London - Day 2


Sådan far sådan dotter.. Nä, skulle inte tro det va. Hos oss var en person uppe omänskligt tidigt, ockuperade fönsterplatsen och klunkade blask-kaffe medan den andra personen låg och utnyttjade skönhetssömnen fullt ut. Gissa vem som gjorde vad!? Jeeez, sängarna där borta var ju rena rama prinsessdrömmen - fluffigt, mjukt och megamycket utrymme att snurra runt på. Vem kliver frivilligt upp tidigt då? Ingen! Ja, bortsett från min far. Uppenbarligen. Fast då är ju han som han är också.

Vi passade på att promenera förbi British Museum, som egentligen är alldeles för stort för en dödlig, normalintresserad människa. Jag skojar inte när jag säger att det tog oss en halvtimme att gå igenom ett (det första) av alla rummen. Ett. Fattar ni? Och det rummet handlade om ungefär en person - Ramses II (en gammal egyptisk kung för den som nu råkar vara lite mindre påläst). Eh jo. Det finns ju några fler historiska personer om vi säger så. Slutsats: det fanns många rum att gå igenom och det är ett väldigt, väldigt stort museum. Vi tog oss inte ens igenom en bråkdel gissar jag.

.. Vi passade även på att konstatera att den stackars hieroglyf-skrivande snubbe som råkade "stava fel" (för sådant måste ju ha hänt även den bäste) inte kan ha haft det helt lätt. "Bara tre ord kvar nu på detta 10-årsjobb.. Jäklar, jag slant! Nåja, det är bara att hugga in på nästa sten och börja om då.." Ja okej, det gick kanske att rädda situationen de flesta gångerna, men ändå. Måste ha varit lite smånervöst där på slutet. Lätt skakis på handen.



Det blev visst en hel del pub-häng för vår del - vad är väl en englandsresa utan fish 'n chips på en pub? Hur som helst var det rackarns trevligt. Jag tycker personligen väldigt mycket om att äta på pub, en bra stämning helt enkelt. Vi ringde även några samtal hem till Sverige. (Eller så kan det vara så att bilden och telefon-situatonen är helt och hållet riggade utifrån turistfoto-aspekten. Gissa själv vilket.)





Är det något vi har gjort under denna helgen så är det att gå. Ni anar inte hur långt vi har knatat runt. På lördagen vaknade pappa med träningsvärk (det händer liksom aldrig) och jag med en höft som hade varit mer passande hos en 90-åring. Vi pratar många mils asfaltsvandring; gata upp och gata ner. En riktigt nystart för min stundande träningskarriär, vilket inte är fy skam.

Vi tog oss upp i London Eye..

.. Nä jag skoja bara! Köerna var lika långa som vanligt och vi hade inte en tanke på att slösa bort en hel dag genom att stå där och stampa på stället. Inte en chans. Men det var sol ett tag så det var säkerligen en tjusig syn för de envisa själar som trotsade otåligheten och ändå åkte ett varv i en glasboll.


Efter en vända inne i London Dungeon, vilket var himla roligt och väl värt sin tid (mer tankar om det kommer i senare inlägg), tog vi vägen förbi Big Ben och ungefär där någon gång drog det riktiga ruskvädret in över oss. Hua! Regnet smattrade i marken om min oljerock kom väl till pass. Kyligt, men ändå lite småmysigt kan jag tycka. Lite regn kan man trots allt överleva.

Tunnelbanan som vi använde, Central line, hade plockats ur bruk över helgen slutade gå lördag morgon. Om vi kom ihåg det när vi skulle hem på kvällen? Icke. Så där satt vi och väntade, småfrös och klurade på varför vår vagn aldrig susade in på perrongen. Mycket lustigt. Efter en stunds väntan insåg vi naturligtvis vår stora miss och fick glatt planera om rutten hem. Det löste sig det också, men när vi kom hem och "bara skulle lämna lite saker på rummet innan middagen" slutade det med att vi istället smäckte i oss kexchoklad (som middag) och låg utslagna på varsin säng framför en halvdålig filmrulle.. Så kan man också avsluta en lördag i London.
Kommentarer
Sofie
Sofie
» All reklam och spam raderas omedelbart!
» Alla foton på bloggen är tagna utav mig om inget annat anges. Det är absolut förbjudet att ta dessa bilder utan tillstånd!
© COPYRIGHT Hanna Edholm
» Var trevlig! Behandla andra som du själv önskar bli behandlad.
Trackback
Josefine