Vi tänkte att en tisdag var en bra dag för middag hemma hos Jenny. Om vi hade koll på att det var valborgsmässoafton? Nja. Om Jenny hade koll? Eh.. Nja. Fast vi kom ju på det sådär lagom käckt samma dag. Inte för att det egentligen är någon stor dag eller att insikten hade en avgörande roll för vår dag. Ändå känns det som om man bör ha lite bättre koll än så. Pinsamt.

Så, vad vi gjorde med kvällen? Jo vi lät vår personliga superkock bjuda på en gudagod middag, pratade hål i varandras öron, skrattade åt att jag är totalt värdelös på det där med drinkar, åt jordgubbar och kurade i soffan med tekopp i högsta hugg. Ja, nämnde jag att vi pratade? Vid tvåtiden hade vi tagit oss till ytterdörren, men det var ju knappast tystare för det. Ni förstår, när vi ses pratar man in i det sista tills dess att dörren stängs. Och lite till.

 

Sa jag att Jenny kom förbi oss strax efter lunch dagen därpå? Syftet var att få ordning på hennes dator, för sedan skulle vi hinna ägna hela kvällen åt att vara duktiga studenter och plugga hårt (på varsitt håll). En familjepizza och ett antal timmar senare åkte hon hem. Klockan var då en bit efter nio och plugg blev liksom aldrig riktigt aktuellt. Få människor kan vinna över mig i en prat-duell. Jenny kan. Tänk er då oss två som en kombo - det tar aldrig slut! Fast så är det lite det fina. Att just kunna prata om allt och inget i hundra år och lite till.