler pussar och kramar än jag kunnat önska och han missar aldrig en hejdå-puss ifall han åker tidigare än mig. Aldrig. Han missar bussen och kommer sent till skolan före han prioriterar bort att pussa mig i pannan, säga hejdå och berätta hur fin jag är - även om jag så ligger och sover. Varje gång vi ska se film drar han mig nära, stryker mig över håret och masserar min nacke, trots att han vet att jag då somnar av avslappning efter halva filmen och vi måste se om den igen. Han ställer alltid alarm åt mig, eftersom han vet att jag glömmer sånt, och småsaker som jag tänkt på men inte hunnit med fixar han ofta innan jag sagt något. Hur mycket han än har att göra så ser han alltid till att vi får tid för varandra. Tid att bara vara vi. När jag diskar eller lagar mat smyger han fram, lyfter upp mig och snurrar runt några varv - bara för att få pussas lite extra. Och han får mig att skratta. Varje dag. Vi har alltid så extremt roligt.

 

Nog gör han mig även irriterad ibland. Absolut. Som att han alltid lämnar svettiga träningskläder i en hög på golvet i hallen. Eller som att han alltid glömmer kontorslampan påslagen så någon annan får släcka den. Eller att han är ganska usel på det där med planering, medan jag vill planera allt. Han puschar mig alltid lite för långt när det kommer till träning, bara för att han vet att jag egentligen klarar mer - men då brister såklart mitt tålamod. Och han är inte mycket för det där med städning - han gör det "frivilligt", men fuskar gärna med både det ena och det andra. Och det där med överraskningar. Han avslöjar sig ofta med att han HAR en överraskning, och sedan får jag (som älskar överraskningar men fullkomligen avskyr att vänta på dem) vara småfrustrerad och vänta i flera månader.

 

Frustrerad gör han mig, ja. Men när han inte är hemma saknar jag att snubbla över den där högen med svettiga kläder, saknar att behöva trassla för att rädda situationen med någon av hans dubbelbokningar och saknar att få klaga lite över att han överdriver kraven på mina träningsprestationer. Framförallt saknar jag att få ha honom nära, få fläta in mina fingrar i hans och höra honom säga "jag älskar dig så väldigt väldigt mycket Hanna" innan jag somnar, saknar att få vakna till ett sömningt "älskling alarmet ringer, vill du gå upp nu eller ska jag klicka på snooze?" (fast vi båda redan vet vad svaret är) och sedan rulla in i hans varma famn, saknar att få sitta och prata så länge att vi glömmer bort tiden och saknar att få berätta hur mycket han betyder för mig.

 

Jag antar att det är det som är det fina med att verkligen älska en annan människa. Man älskar alla sidor hos personen - bra som dåliga. Även de irriterande delarna blir en ganska fin del av vardagen och något som man inte vill vara utan. Och som jag älskar honom. Ja. Så mycket kärlek att det nästan inte får plats i hjärtat. Han är verkligen min klippa när det blir blåsigt och jag skulle inte vilja ändra en endaste liten del av oss. ♥

Jag har verkligen jordens finaste vänner. På riktigt. De är helt galet superbra. Sådana som muntrar upp och peppar när världen känns lite tillfälligt mörk. Ja även vanliga dagar lyser de såklart också upp. Och de känner mig ibland bättre än jag känner mig själv. Som när vi har salstenta en tidig morgon, och världens bästa Jenny ringer bara för att dubbelkolla så jag kommit upp ur sängen. (Nu låter det som om jag alltid försover mig, och så är inte fallet. Haha! Hon vet bara att jag inte är den morgonpigga sortens människa, och tänkte kolla en extra gång. För säkerhets skull.) Hela morgonen blev ju så mycket bättre efter lite tenta-pepptalk medan jag sminkade mig! Eller som idag, när vi har en synnerligen tråkig examinationsuppsats att skriva, och hon ringer för att säga att hon redan läst igenom och sammanfattat skollagen, och att hon mailar över dokumentet så jag slipper lägga tid på att lusläsa samma sak. Alltså. Världens bästa! Och så är vi så lika att innan jag ens hinner fråga så har hon redan sagt "ska vi skicka över våra arbeten och ge varandra respons innan vi lämnar in allt ikväll?". Och ta som i förmiddags när Andrea skulle komma förbi och hämta upp en bok, och jag öppnar dörren för att se henne stå där med en bakelse till mig. Som peppning. Haha! Hur söt får man bli!? 

 

Nä jag har verkligen världens finaste vänner! Sådär så vi pratar med varandra i telefon mycket oftare än vad som  egentligen behövs, bara för pratets skull, och ganska oberoende av tid på dygnet, bara för man har något halv-oviktigt att berätta och skratta åt. Ja, världens bästa helt enkelt.

 

Nu ska jag burra in mig bland filtar och kuddar och återgå till uppsatsskrivandet igen - hejhopp!

Min bättre hälft och mitt livs stora kärlek, ja det är han det. Mannen i mitt liv. Min drömprins. Ville bara berätta, för er som kanske råkat missa det, att jag har världens absolut finaste fästman. ♥ (Tihi.) Tänk hur fint livet visar sig bli ibland. Jag blir nykär bara jag tänker på det. (Haha.) Jag kunde verkligen inte fått ett bättre liv, eller en finare framtid. Min prins gör mig så strålande lycklig, och det är omöjligt att bli annat än varm om hjärtat av kärlek. Tänk att han är min! Min, min och bara min. ♥ Jag är antagligen jordens stoltaste flicka. Du betyder så otroligt mycket för mig. ♥ Tack för att du finns och älskar just mig!

2011.10.09. Idag är faktiskt ingen vanlig dag. Idag är för mig en väldigt fin och speciell dag. Idag är det exakt två år sedan jag fick lyckan att tillhöra min alldeles egna prins Daniel. Tack älskling!

Allt har inte varit en dans på rosor hela tiden, och det har emellanåt varit lite av en berg- och dalbana, men med diskussion och insikt om att uppstarten berott på de klassiska missförstånden och feltolkningarna så har inget varit omöjligt att lösa. Inga berg är för stora att klättra över. Inte för kärleken. Inte för det man verkligen brinner för, och är beredd att ge precis allt för.

Det finns ingen pojke så speciell och värdefull för mig som min man. Det bästa jag kunnat drömma om och den finaste, mest snälla, trogna och omtänksamma person som vandrat på denna jord. Mitt livs största glädje, mitt personliga lyckopiller. Min stora kärlek. Min närmaste vän. Mitt allt! Jag kommer för alltid tycka synd om de människor som inte får möjlighet att lära känna min pojke. De missar något väldigt fint.

Jag har allt jag någonsin kunnat önska i livet. Det perfekta livet. Det liv jag aldrig skulle vågat drömma om tidigare, i tron om att det inte ens skulle kunna existera. Hur kunde jag, av alla människor, vara så lyckligt lottad att jag fick precis allt? Tacksam, ja det kommer jag vara in i döden..

Nu var den underbara tiden som ledig över.. Hmm. Dags att faktiskt plugga och få något gjort nu igen. Haha. Jobbigt som attan. :P Kan ju hur som helst berätta att lovet varit väldigt mysigt i det stora hela. :) Det hela avslutades med en dagstripp (med familjen och pojken) till Ski Sunne. En väldigt trevlig dag om jag få säga det själv, och backarna var faktiskt förhållandevis väldigt bra. :) Välpistade och fina, även om det kanske inte är en megaanläggning direkt. ^^

Lördagen ägnades åt att mocka i stallet, rida och på eftermiddagen åkte jag in till stan för att möta Saga. Hon var ju tvungen att ge mig kvitto och grejer inför mitt besök på Kinesiska Konsulatet (Göteborg). Japp, that's right! (Nu har jag nämligen hämtat ut alla visum och allt. Resan är bokad och snart är allt klappat och klart! WOHO! Halvvägs till Kina ju! Tagga, tagga, tagga! ^^ Bara liiiite sugen nu förstår ni. Haha.)

Senare, på lördagskvällen, åkte jag och pojken till lägenheten i Göteborg och hade myspys. ♥ Söndag morgon börjar med att jag vaknar och Daniel säger "Hanna, kan vi inte gå upp och baka något?" BAKA? NU? Det är MORGON! Jag har precis vaknat! Vi har ju inte ens ätit frukost!? Va, va, VA? HUH? "Jag är så sugen på att baka rabarberpaj... Snälla kan vi inte gå upp och baka lite?" Vi hade inte ens grejer hemma för att baka... Men människan sätter sig på bussen och åker till COOP för att handla! En söndagmorgon! Hjälp, vad har jag skaffat för pojkvän egentligen? ♥ Haha. Hur som helst så resulterade det i att vi bakade bullar, vinbärsrutor och naturligtvis en rabarberpaj. ^^ ;) Vet ni hur svårt det är att baka FINA bullar UTAN varken kavel eller pensel (för att pensla bullarna med ägg innan gräddningen)? Envis som man är, allt går om man vill... :D

Förresten så måste jag ju berätta att jag och älsklingen varit förlovade i en månad nu.. ♥ REDAN! Usch så fort tiden går.. (Fast lite skönt är det ju att tiden i skolan snabbar sig. Jag vill ju inte sitta i skolbänken heeeela livet! ^^) ♥En månad som fästman och fästmö!♥ Åh, så mysigt! Blir ju nästan avundsjuk på mig själv. Tihi. Kärlek på hög nivå! ♥

Nu ska jag gå och kura ihop mig under täcket. Inte dumt om jag får säga det själv. ♥ Imorrn blir det information om "efter gymnasiet", så vi får väl se vad det har att erbjuda. ^^ :) På kvällen blir det sista lektionen på körkortsteorin. (Förresten så övningskörde jag idag, vilket faktiskt gick ganska bra om jag får säga det själv. Inte alltför många missar. :P) På onsdag blir det uppsatsskrivning i svenska C, och i övrigt har jag väldigt mycket i skolan just nu. Håller ju på att ta igen allt som jag missade hela förra terminen i engelska C-klassen. (Har ju bytt engelska-grupp som de flesta nog redan vet.) På fredag blir det riskettan (vilket jag är mindre taggade inför) och antagligen blir det fredagsmys med bästaste lilla Lovis-Bovis. ♥ Full rulle hela veckan! Bäst att börja vila nu.. ;)