Denna höst är verkligen helt magisk! Vädret har varit sådär fantastiskt fint nästan varje dag, jag har hunnit med massor av roligt jobb och helgerna är fullproppade med skojigheter i form av olika mässor, höstbal, familjeträffar, showmiddag och kompismiddagar. Helt, helt magiskt. Dessutom har vi nu de roligaste vinterplaner man kan tänka sig inbokade! En veckas skidåkning i Alperna tillsammans med ett gäng vänner.. Huuur crazy är inte det? Va, va!? Jag säger ju det! Helt galet och hur rackarns roligt som helst. Samtidigt är det mycket att hinna med, speciellt när det nu vankas tentatider, och ibland blir det lite för mycket med allt jobb, all skola och alla projekt på samma gång. Det är då min andra halva rycker in och räddar situationen. En bukett blommor för att jag “är så fantastisk” och en spontan date night när den behövs som mest. Helt enkelt egentid när den är som bäst. Bara vi två. En kväll med skrattkramp, god mat och väldigt många pussar. Sådant som får mitt hjärta att fladdra iväg lite extra och stressrynkorna i pannan att spårlöst försvinna. Det är precis vad som behövs för att minnas vad som är viktigt och få livet på rätt kurs igen.

 

Men som sagt. Den här hösten alltså. Den är svår att inte älska.

Detta kommer vara mitt liv under dryga veckan nu framöver - lek. Eller ja, givetvis är allt det där andra som inte är lika roligt som lekandet men ändå ingår i "barnvaktsrollen" också en del av veckan. Nu packar jag min väska och blir bortaboende i några dagar och det känns som att detta kan bli ytterst spännande.. Liksom jobbigt och krävande.

 

Ibland händer de mest udda sakerna och jag slutar verkligen aldrig att förvånas. Livet är allt bra spännande. För ungefär en månad sedan fick jag (från en främling) ett mail med en kommentar om vår bröllopsvideo, jag skickade ett svar och en vecka senare fann jag mig själv framför datorn där jag trixade ihop bröllopsprogram till denne främling och hans blivande fru. Jaha, hur gick det till? Vi började umgås, prata bröllopsplaner, bolla idéer och det kan nog ha varit en av de märkligaste situationer jag funnit mig själv i. Ändå klickade det och trots viss åldersskillnad är det som om vi känt varandra i 10 år. Minst.

 

Sedan råkade det även vara så att det fanns en dotter med i bilden. Utan att jag själv vet riktigt hur det gick till är jag numera också barnvakt och lektant när så finns behov av. Det är kanske det mest galna av allt, men mer om det vid senare tillfälle.

 

 

Lite nu och då får jag frågan vad jag jobbar med. Nu ska inte jag vara den som är den, men det står ju faktiskt i profilen. Nåja, för er som tokvägrar att titta där så kan jag berätta att jag har världens bästa jobb. Jag arbetar som lärare, och då främst förskolelärare just nu. Dagarna är fantastiskt intressanta och jag lär mig minsann något nytt varje gång. 

 

Senast häromdagen fick jag lära mig att man absolut kan äta dinosauriekött i USA, och att det faktiskt smakar jättegott. Dessutom kan jag återberätta hela senaste avsnittet av Kent Agent, för det fick jag höra allt om senast vi satt och åt lunch - det handlade tydligen mest om en taggig boll. Jag har även fått lära mig att definitionen av en biskop är "en läskig, skäggig gammal gubbe". Bra att veta!

 

Fast utöver allt det där som jag lär mig bara genom prat så får jag lära mig en hel del praktiskt också. Att man lär av sina misstag stämmer fasligt bra tyvärr, och jag kan inte påstå att jag alltid känner mig som världens bästa fröken. Jag har börjat göra en lista av saker som inte gått riktigt som planerat.

1. Jag gick efter visst mått av bönande och bedjande med på att "åka taxi" (dvs. bli skjusad bak på en liten cykel) varpå min chaufför bestämmer sig för att visa hur man tar sig an en rondell och medelar högt och tydligt att "nu ska ni få se en suuupersnabb sväng". Innan jag hinner hejda det ligger hela vårt ekipage i en buske.. och vid grinden står barnets föräldrar med stora ögon. Meen, alla skrattade (jag mest nervöst) och det var verkligen ingen som kom till skada. Ja bortsett från mitt hjärta som hoppade över ett slag eller två.
2. Jag står och sparkar boll (en väldigt mjuk sådan) och har som vanligt målet att alla barn som vill ska få vara med. Allt går perfekt tills jag med mina fantastiska fotbollstalanger lyckas lobba upp bollen i ansiktet på en 3-åring. Behöver jag säga att jag skämdes? Nåja. Allt gick bra och mitt stackars offer bara gapskrattade åt det hela och berättade sedan stolt hur han hade "nickat bollen".

Ni kan inte ana vilken dag jag haft. Jag har jobbat hela dagen, bokstavligt talat, och är nu helt slut i kroppen liksom mentalt men oj så mycket det var värt. Att arbeta med barn måste verkligen vara det finaste man kan få göra. Vilket förtroende! Och denna dagen. Så mycket kärlek att mitt hjärta vuxit minst 3 storlekar idag. 

 

 

Jag har fått frågor som "vilken film såg jag på natten?" (vilket för övrigt är en helt logisk fråga -not- att ställa till mig, då  chansen att jag både ska kunna komma på vilken natt flickan hade i åtanke samt vilken film hon såg då är relativt liten) och "får jag gissa på hur gammal du är?" samt kommentarer i stil med "du ser ut som en mamma!" och "'anna, 'anna, 'anna, 'anna, 'anna, ' anna, 'anna, 'anna, 'anna.... DÄÄÄ!" - variationen är enorm vill jag lova. På frågan om min ålder borde jag ha svarat nej, för svaret jag fick var ganska brutalt. "Är du 40 år?".. "44 då!?". Och pojken gjorde stora(!!) ögon när det kom fram att jag "bara var 20 år". Haha! Ni kan ju tro att jag är glad över vetskapen om att små barns tidsuppfattning när det kommer till "stora tal" inte är perfekt. 

 

Ja sedan har jag fått leka som om jag vore 4 år igen och samtidigt vara "fröken som vet allt" (där inkluderat den som löser tvister i frågor om prinsessor får ha en eller flera vakter och om man faktiskt kan vara en prins och vakt samtidigt). Jag har även fått ta emot blöta bebispussar, köra multitasking med en bebis på vardera arm samtidigt som jag agerar monster som jagar alla barn som varit busiga, läsa sagor med löjligt mycket inlevelse, knuffa gungor högre högre högre och ta emot tultande blöjrumpor som bara vill snoffsa och kramas lite. Alltså hur skulle jag inte kunna bli lycklig av en sådan dag!? Ni hör ju. Det går knappt att berätta utan att smälta lite, och då är ord inte ens i närheten av upplevelsen i verkligheten. Jag har hittat min plats på jorden. Om ni inte förstod det.

Att jobba som lärarvikarie på högstadienivå har jag, som ni vet, pysslat med ett tag nu. För ganska exakt en vecka sedan skrev jag på papper för att jobba som vikarie även här i Göteborg (vilket definitivt blir lite annorlunda från vad jag tidigare gjort). Det som dock blir väldigt nytt för mig är de andra vikariatet som jag ska jobba med - utöver högstadiet. Ja håll i hatten nu. Jag ska jobba på förskola. Ja, dessutom kan det dyka upp en del vikariat för att jobba med grundskolans lägre åldrar också. Men förskola. Ja detta blir en ny sorts utmaning.

 

Det känns fantasiskt roligt och för mig som älskar att ha barn runt mig så är detta ganska optimalt måste sägas. Ibland ska man ha tur. Jag har tydligen mycket av den varan i mitt liv just nu! 

 

 

Idag var en sådan där jobbig dag. En dag när man sitter och försöker suga in allt och lite till. En dag när man börjar snörvla lite lätt så fort man ser en kollega. En dag när man finner nöje även i de mest tråkiga sakerna, bara för att men vet att det är sista dagen. Sista dagen på ett fantastiskt roligt och trevligt jobb. Jag kan inte låta bli att undra om jag verkligen gjort rätt val. Att tacka nej till Handelsbanken och ekonomistudierna för att istället satsa på läraryrket. Det känns rätt - barn och utbildning är mina hjärtefrågor - men jag känner ändå stort vemod. Jag har trivts så fantastiskt bra på banken, och den möjlighet jag fick serverad framför mig var i sanning helt fantastiskt. Ändå har jag kommit fram till att barn och ungdomar är vad jag borde ägna mitt liv åt. Vad jag vill ägna mitt liv åt. Det känns helt enkelt för viktigt för att vara något jag ska kunna strunta i. Det känns som ett område där jag kan och borde göra skillnad.. Men att säga att det inte svider att tacka nej till något gott är att ljuga. Det spelar ingen roll om resultatet smakar godare, det svider ändå. 

Nu har jag tagit mig igenom mina två första dagar på Handelsbanken och kan med glädje meddela att jag trivs alldeles utmärkt. Kollegorna är helt fantastiska, man får träffa så otroligt många kunder och det känns verkligen mysigt att gå till jobbet. Det är som det ska vara med andra ord. Naturligtvis kommer jag få det tuffare med tiden, och till hösten.. ja ojoj vad jag har att göra när hösten kommer. Jag har kikat lite på min preliminära utvecklingsplan och jo, nog har jag en hel del moment att gå igenom. Himla tur att jag har 3 år på mig! Jag ser ändå fram emot det. Det är en utmaning som jag definitivt känner mig mogen för. Just nu är det bara för mig att njuta av att inte ha riktigt SÅ många krav på mig. Nu måste jag "bara" göra ett bra jobb, men i övrigt så ligger ingen press på de saker jag nu får gå igenom, prova på och om några veckor ska sköta på egen hand. Det är självfallet himla skönt för mig. Jag kommer gärna in i bankens "tempo" innan det börjar ställas riktigt höga krav på allt jag gör. Det sista jag kan berätta nu är väl att jag fått en otroligt fin och rar handledare som i sanning är jordens sötaste. Vi 'klickar' verkligen, och det känns helt rätt. Hon bad faktiskt chefen om att få "ha ansvaret" för mig, så jag antar att känslorna är ömsesidiga. Det känns väldigt tryggt för mig och jag är helpepp på detta nu. Om jag jobbar kvar om 10 år vet ingen idag, men i nuläget trivs jag oerhört bra. Vad kan man mer önska? Jag känner mig så priviligerad i och med att jag har fått den här möjligheten och det gör mig väldigt glad. Idag är livet som Hanna väldigt trevligt att leva. :)

 

 

Fint väder har vi också. Strålande sol! Humöret blir onekligen på topp dagar som dessa. :) Nu ska jag passa på att njuta av tiden med min fina pojke, när vi båda är hemma, och bara mysa. Ladda upp batterierna inför morgondagen. Jag ska nämligen iväg på ett morgonmöte. Alltid spännande. :)

 

Nu är jobb för hela slanten för min del.. Gårdagen hade noll flyt och det mesta gick bara åt pipsvängen. Vi får nog skylla det på allas måndagströtthet.. Dock var det såå skoj att få hålla i spanskalektioner! :) (Det visade sig att jag mindes mer av språket än jag tidigare trodde. Härligt!)

Idag däremot var det heeelt andra bullar. Det var nog bästa vikariedagen ever! Allt bara flöt på, och inget krånglade. Eleverna lyssnade och jag fick såå många fina, rara komplimanger och kommentarer. (Applåder och personliga 'tack' inräknade.) Det är svårt att inte bli rörd och oerhört glad då andra lärare kommer och berättar om när deras klasser kommit glada till lektionerna och sagt att de lärt sig mer på en NO-lektion med mig, än vad de gjort under flera månader.. Då blir man i sanning varm i hjärtat! Gulleungar! ♥ Det är verkligen så oerhört tacksamt att ha hand om dem. Riktiga änglar! Vem hade trott det om högstadiekids? Så nu mest skuttar jag runt och lever som på rosa moln, mitt drömliv tror jag bestämt!

Idag blir inte många knop gjorda här inte. Revbenen känns fortfarande och jag vet att jag lever, det är ett som är säkert! Härligt. Det var dock inga som helst tvivel om huruvida jag skulle pallra mig till jobbet eller ej idag. Det är ju så roligt! :) Och de allra flesta av eleverna ÄR faktiskt väldigt snälla mot mig, trots att jag är en sådan där 'hemsk vikarie'. Haha!

Jag började dagen med att tro att jag skulle få en låååång paus mellan några av mina lektioner, men när jag kom fram till mitt skrivbord såg jag en trevlig liten lapp som frågade om ytterligare lektioner (för en annan lärare). Jag var jättenöjd och eleverna var jättebesvikna. Haha! De trodde att de skulle få inställd lektion, och sedan dyker en vikarie upp.. Ja, då blir man som elev alltid missnöjd. Oavsett vem vikarien skulle råka vara. Aja, de överlevde och verkade inte lida alltför mycket i efterhand så, ingen "skada" skedd.

Idag fick jag dessutom ha hand om en hemkunskapslektion, vilket var minst sagt spännande! Tur är väl att de är så söta, annars hade energinivån varit alldeles för långt ner redan 5 minuter in i lektionen.. Och fjäsk har de också hunnit lära sig! Hujedamig så de breder på emellanåt.. Haha! Charmknuttar hela bunten! ;)

Oj vad dålig jag varit på att uppdatera hur det gått på jobb-fronten den senaste tiden! Fy på mig. Jag kan berätta att jag den senaste veckan haft två vikariat, och det har varit en himla blandning. Jag ägnade måndagen åt språklektioner av alla dess olika slag. Det var kämpigt, att säga annat vore att ljuga, men utan större missöden tog vi oss igenom dagen. :)

 

I torsdags fick jag ansvara NO-laborationer för första gången, samt lite SO och kemi. Eleverna skötte sig exemplariskt och min dag som lärare var verkligen a piece of cake. Det känns faktiskt himla roligt att hoppa in lite nu och då i olika klasser. En enorm utmaning, men otroligt skoj!

 

Ja, och jag har ju några fler vikariat inplanerade redan nu. :) Nästa fredag blir det språk för hela slanten (dock i nya klasser, så det ska bli himla spännande), och sedan har jag 3 dagars vikariat inplanerat i sista veckan i mars. SO-lektioner samt tillval i "matglädje", vilket blir helt nytt för mig. Känns galet bra! (Om inte annat för att det är roligt när de ber mig komma tillbaka och undervisa, och att alla lärare hittills varit varit supernöjda. Det gör mig väääldigt glad. Och när elever kommer fram och BER om att jag ska undervisa dem. Haha. Gulle! Då känns det extra skoj!)

Några missförstånd senare stod jag där, utan klasslistor, med fel (alternativt ingen) information om dagens arbetsuppgifter och hoppades på att jag åtminstone hade hittat rätt klassrum. Haha. Men det gick bra. Klasslistorna skrevs helt enkelt för hand, papper och penna sviker dig aldrig! :) Resten av dagen fick improviseras.

Svenskauppgifterna fick jag tolka på egen hand, men trots det blev resultatet läskigt bra. Jag är ruggigt stolt över klassen! De skötte sig exemplariskt och genomförde alla uppgifter på bästa tänkbara sätt. Inget krångel alls. Mattelektionen byggde helt på att en elevassisten dök upp och hade med sig allt arbetsmaterial, men hon var naturligtvis sjuk just den dagen.. Såå, ännu mer improvisation. Och nog tog vi oss igenom en hel mattelektion också. Alla nöjda och glada, jag nöjdast av alla. Haha.

En trasslig dag, ja. En rolig dag, absolut. Det var en fantastiskt rolig utmaning, det vill jag då lova, och klassen jag hade hand om skötte sig sådär galet bra. Faktiskt. Det var från min sida helt oväntat att allt skulle flyta på så fint. Det var betydligt mer än jag hade väntat mig och räknat med. Speciellt med tanke på omständigheterna. Sammanfattningsvis var det en helt fantastisk dag och jag är så glad att jag tackade ja. (För den ännu mer intresserade kan jag meddela att jag blivit tillfrågad om ytterligare arbetstillfällen. Så, något måste jag ju göra rätt i alla fall. Inte sant? Jag är så glad, för detta är verkligen löjligt roligt!)

Dagens skönaste kommentar måste solklart vara "anser du dig vara 19 år ung, eller 19 år gammal?"

När jag kom hem så fick jag även ett väldigt glädjande mail från Göteborgs Universitet. Tack söta ni för att ni förgyller min dag på detta underbara sätt! Jag fick tydligen slinka med på ytterligare en kurs, trots min sena anmälan och allt. Och på en av de kurser jag ville läsa så hääääär mycket. :) Vilken himla mysig dag! Lycka till tusen!

Så nu var vi där igen. Fullpackat schema på alla håll och kanter. Jag kan tydligen inte hålla mig ifrån att ha många bollar i luften samtidigt. Hur många gånger jag än lovat mig själv att leva ett lugnt och stressfritt liv så.. Jaja, så kan det gå. Full rulle dygnet runt är ju också trevligt! :)

Så nu är det jobb i Skövde som gäller den 17 januari (fram tills dess blir det till att planera, planera, planera..), den 19 januari startar min första kurs i Göteborg (heltid). Den 20 januari ska vi gå med på besiktningen av nya lägenheten. Den 23 januari startar min andra kurs i Göteborg (också den heltid) och 24 januari har jag åter igen jobb, i Skövde. Innan den 24 januari behövs ytterligare planering klämmas in. Sedan är det lite födelsedagsfirande som ska hinnas med och den 1 februari flyttar jag och pojken.. och alla 5 (om inte fler) miljoner saker med oss.. (Hur kan man hinna samla på sig så galet många prylar på så, relativt sett, kort tid? Det är inte ens fysiskt möjligt ju!? Eller ja, uppenbarligen var det ju det..) Ja, nog ska jag allt kunna hålla mig sysselsatt i alla fall!